Att upprätthålla nationalstaten är inte bara en garanti för demokrati och trygghet, den främjar i slutändan världen som helhet. Det är alltså inte ett uttryck för oförstånd eller ondska, tvärtom är det mycket humant.
En nationalstat är en geografiskt avgränsad nation som politiskt hålls samman av gemensamt språk, historia och kulturell identitet. Bland länder som kombinerar demokrati, ekonomiskt välstånd och ett socialt kontrakt dominerar nationalstaterna, medan federationer som Tyskland och USA fungerar mycket tack vara att de i realiteten påminner om nationalstater. Schweiz är politiskt decentraliserat och saknar enhetligt språk, vilket man kompenserar med stark patriotism och mycket konservativa demokratiska traditioner.
En nationalstat bygger på gemensamma normer och respekt för lagen. När detta vittrar till följd av att nationen delas upp utmed etniska gränser undergrävs demokrati, rättsstat, lag och ordning, vilket leder till misstro och konflikter. Vi ser ju också att etniskt splittrade länder som regel har svårt att bygga upp fungerande demokratiska institutioner.
Inte nog med att nationalstaten är bra för sina invånare, det är också fördelaktigt att ha nationalstater som grannar. Sönderfall drabbar inte bara det egna landet, utan kan destabilisera en hel region. Sverige har alltså under efterkrigstiden dragit enorm nytta av att vara just en stabil nationalstat omgiven av andra stabila nationalstater.
Den som tycker att detta låter som självklarheter bör betänka att vi har politiker som mycket aktivt motarbetar allt detta. Två till synes motstridiga idéer i den kvasiintellektuella debatten är att hela världen borde vara som Sverige och att Sverige helst ska bort från kartan.
Det imbecilla och makabert inhumana förslaget att ”avskaffa Sverige”, förvisso en logisk följd av den svenska antinationalismen, är inte bara populärt bland haschrökande vänsteraktivister och rödvinsdrickande världsförbättrare. Det har också på fullt allvar framförts av Birgitta Ohlsson, tongivande liberal och före detta minister i Reinfeldts regering.
Fri invandring är inte ett främmande begrepp varken i Centern, Miljöpartiet eller Feministiskt initiativ. Nu finns demokratiska spärrar mot dylik galenskap i sin renodlade form, men läxan från 2015 visar vad som händer när politiker med sådana idéer tillåts sätta agendan.
Och tro inte att diskussionen är över bara för att moderater och socialdemokrater tills vidare har ändrat kurs, det finns krafter i båda partierna som vill tillbaka till ”öppna hjärtan”. Trenden just nu är också att tillväxten av etnisk-religiösa enklaver i Sverige fortgår, vilket den nuvarande regeringen inte vill förstå, ännu mindre motverka.
Jag tror nu inte att detta medför nationalstatens kollaps på kort sikt. Det är mer relevant att uppmärksamma ett gradvist förfall, vilket för det första är konkret verklighet och för det andra är tillräckligt illa.
Alldeles självklart ska vi i Sverige ha olika typer av utbyte med resten av världen, så fungerar moderna, civiliserade länder. Det är också normalt att människor flyttar både till och från ett fritt, demokratiskt land, men det bör ske i en anda av ömsesidig nytta och i en reglerad omfattning som inte underminerar samhällsbygget.
Nu undrar kanske någon vad vår nationalstat gör för världen utanför Sverige. Visserligen anser jag att det är gott nog att bygga en fungerande samhälle för dess invånare, men även världen som helhet tjänar på att det finns välfungerande länder. Där produceras innovationer, teknologi och resurser som sprids över världen genom handel.
Svenska, hypermoderna maskiner bidrar till att bygga bort fattigdomen i Kina och Sydamerika, för att ta ett mycket konkret exempel. Det gängse vänsterliberala narrativet är att västvärlden förstör för länder på andra kontinenter, min analys är i princip den motsatta. Välstånd kan liksom kaos både importeras och exporteras.
Att upprätthålla nationalstaten är alltså inte bara bra för den egna befolkningen, det främjar i slutändan världen som helhet. Det är alltså inte ett uttryck för oförstånd eller ondska, tvärtom är det mycket humant.