ÅRSKRÖNIKA. Ansvariga försöker att glida undan och vända blad, men så enkelt är det ju inte. Om irritationen är stor redan nu, hur blir det då under det kommande året? Och framför allt, hur blir det under nästa lågkonjunktur?
I tider då stora förändringar äger rum är varje år speciellt, det kommande året lär inte bli något undantag.
Summerar vi det gångna året ser vi två saker som har präglat samhällsutvecklingen. Den ena är den fördröjda chocken efter migrationskrisen under 2015, den andra är att ekonomin går på högvarv. Chocken kommer att spilla över till det nya året och troligen förstärkas, hur det går med ekonomin får vi väl se.
I Sverige arbetar man nu som aldrig förr, medan den generella välfärden urholkas. Samtidigt som skatteintäkterna slår rekord så brister 50-talisterna i gråt när de öppnar sina orange kuvert. Det blir svårare för äldre att få plats på äldreboende och får man plats så riskerar man numera svältkost eftersom kommunen måste spara. Operationer ställs in, handikappade får det sämre och sjukskrivna får kämpa allt hårdare för att eventuellt få ut ersättning från Försäkringskassan och vi slår redan rekord i antal fattigpensionärer.
Sjukvården saknar marginaler, skolan är satt under press, men det värsta är troligen att polisen är i kris, vilket fräter på samhällskontraktets viktigaste del, lag och ordning.
Att ekonomin snurrar är självklart positivt, men inte så oerhört konstigt. För det första råder högkonjunktur som på intet sätt mattats av, varken av Brexit eller Trumps valseger. För det andra är räntorna extremt låga, vilket ger anabola steroider till hela ekonomin. Under sådana omständigheter bör man amortera på statsskulden, istället är den långsiktiga trenden (sedan 2012) att statsskulden ökar, åtminstone i absoluta tal. Varken högkonjunktur eller låga räntor varar för evigt och Sverige ser onekligen sårbart ut inför framtiden. Samtidigt riskerar vi att permanent behöva försörja många av de asylmigranter som kommit till Sverige de senaste åren.
En aktuell utveckling är att kommunerna både höjer skatten och drar åt svångremmen för att i någon mån klara av sina åtaganden gentemot tiotusentals asylmigranter som staten lämpar över på dem. Summa summarum, mindre pengar över till privat konsumtion i kombination med sämre offentlig service, vilket alltfler kommer att upptäcka under 2017. Om irritationen är stor redan nu, hur blir det då under det kommande året? Och framför allt, hur blir det under nästa lågkonjunktur?
Parallellt pågår en tudelning av samhället. En stor och i många sammanhang tongivande del av befolkningen har aldrig mått bättre. De åker till Thailand, Italien och Sydafrika precis vanligt och noterar förnöjsamt, uppkopplade under parasollet, att pensionsfonderna går upp under tiden. Jamen grattis.
– Brann granen? Har någon i rotaryklubben fått det sämre? Skulle inte tro det.
Den socioekonomiska skiktningen blir förstås ännu mer påtaglig om man tar hänsyn till det växande skuggsamhället. Tiotusentals personer lever i Sverige helt bortom landets institutioner, utlämnade till svartjobb, kriminalitet och omgivningens välgörenhet … eller utnyttjande.
Exakt hur denna verklighet kommer att påverka samhällsdebatten har vi förstås redan fått en föraning om. En rannsakningsprocess gällande migrationspolitiken under Reinfeldt 2.0 plus Löfvens första år har så smått påbörjats, jag antar att detta kommer att fortsätta. Ansvariga försöker att glida undan och vända blad, men så enkelt är det ju inte. Man slarvar inte bort några hundra miljarder utan sedan behöva diskutera hur det gick till. Varken Stefan Löfven eller Anna Kinberg Batra kan undandra sig ansvar och att man skulle tycka som SD fast tvärtom duger inte som förklaring.
Det riktigt intressanta är dock den mer informella diskussionen, som äger rum vid köksbord och i fikarum. Här har det hänt grejer på två år och samtalen fortsätter. Som en dam bosatt på Södermalm hälsade mig med anledning av migration och politik – ”det talas väldigt mycket runt kaffeborden”. På Södermalm alltså…
Något jag har sett under det gångna året är att många blir allt mindre rädda att säga vad de tycker, även offentligt. Själv poppar jag mina popcorn och emotser det nya året med förväntan.