Om vår kyrka varit i liberalismens och den falska globaliseringens grepp i några decennier så har den i sekel varit vårt svenska fosterlands kyrka. Jag menar inte att kyrkan ska bli som den en gång var, jag menar att kyrkan är en del av vårt andliga arv.

Om jag blir invald i kyrkofullmäktige som representant för Sverigedemokraterna hamnar vårt fädernesland på agendan?

Jag har övervägt att lämna svenska kyrkan. Präster står ofta i täten i kampen för vad många av dem tror är en human flyktingpolitik, men som inte är något annat än en ineffektiv och orättvis överföring av våra resurser till den överbefolkade delen av jorden, till de som har möjlighet att ta sig till Nordeuropa. Jag har svårt för alla som inte ser asylindustrins baksida och inte minst de många naiva och godtrogna prelater som passerat revy de senaste tretti åren.

När jag tog beslutet att ställa upp vilar mitt ställningstagande framför allt på min respekt för vårt andliga arv, för våra förfäders tro på den välsignelse som kan komma de till del genom tron.

Ett brev från Gustav II Adolf till Axel Oxenstierna år 1629 bär vittne om fäders tro och ansträngningar: ”Eder ber jag allenast att ha ett friskt och stadigt mod i alla vedervärdigheter och icke ledas, tröttas eller uppgivas … som i dessa besvärliga tider vänta, utan tjäna, att vårt fäderneslands majestät och Guds kyrka, som däri vilar, väl värd är mödor, ja själva döden därför lider (fritt översatt från gammalsvenska).”

Vår kyrka har följt oss i med och motgång genom sekel. Hur många generationer före oss har inte gått i våra andliga fotspår? Detta är en del av mig som jag känner stolthet inför.

Egna upplevelser av vårt andliga arv spelar också in i mitt val att kandidera. Jag minns alla skolavslutningar i kyrkan då solen sken och livet sprudlade efter en lång vinter och vår och vi sjöng den blomstertid nu kommer. Jag erinrar mig alla besök i Filadelfia- och sjömanskyrkan i Oxelösund där vi som barn fick pyssla och lära oss knopar. Också minnen från konfirmationen finns kvar. Där fick man lära sig om trygghet och tradition.

När jag åker runt i Sverige och besöker äldre kyrkor slås jag av den andakt som finns förborgad innanför dessa väggar. Att inte vårda detta är ett övergrepp mot vårt kulturarv och en anledning om något att delta i arbetet inom kyrkan.

Vår kyrka är en del av vår civilisation. I västerlandet har kristendomen upprätthållit en stark position trots yttre tryck och många försök att undantränga européernas kristna arv från Europa. Slaget vid Poitiers år 732 eller belägringen av Wien år 1526 är två milstolpar i försöken att besegra Europa som Europa, men de europeiska folken kämpade tappert och segrade, inte minst för att de hade en stark tro på sin ordning och inte ville bli påtvingad en ny.

I Asien där kristna inte på länge varit i majoritet är förtrycket omfattande, livsvillkoren svåra. I länder som domineras av islam diskrimineras kristna systematiskt genom särskilda avgifter och levnadsrestriktioner. Exempelvis får de inte sprida sin tro utanför den egna gruppen. På senare tid ser vi hur kristna fördrivs från sina hem, en utrensning som hela tiden pågår. I historiens backspegel är folkmordet på syrier en väckarklocka om vad som kan hända kristna i minoritet.

Om vår kyrka varit i liberalismens och den falska globaliseringens grepp i några decennier så har den i sekel varit vårt svenska fosterlands kyrka. Det som varit kan åter varda. För att återvinna Sverige som Sverige måste vi vårda alla delar av vårt arv. Jag menar inte att kyrkan ska bli som den en gång var, jag menar att kyrkan är en del av vårt andliga arv och det är min övertygelse att en väg till framgång i ett förnyat Sverige går genom att ha fäders ansträngningar som förebild.

I vår tid när kyrkans ledning tar parti för globalisering och liberalism är det visserligen begripligt att misströsta om möjligheterna att förändra, men jag har erfarenhet av att arbeta i motvind och ändå inte ge mig. Det vi ser inom politiken idag med Sverigedemokraternas växande inflytande kommer att hända inom kyrkan i morgon. Jag hoppas ni röstar i kyrkovalet.