8   +   2   =  

Brittiske premiärministern Theresa May var tydlig när hon igår klargjorde att Storbritannien helt kommer att lämna EU och även den inre marknaden. Hon kan visa vägen för hur också andra länder kan lämna den politiskt kvävande unionen.

Efter talet var Brexit-generalen Nigel Farage nästan chockad över regeringens tydliga besked. ”Jag kan knappt tro att premiärministern nu använder uttryck och ord som jag i åratal blivit hånad för att använda. Stort framsteg.” (länk)

Även i EU togs talet emot väl. Storbritannien ”visar realism” sa Donald Tusk, ordförande i Europeiska rådet (länk). Tyskland välkomnar tydligheten i Mays tal, rapporterar pressen (länk).

Premiärministern sa att brittiska folket kräver att man direkt kan ställa makthavare till ansvar. De indirekta beslutsfattandet i en övernationell organisation som EU fungerar illa i relation till vår historia och våra traditioner, sa hon.

Ett annat avgörande skäl till att britterna vill lämna är att EU har problem att hantera mångfalden som unionens medlemmar innebär. ”Unionen strävar efter enhetlighet, inte mångfald”. (It bends towards uniformity, not flexibility.)

Folkomröstningen handlade om att återskapa vår parlamentariska demokrati, nationella självbestämmande och bli mer global i vår utblick och i attityd, sa May.

Därför förespråkar hon ett fullständigt utträde ur EU. Inte heller andra länders modell för relation till EU, som Norges, kommer att fungera eftersom Storbritannien inte vill vara bunden av några av EU:s lagar eller betalningsansvar.

Praktiskt tänker sig May lösa detta genom att göra alla existerande EU-lagar till brittisk lag. Det betyder att alla lagar som gäller dagen före utträdet också gäller dagen efter utträdet. Sedan kan parlamentet efter hand ändra i dessa lagar. Det blir en både transparent och demokratisk övergång.

Ett skäl till den fullständiga separationen är att brittiska folket i folkomröstningen krävde full kontroll över hur många människor som kommer till landet från Europa. ”Och det är vad vi kommer att se till”, sa May.

Eftersom EU håller fast vid att den inre marknaden är en del av de fyra friheterna för varor, tjänster, människor och kapital klargör premiärministern att Storbritannien inte gör anspråk på att stanna i den inre marknaden.

Istället vill hon ha ett handelsavtal med EU. Här nämner hon att tillträdande president Donald Trump har sagt att USA gärna kommer att diskutera handelsavtal med Storbritannien och att landet ”inte kommer att stå sist i kön”, som president Obama hotade med före folkomröstningen.

Theresa May betonade vikten av frihandel. Den är inget nollsummespel. Alla vinner på handel. Därför hoppas hon att man ska komma överens om ett gynnsamt frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU.

Jag tycker talet var överraskande rakt och tydligt. Storbritannien gör inga anspråk på att påverka EU i framtiden, men vill för båda parters skull komma överens om goda handelsförbindelser. Det var ju handel som var grundskälet till att en gång bilda EU:s föregångare. Det britterna tackar nej till är den politiska överbyggnaden. Man vill behålla sin självständighet.

Vi lämnar EU men inte Europa, sa May.

En paradox är att om utträdet går smidigt blir det en väg att följa för andra. Därför misstänker britterna att Bryssel vill jävlas och göra utträdet kostsamt. Jag hoppas att byråkraterna i Bryssel inte visar sig vara så småaktiga, men jag skulle inte bli ett dugg förvånad om man är just det.

*

Se mer: video (länk) eller fulltext (länk)