För inte så länge sedan var det ingen partiledare som tog replik på Jimmie Åkesson efter hans anförande i partiledardebatterna, nu gör alla sju det. Därmed kom Sverigedemokraterna att dominera dagens riksdagsdebatt.
Eftersom både de rödgröna partierna och allianspartierna angrep Sverigedemokraterna framstod Åkesson som den faktiske oppositionsledaren och statsministerkandidaten i riksdagens partiledardebatt. Bredden på frågorna som Jimmie Åkesson fick debattera stärkte också den bilden.
Stefan Löfven försökte binda Åkesson till Moderaternas besparingar genom att räkna upp ett antal miljonbelopp och fråga om Åkesson känner igen dem. Åkesson beklagade att hans parti inte har majoritet i riksdagen, och eftersom man inte har det får man välja det minst dåliga. I Löfvens nästa replik framgick varför han räknade upp ett antal belopp. Då fick han nämligen chansen att säga den nedskrivna retoriska poängen att Åkesson ”inte vet vilka besparingar han röstat för”. Men det blir dålig retorik när åhörarna kan genomskåda att den är inövad. Dessutom fick Löfven svar på tal, när Åkesson kontrade med ”Och jag vill avsätta Stefan Löfven som statsminister.”
Gustav Fridolin ville framställa Åkesson som en dålig miljöpolitiker eftersom han inte ställde upp på hårdare miljöregler i Sverige. Åkesson kontrade med att en effektiv miljöpolitik inte handlar om att straffa människorna på svensk landsbygd utan istället om att kräva att de länder som har mycket större utsläpp än Sverige minskar sina.
Annie Lööf anklagade Åkesson för att vara emot samarbete med andra länder för att öka den nationella säkerheten. Åkesson svarade att trygghet och säkerhet startar med ett starkt nationellt försvar, och att landet utifrån den positionen kan samarbeta med andra. Skulden för Sveriges utsatta läge beror på att ni, sa Åkesson, ”i praktiken skrotat det svenska försvaret under 25 år”. Det är bra att partierna på senare tid ändrat sig, och nu intar positioner som ligger närmare det Sverigedemokraterna stått för hela tiden.
Jonas Sjöstedt tog något förvånande upp oro för att vetenskap och fakta som inte passar de politiska åsikterna ska tystas. Det sagt av en kommunist. Som man känner sig själv…
Partiledardebatter ger inte många svar i sakfrågor, men fungerar som en termometer på det politiska klimatet. Alla partier betonade den otrygghet som allt fler människor känner, men debatten präglades också en passivitet i vad som ska göras åt det. Man kan ana förvirring hos de flesta partiledare, över att verkligheten inte ser ut som den gjorde så sent som inför förra valet 2014.
Dock var det en partiledare som inte behövde gå in i en passiv-aggressiv mentalitet för att klara debatten. Jimmie Åkesson kunde lugnt hänvisa till den politik hans parti hela tiden förespråkat, långt före de senaste årens omskakande förändringar i Sverige och vår omvärld.
Här tror jag främsta förklaringen ligger till att Sverigedemokraterna i mätningar anses ha den bästa politiken på sakområde efter sakområde.