Nye samordnaren mot våldsbejakande extremism ser Islam som kärlekens religion, ett uttalande som överträffar det mesta vad okunskap, naivitet och infantilism anbelangar. Denne tycks också stå nära personer med anknytning till Islamiska Förbundet i Sverige, som vägrar att fördöma terrororganisationen IS och sprider judehat.

”Nationell samordnare”. Det låter stort och viktigt, men som så mycket annat i politikens värld är det mest skrammel och fasader. Mona Sahlin utsågs till den första nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism. Det blev väl inte ens en tummetott av det hela.

Det uppdrogs åt Röda korset att ha en ”nationell hjälptelefon” dit oroliga föräldrar och andra kunde ringa för att få råd hur man skulle hantera ungdomar som radikaliserats och stod på tröskeln till att ansluta sig till IS/Daesh eller andra våldsbejakande organisationer. Daesh, ett barn av den katastrofala så kallade arabiska våren, som i sann jihadanda mördar oskyldiga människor och förstör ovärderliga kulturskatter i Mellanöstern. Det är väl ett understatement att Röda Korsets telefon inte blev den förlösande ”reform” som man hade hoppats på. Dock fick Röda korset 1,7 miljoner kronor för besväret!

Sahlin demonstrerade åter igen sitt dåliga omdöme. Tydligen hade hon under denna tid en osund relation till sin livvakt, något som media nogsamt undvikit att röra vid. För att möjliggöra för livvakten att köpa en bostad som han inte hade råd med skrev Sahlin falska intyg om hans inkomstförhållanden så att han på felaktiga grunder kunde förvärva en exklusiv bostadsrätt.

Nu är Sahlin misstänkt för att ha begått vad som i brottsbalkens 15:e kapitel kallas osant intygande. Om en person som en del i själva brottet missbrukat sin tjänsteställning är det maximala straffet 2 års fängelse. Rekvisiten för detta mer allvarligare brott är ju för handen i Sahlins fall som ”myndighetschef”.

Sahlin tvingades avgå och brottsutredningen fortgår. Till ersättare utsågs den tidigare moderata biståndsministern Hillevi Engström. Mycket snart insåg Engström att denna ”myndighet” i stort sett var en nullitet och ytterligare en av dessa politiska Potemkinkulisser. Det åstadkoms absolut ingenting av värde av de personer som var engagerade. Engström flydde hals över huvud tillbaka till den kommunala sektorn från vilken hon kommit.

Nu var det dags för kultur och demokratiministern Alice Bah Kuhnke att utse en efterträdare till Engström som nationell samordnare. Bah Kuhnke höll troget fast vid den socialistiska vanan att utse någon som inte hade någon kunskap om de frågor arbetet avsåg. Det blev Anna Carstedt som tidigare bl.a. varit ordförande i Röda korset. Hon har skrivit en avhandling om Nostradamus och är väl förfaren i fransk litteratur. Beaktansvärda kunskaper men i sammanhanget irrelevanta.

Säpo och andra bedömare anser att det är islamister som utgör den största risken när det gäller terror och andra våldsbrott som ofta sker i Islams namn. Kunskaper om Islam borde därför vara välkomna för en nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.

Problemet är att vänstern inte vill kännas vid att Islam i sig har stor bäring på våldsbejakande extremism. Man framhåller därför ständigt att extrema högerorienterade organisationer är minst lika viktiga i sammanhanget.

När Carlstedt var ordförande i Röda korset sade hon följande i en intervju; ”Men vi måste självklart vara mycket noga med att framhålla att Islam i sig är en freds- och kärlekspredikande religion, precis som t.ex. kristendomen”. Hennes uttalande överträffar det mesta vad okunskap, naivitet och infantilism anbelangar.

Jag har sagt det förut men säger det ånyo; den ständigt leende Bah Kuhnke är en ulv i fårakläder som i sina utnämningar endast ser till att vänsterfolk och islamnaivister utses. Carlstedt är inget undantag utan bekräftar regeln.

Nyligen invigde Kuhnke en konferens angående lokalt förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism. Konferensen var stängd för media. Personer med kopplingar till såväl studieförbundet ibn Rushd som Islamiska Förbundet i Sverige (IFIS) var dock inbjudna.

IFIS har vid upprepade tillfällen bjudit in föreläsare med en grovt antisemitisk agenda. IFIS förre ordförande och tillika under en kort tid medlem av socialdemokraternas partistyrelse, Omar Mustafa, förnekar naturligtvis detta och beskriver judehatet som ”Israelkritik” samt anklagar sina kritiker för ”islamofobi”.

Så sent som i december 2016 arrangerades en konferens i Stockholm där egyptiern Zaghloul El-Naggar var inbjuden. Han har bland annat författat boken ”Konspiration. Exposé över den judiska och internationella komplotten mot det palestinska folket”.

Tolk i sammanhanget var Rashid Musa, en hal och munvig ordförande för Sveriges Unga Muslimer, en organisation som äntligen fått sina statsbidrag indragna för att, som motiveringen löd, organisationen hyser antidemokratiska värderingar något man borde ha insett för länge sedan.

Omar Mustafa har kraftfullt fördömt beslutet. Enligt uppgift står ”samordnaren” Carlstedt och Mustafa varandra nära! Rashid Musa har vid flera offentliga framträdanden nekat att fördöma Daesh och absurt nog jämfört Daesh med den israeliska militären. El-Naggar, Musa m.fl. ingår bland de islamister som hatar homosexuella, vill utplåna Israel och manar till Jihad.

Staten har under lång tid låtit sig luras – eller är det fullt medvetet – av ett antal muslimska organisationer med anständiga namn som faller de politiskt korrekta i smaken men som är grundfalska i så måtto att de inte alls speglar den egentliga verksamheten.

Dessa organisationer är mästare på att fylla i ansökningar om bidrag från staten och stiftelser. Det är en ganska liten klick, en slags Camorra, som står bakom flera av dessa organisatoriska Potemkinkulisser. De stöttas av marxisten och islamnaivisten Mattias Gardell som trots sin professur i religionsvetenskap måste betraktas som en galning.

Denna bedräglighet har på ett föredömligt sätt utretts av Johan Lundberg i hans bok Ljusets fiender där han gör vidräkning med den svenska kulturvänsterns förvillelser och synder. Dessa falskskyltade muslimska organisationer har Koranen på sin sida där det bland annat framgår att muslimer inte kan ha icke-muslimer som vänner samt att det är tillåtet att ljuga, begå taqqiyyat, d.v.s. dölja sitt rätta jag för de otrogna. Alla statliga bidrag till dessa obskyra islamistiska organisationer borde i anständighetens namn omedelbart upphöra.

En icke socialistisk majoritet i vår riksdag sitter på händerna medan det förs en naiv och socialistisk regeringspolitik. Kanske kan Anna Kinberg Batras senaste utspel vara inledningen på en förändring? Faen trot men låt oss hoppas för så här kan det inte fortgå.