I samhällsdebatten mörkas obekväma fakta bakom påhittade retoriska kulisser. Och de som inte låter sig luras blir kölhalade. Eller som George Orwell sa, ”Ju längre ett samhälle driver från sanningen, desto starkare hatar man dem som talar sanning till det”. Aktuellt exempel är författaren Katerina Janouch.
Enligt en version tillkom begreppet ”Potemkinkuliss” när den ryske fältmarskalken och statsmannen, tillika kejsarinnan Katarina II:s gunstling, Grigorij Potemkin skulle visa kejsarinnan den nyss erövrade Krimhalvöns välstånd. För att dölja sanningen om den egentliga misären på Krim lät Potemkin uppresa kulisser som föreställde välmående byar längs färdvägen.
I Sverige har ett politiskt kulissbygge pågått under flera år men accentuerats på senare tid.
Statsminister Löfvén talar om sitt ”samhällsbygge” när det i själva verket är fråga om ett samhälle i uppenbart förfall.
Våldet och kriminaliteten exploderar, särskilt i alla de områden som kallas no-go-zoner av de klarsynta och eufemistiskt ”problemområden” av de vars ögon täcks av fjäll. I en alltmer geopolitiskt osäker värld framstår nu vårt försvar som närmast ett skämt, medan Löfvén upprepar mantrat att ”vi har satsat mer pengar på försvaret”.
Men frågan är ju om dessa i sammanhanget ”småpengar” har någon som helst betydelse? Sjukvården går på knäna på grund av resursbrist. Dagligen kan vi läsa om sjuksköterskor och annan personal som vittnar om det katastrofala läget. Polisen är i akut kris på grund av otillräckliga resurser, inte minst mot bakgrund av den tilltagande grova kriminaliteten. Men också på grund av en ny byråkratisk organisation under en usel ledning. Så kallade småbrott som stölder och inbrott blir aldrig ens föremål för utredning utan ärendena läggs helt sonika ned utan vidare spis. Även åldringsvården och inte minst skolan är i uselt skick. Ja, listan kan göras betydligt längre.
Sverige har länge haft en högst påtaglig s.k. åsiktskorridor där det politiska och mediala etablissemanget ”bestämt” vad som får sägas och skrivas. De som tycker annorlunda, de där fjällen redan fallit från ögonen, betraktas ungefär som så kallade dissidenter på sin tid i Sovjetunionen. Våra dissidenter fängslas visserligen inte eller får ett nackskott som i det forna Sovjetunionen.
Straffet för Sveriges alla dissidenter är något mildare men icke desto mindre samhällsnedbrytande, nämligen isolering för att inte smitta valboskapen samt smutskastning eller demonisering. I Sovjetunionen etiketterades de oliktänkande som fiender till staten, mentalsjuka, råttor, förrädare eller avskum. Sverige befinner sig mitt uppe i något liknande, dock i en mildare form. De som avslöjar kulisserna och det politiska ljugandet tar stora personliga risker.
Ett aktuellt exempel som fått stor uppmärksamhet är författarinnan Katerina Janouch som hade den ”dåliga smaken” att i tjeckisk web-tv uttala sig kritiskt om situationen i Sverige. Hon använde pregnanta ord som ”Sverige vacklar under massinvandring”. Hon hänvisade också till det ökade våldet inklusive våldtäkter och där hon svor i kyrkan genom att hänföra en stor del av brottseskaleringen till invandrare och no-go zoner.
Inte nog med detta, hon hävdade att Sverige blivit ett ”jihadistnäste”. Mediavänstern med DN i spetsen gick naturligtvis i taket. Peter Wolodarski, den hållningslöse chefredaktören för DN, upplät tidningen till filmvetaren och Messiasfiguren Hynek Pallas som gick till häftig attack mot Katerine Janouch och hennes kritik mot Sverige.
Janouch är en framgångsrik författarinna och inte politiskt engagerad. Hon har väl all rätt att uttrycka sina åsikter helt fritt, eller? Det är lite oklart var Hynek Pallas står politiskt? Ett fascistiskt stråk kan dock skönjas i följande uttalande av honom: ”Jag har insett vad som sker i ett samhälle som inte strävar efter en offentligt påbjuden värdegrund kring tolerans!”
Det ”offentligt påbjudna” kan i Sverige ersättas med det ”politiskt korrekta”. Det måste ”påbjudas” av stat och följsam media då dessa inkvisitorer vet att det inte skulle uppstå i kraft av sig själv av det civila samhället.
Effekten av drevet mot Katerine Janouch har bland annat blivit att hennes förlag (Piratförlaget) reagerat och att en liten bokhandel i Uppsala plockat bort hennes böcker från hyllorna. Naturligtvis också en hel del obehag för Janouch via sociala medier. Hon har också fått mycket stöd. Författaren Marcus Birro stöttar henne och ber den lilla bokhandeln i Uppsala att plocka bort hans böcker från hyllorna. Birro har ju själv drabbats av de politiskt korrektas bannlysning.
Att Wolodarski upplåter sin ”fina” tidning till Pallas angrepp mot en framgångsrik kvinna är ytterligare en plump i hans protokoll. Att Pallas enligt uppgift dömts för misshandel av som jag förstår tidigare sambo och mor till två av hans barn gör knappast saken ”mindre problematisk” (ett avskyvärt sätt att uttrycka sig som anammats av de politiskt korrekta) men ligger helt i linje med DN:s väl dokumenterade mörkningar och, som Alice Teodorescu åskådliggjort så elegant, agendajournalistik. I DN under Wolodarski silas mygg och sväljs kameler på det mest glupande vis.
Det finns således en påtaglig förljugenhet i det svenska samhället som upprätthålls genom en ohelig allians mellan det politiska etablissemanget och en stor del av den traditionella pressen. Frågan är när och hur ballongen kommer att spricka? Det pyser redan men förr eller senare kommer smällen, var så säker.
Den tyske filosofen Arthur Schopenhauer skrev; ”Alla sanningar genomgår tre stadier; Förlöjligande (1), Våldsamt motarbetande (2) samt till slut accepterade som alldeles självklara (3). Vi befinner oss fortfarande i fas 2.
Ett annat i sammanhanget talande uttryck hittar vi hos George Orwell; ”The further a society drifts from the truth, the more it will hate those that speak it”!
Intressant i sammanhanget är följande; Katerine Janouch uttryckte för en tid sedan att hon tyckte det var bra att postbuden kastade Sverigedemokraternas valsedlar i soporna i stället för att dela ut dem på vederbörligt sätt. Nu ångrar hon sig. Sensmoral; Först när politiskt korrekta själva blir angripna med så att säga samma medicin vaknar de till sans. Är det något parti som tydliggjort åsiktskorridoren och det politiskt korrektas skadliga inflytande så är det just SD.
En annan intressant iakttagelse är att enligt Adlibris toppar hela fem barnböcker (0-3 år) av Janouch försäljningslistan! Kanske får innehavarinnan av boklådan i Uppsala anledning att ångra sig. Det är glädjande när feghet inte lönar sig.
Att Sverige som länge betraktats som ett föredöme och närmast en slags Edens Lustgård, nu blivit ett förljuget land på kneken måste helt och hållet skyllas på våra politiker och deras gynnare inom framförallt vänstermedia dit DN måste räknas.