En av Frankrikes största dagstidningar, Le Parisien, har beslutat att inte beställa några opinionsmätningar inför landets presidentval i april och maj eftersom de haft så fel i flera avgörande val i närtid. Är opinionsmätningarnas dagar räknade?

Det är ett djärvt beslut av Le Parisien. Och logiskt med tanke på hur fundamentalt fel opinionsmätningarna haft senaste halvåret. Brexit var en katastrof för opinionsinstituten. I USA fångade inte mätningarna opinionen rätt i många avgörande delstater, trots hundratals mätningar inför presidentvalet.

Och nu senast hade opinionsmätningarna i Frankrike grovt fel om vem som skulle bli den borgerlige presidentkandidaten. Den överraskande segraren François Fillon, som mätningarna sagt skulle bli trea, öppnade sin presskonferens förra veckan med orden, ”välkommen till den omätbare”.

Beslutet att sluta beställa opinionsmätningar är därför välgrundat. Men är det realistiskt?

– I stället för att bara prata om vad vissa anser är fel i undersökningarna har vi bestämt oss för att återgå till kärnan i vårt yrke: att vara ute på fältet nära folket. Jag anklagar inte opinionsinstituten, utan problemet är hur medier använder dem, säger Le Parisiens redaktionschef Stephane Albouy till brittiska Guardian (länk).

Tidningen kommer dock att rapportera andras opinionsmätningar, så frågan är vilken betydelse det får att en tidning inte beställer och betalar för mätningar. Stor påverkan får det naturligtvis om flera mediebolag slutar beställa mätningar. Det kommer troligen inte att ske. Ju färre mätningar som genomförs, desto större nyhetsvärde får de.

Dessutom anser jag problemet ligger i kvaliteten på mätningarna, i motsats till Le Parisiens redaktionschef. Beställarna vill inte betala vad kvalitativa mätningar kostar, därför blir det billiga och föga trovärdiga mätningar. Samtidigt har det blivit mycket svårare (och därmed dyrare) att få ihop ett representativt urval att fråga, sedan folk inte har fast telefon längre.

Ytterligare en aspekt som försvårar mätningar av opinionen är att mediernas allt mer genomgående partiskhet påverkar utslaget i mätningarna, men inte på valdagen då väljarna avlägger sin röst med garanterad valhemlighet. Exempelvis fick Hillary Clinton positiv mediebevakning medan Trump fick negativ, vilket innebar att mätningarna smittades av denna snedvridna medierapportering. Samma fenomen gäller för Sverigedemokraterna. På valdagen har partiet fått ett tydligt större väljarstöd än vad mätningarna förutspått, eftersom mediernas vinklig korrumperat mätningarna.

Det kommer alltid att finnas ett tryck på att publicera opinionsmätningar. Folk vill veta hur läget ligger. Hittills har svaret på det trycket blivit allt fler och billigare mätningar, som slår alltmer fel. Ett alternativ vore om flera medieorganisationer gick ihop om färre men mer omfattande och kvalitativa mätningar som aktivt arbetar för att radera systematiska fel i metoder och frågeställningar. Detta kräver dock att medierna vill ha opartiska mätningar. Tyvärr kan man sätta frågetecken om det är vad medierna vill ha, eftersom de numera ägnar sig åt kampanjjournalistik och då gärna vill gynna en sida framför andra.

Ett annat sätt att spegla folkopinionen är att ställa helt andra frågor än bara ”vilket parti skulle du rösta på om det vore val idag?”. Inizio genomförde nyligen en mätning där man frågade vilket parti som var bäst på ett antal olika politikområden. Svaren var ytterst intressanta (se mer: länk).

Le Parisien har helt rätt i att något måste ske. Branschen för opinionsmätningar är i kris. Mätningarnas trovärdighet rasar. Men att sluta göra mätningar är nog inte det rätta svaret. Branschen borde utveckla mätningarna så att de bättre förmår spegla de folkliga opinioner som inte alls är lika lydiga gentemot etablissemangen längre.