DEBATT. Europarådet kritiserar Ryssland men daltar med Turkiet. Vid nyligen avslutad session stoppades diskussion om Turkiet. Europas fria stater måste sluta böja sig för president Erdogan, skriver Markus Wiechel och Johan Nissinen, ledamöter i Europarådets parlamentariska församling.
Europarådet har de senaste åren på ett föredömligt sätt agerat emot Rysslands agerande i och mot Ukraina, samt mot President Vladimir Putins auktoritära och imperialistiska regim. Det är bra, och någonting vi som parlamentariker till fullo stödjer. Vi ser dock med oro på den olikabehandling som sker i Europarådet, när man som i ett flagrant fall agerar emot en förtryckarstat, samtidigt som man daltar med en annan.
Under den nyligen avslutade januarisessionen för Europarådets parlamentariska församlingen röstades en aktuell debatt om situationen i Turkiet ned av församlingens byrå och därefter i kammaren.
Vi har likaså fått bevittna hur ledamöter från vitt skilda länder, under höstsessionen, försvarade Turkiets President Recep Tayyip Erdogan och dennes förtryck av politiska motståndare före och efter kuppförsöket den 15 juli.
Turkiets utrikesminister Mevlüt Çavuşoğlu höll ett anförande och svarade sedan på frågor. I sitt tal utmålade han bland annat väsentliga delar av den väststödda gruppen Syrian Democratic Forces som terrorister. Detta trots att dessa utgör den främsta demokratiska kraften mot Islamska Statens och liknande islamistiska extremistgrupperingars härjande i Syrien, och oaktat det faktum att den stöds av merparten av Europas regeringar.
Samme minister försvarade under frågestunden vad den turkiska regimen gjort mot hundratusentals människor sedan kuppförsöket. Lärare, offentliganställda, poliser, militärer, domare och en lång rad politiska motståndare har systematiskt fängslats, mist sina jobb eller utsatts för annat förtryck, inklusive inslag av våldsam natur. Ja, tusentals kriminella frigavs för att bereda plats åt dessa i Turkiets överfulla fängelser. Som om inte detta skulle räcka har nu President Erdogan tillkännagivit sin regerings planer att återinföra dödsstraffet – ett rött skynke för det Europaråd där Turkiet är långvarig medlem.
Att så många människor bara dagar efter kuppförsöket kom att betraktas som terrorister är inte bara suspekt, utan också en indikation på vilken typ av regim vi har att göra med i Turkiet.
Det är uppenbart att Turkiet bryter mot en rad olika mänskliga fri – och rättigheter. Som ett led i försöken att vinna ökat inflytande i Europas olika institutioner har vi sett hur President Erdogans partivänner nästlat sig in i tre olika politiska grupper i Europarådets Parlamentariska Församling. Med migrationsströmmarna sätter nu den turkiska regimen – trots att man inte respekterat tidigare avtal med bland annat Grekland – press på ett EU som snällt ger vika.
Turkiets återkommande förtryck av minoriteter borde för länge sedan ha öppnat Europas ledande politikers ögon för vad som försiggår. I samband med det senaste presidentvalet utsattes flera kurdiska politiker från det nystartade vänsterpartiet HDP för misshandel medan dess partilokaler sattes i brand.
Bara det faktum att högt uppsatta turkiska företrädare säger en sak till folket i Turkiet och en annan till medierna i Europa tyder på att man har en agenda. President Erdogan själv fängslades en gång i tiden efter att ha citerat en dikt med verser som tydde på tydligt politiska islamistiska motiv: ”Moskéerna är våra kaserner, kupolerna våra hjälmar, minareterna våra bajonetter och de troende våra soldater”.
Det är vida känt att presidenten lite nostalgiskt ser tillbaka på Ottomanska rikets storhetstid, då miljontals människor förföljdes i syfte att skapa ett storturkiskt islamistiskt imperium. Än idag förnekar President Erdogan det folkmord som ledde till att 75–90 procent av folkgruppen assyrier/syrianer utplånades. Han har likaså, trots det turkiska folkets historiska mångfald, talat om Turkiet som ”en nation, en stat, en flagga och en religion.”
Som institution måste Europarådets parlamentariska församling stå upp för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Nu är det dags för Europas fria stater att snarast sluta böja sig för och vänslas med President Erdogan och dennes alltmer förtryckande styre.
Markus Wiechel (SD)
Johan Nissinen (SD)
Europarådets parlamentariska församling