Det råder full masshysteri i medierna om amerikanske presidentens dekret om tillfälligt inresestopp från vissa länder. Att piska upp känslor på detta sätt har politiska syften som står i strid mot demokratiska principer.

Det presidentdekret som undertecknades i fredags ligger helt i linje med vad Donald Trump lovade under den ett och ett halvt år långa valrörelsen. Amerikanska folket valde Trump och nu genomför han den politik han vann valet på. Att motsätta sig det, att protestera och klaga på det är inget annat än obstruktion mot grundläggande demokratiska värderingar.

Masshysterin saknar proportioner, något som Vita husets stabschef Reince Priebus påpekade i NBC:s ”Meet the Press” på söndagen (länk):

– Faktum är att 325.000 personer från andra länder kom in i USA igår, medan 109 personer hölls kvar för ytterligare frågor. De flesta av dem är nu insläppta. Vi har något dussin som hålls kvar. Jag gissar att de, om de inte visar sig vara misstänkta, kommer att släppas in idag. Om det är folk som inte borde komma in i landet kommer de att hållas kvar. Vi ber inte om ursäkt för någonting, sa Priebus till NBC.

Ändå denna mediestorm över hela världen. I tv-kanal efter tidning ondgör sig röster över att USA vill få kontroll över sina gränser. Ett återkommande tema är att dessa skärpta regler ger terrorister motiv att slå till. Det är lönlöst att ens försöka bekämpa terrorism. ”Bara några hundra amerikaner har dött i terrordåd”, sa en kommentator i BBC. Vad är det mot att skapa osäkerhet om inreseregler för hundratusentals passagerare?

Underliggande temat i medierna är att vi ska underkasta oss terrorister och exremister.

Tänk en sekund på innebörden av detta resonemang. Ju mer våld terrorister tar till, desto mindre ska den fria världen göra åt det. Vi ska passivt låta dem ta över. Deras vilja har för massmedier större tyngd och värde än vad hundratals miljoner väljare sagt i allmänna val.

Det handlar om ett vidrigt defaitistiskt tänkande som fyller massmedierna. Ge upp. Låt våldsverkarna bestämma. Vi kan ändå inte göra något.

Jag kokar i mitt inre över denna ryggradslösa feghet och detta förakt för våra demokratiska styrelseskick i västvärlden.

Massmediernas panikartade underkastelse gentemot våldsverkarna får mig att tänka på det George Orwell skrev i oktober 1945, när han summerade sina erfarenheter av vad som kännetecknade nazismens medlöpare. Det var i hög grad hans kompisar på vänsterkanten, pacifisterna.

Efter Frankrikes fall [1940] gick de flesta franska pacifisterna (…) över på nazisternas sida, och i England tycks det ha existerat en viss överlappning mellan medlemskap i fredsrörelsen och svartskjortor. Allt som allt är det svårt att inte uppleva att pacifismen i hemlighet är inspirerad av en beundran för makt och framgångsrik grymhet. (*)

I dag tycks ”fredsaktivister” och massmedier på samma sätt känna en underliggande beundran inför islamisk terrorism, dess grymhet, maktbegär och därför en ovilja att försöka stoppa den.

Det är ett hot mot våra fria och demokratiska samhällen att massmedier och aktivister försöker förhindra våra västliga rättsstater att skydda sina befolkningar från islamiska våldsdåd.

Defaitismen och beundran inför terrorister måste utmanas och bekämpas. Vänsterkrafterna är opålitliga, liberaler veliga och därför ankommer det på oss som konservativa att försvara de värderingar som utgör fundament för vår civilisation. Under 1900-talet utgjordes hoten av totalitära politiska och revolutionära ideologier som kommunism och nazism. I dag utgörs hotet främst av en totalitär och våldsbejakande ideologi byggd på religionen islams läror.

Det är vår rätt och skyldighet att försvara vår kristna civilisation mot barbariet. Så skedde under 1900-talet och detsamma måste vi vara beredda att göra idag.

– – –

(*) Ur ”Som jag behagar” (Natur & kultur, 2015) med essäer av George Orwell, sidan 187