Varning för falska nyheter!

Behovet av att sortera sant från falskt och vinklat från någorlunda balanserat har alltid funnits. Inte minst har nyhetsrapporteringen kring migration och integration under två decennier varit vinklad, mörkad och tillrättalagd utefter politiska intressen.

Enligt Göteborgs-Posten i fredags utsätts barn i det annars ganska välmående Majorna i Göteborg ofta för ”hot, trakasserier, stöld och misshandel” av ungdomsgäng från andra stadsdelar. Så gick det inte till när jag bodde där 2006 kan jag försäkra. Nyheten bekräftar, tillsammans med hundratals liknande rapporter, bilden av det nya otrygga och etniskt segregerade Sverige.

Men är nyheten på riktigt? Eller är det bara ett fragment av en manipulerad verklighet av någon ondsint kraft som vill få allmänheten att rösta på Sverigedemokraterna? Man kan ju undra, utifrån antagandet att Putin sätter agendan i andra länder genom att sprida falska nyheter.

Ryska agenter arbetar knappast på GP, men helt allvarligt och seriöst lanseras ”fake news” som ett allvarligt problem i svensk debatt och vissa drar sig inte för att dra ganska stora växlar på fenomenet. I en ledare av Anders Lindberg i Aftonbladet den 6 januari ”har vi anledning att vara oroliga” över att Ryssland ska försöka påverka politiken i Sverige och han hänvisar till forskaren Martin Kragh. För övrigt ljuger Lindberg i sin ledare genom att påstå att SD konsekvent följt den ryska linjen i Europa-parlamentet. Det är lögn, ”fake” om ni så vill.

”Rysk spridning av falska nyheter i Sverige ökar” rapporterade även Dagens Nyheter den 7 januari och hänvisar till en rapport av Martin Kragh och Sebastian Åsberg, som definitivt har satt avtryck i debatten.

Även politiker har gett eko åt fenomenet, så vad handlar detta om? Tja, tittar man närmare på rapporten av Kragh och Åsberg så noterar man att de ryska försöken till desinformation huvudsakligen handlar om propaganda i samband med kriget i Ukraina, samt NATO. Bland nyheterna som letade sig in i svensk press återfanns påståenden som att Carl Bildt skulle bli premiärminister i Ukraina och att Margot Wallström smugglade vapen till IS. I båda fallen var källorna mycket obskyra och uppgifterna var lätta att dementera för dem som berördes.

Inte i något fall berörde den ryska desinformationen svensk samhällsutveckling. Med andra ord, vi befinner oss knappast i en Matrix-zon, där Putin bestämmer vad vi ska tycka och tänka.

Nu är det så att vi i alla tider har utsatts för desinformation, ja inte minst österifrån. En gigantisk lögn som kommunister på båda sidor järnridån försökte få oss att tro på var att öststatssocialismen fungerade någorlunda väl. Det var definitivt ”fake news”, som med djup övertygelse spreds vidare av lydiga vänsterintellektuella. Vidare är det mer regel än undantag att olika aktörer i en konflikt försöker påverka nyhetsflödet på olika sätt.

Behovet av att sortera sant från falskt och vinklat från någorlunda balanserat och risken att bli vilseledd har alltså funnits där hela tiden. Det nya är förstås att nyhetskonsumtionen har digitaliserats och blivit nätverksbaserad via sociala medier, där vem som helst kan sprida spektakulära men oriktiga uppgifter. Men att man bör vara lite källkritisk och analysera rimligheten i det man läser är inget nytt i sig.

Det bisarra är att den här debatten förs i Sverige som om den starkt vinklade nyhetsrapporteringen kring migration och integration under två decennier aldrig hade ägt rum. Svenska media har i allmänhet varit genomkorrupta och egentligen är det först nu man delvis börjar lätta på censuren. Det beror för det första på utmaningen från alternativa media, för det andra på att verkligheten kring asylmigrationen blivit så påtaglig att det inte riktigt tjänar något till att sopa den under mattan.

Manipulationen av den svenska opinionen har alltså varit omfattande och utgått från väletablerade mediala plattformar.

De allra flesta förstår väl att Russia Today och anonyma ukrainska twittrare inte är oberoende källor i frågor som rör Krim och NATO, men inför riksdagsvalet 2018 är det etablerade svenska aktörer som Aftonbladet som kommer att producera den värsta propagandan. Deras vinklingar, selektiva urval av nyheter och i förekommande fall rena lögner kokar ned till en mycket vilseledande sörja, ”fake news” är ingen överdrift. Låt mig påminna om att just Anders Lindberg i Aftonbladet kallade fenomenet med ensamkommande som uppger fel ålder för en vandringssägen.

Men att synen på asylmigrationen och medierapporteringen kring detta har förändrats i grunden beror på verkligheten. Det har inget med Putin att göra.