Vårt svenska välstånd och gemenskap bygger på frihetliga värderingar som liberaler nu övergivit till förmån för vänsterns utopiska perspektiv. Enbart konservativa håller emot.
I Dagens Nyheter pågår en kulturdebatt där vissa ledarsidor i liberal press (Göteborgs-Posten och Expressen) anklagas för att ha gjort en högersväng då man inte oreserverat hyllar utopin om öppna gränser, utan dristar sig till att se problem med stor invandring.
Strax före nyår påpekade Johan Lundberg, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, att kritikerna missat centrala aspekter i frihetlig tradition, i repliken ”Tillbaka till liberalismen” (länk).
För att kunna göra tydlig distinktion mellan olika synsätt om vad frihet är formulerade idéhistorikern Isaiah Berlin på 1950-talet begreppen negativ och positiv frihet. För varje liberal torde detta vara en välkänd del av politisk teori, eftersom den länge utgjort den tydligaste skillnaden mellan socialisters perverterade tolkning av frihet och liberalismens.
Negativ frihet är frihet från tvång, medan positiv frihet syftar på rätten till statliga garanterade förmåner. Exempelvis hävdade Sovjetunionens kommunistiska grundlag fler rättigheter än något västerland. Men för att kunna leverera denna frihet krävdes allt hårdare förtryck, eftersom människor inte vet sitt eget bästa. Man avskaffade negativa friheterna, för att uppnå positiva friheter (som man ändå aldrig lyckades leverera och därför gick under).
Ändå är det just detta positiva frihetsbegrepp som liberaler i försvaret av en utopisk invandringspolitik gjort till sin. En fråga som inställer sig, är om de då alls kan kalla sig liberaler längre. Utopismen har inneburit att de bytt sida, till den röda sidan.
Hur kan det ha blivit så? Lundberg ger ett intressant svar:
Den positiva frihetens förkämpar förflyttade sina utopiska projekt från drömmen om det klasslösa samhället till nya arenor – med kodord som genus och ras. Det skulle visa sig vara ett lyckokast. Plötsligt tycktes borgerlighetens envetna motstånd mot marxist-leninismen (…) vara bortblåst.
Storföretag och borgerliga partier tävlar nu med vänstern om att göra sig av med gamla normer, meritokrati och äganderätt för att istället hylla utopiska idéer om gränslös öppenhet, kön framför kunskap och ras framför kompetens.
Min slutsats är att det numera enbart är konservativa som försvarar gamla liberala grundvärden som de negativa friheterna, äganderätten och medborgarskapet.
Det är ett historiskt svek av dagens liberaler att inte längre stå upp för jämlikhet, utan kapitulera inför rasifiering, feminism och andra ideologier som reducerar individen till enbart delar av ett kollektiv på grundval av biologiska faktorer som kön och hudfärg. Man sviker demokratin genom att bagatellisera medborgarskapet. Och liberaler sviker kommande generationer genom att negligera svensk kultur och förskingra svensk gemenskap, faktorer som varit avgörande i att skapa det välstånd och den trygghet vi kunnat glädjas åt under flera generationer.
Kommer svikarna att lyckas riva ner det svenska samhället? Något hopp till etablerade aktörer kan inte ställas. Avgörandet ligger i väljarnas händer. Bara svenska folket kan sätta stopp för utopins erövring av landet.