Socialdemokratin missar inte ett tillfälle att stämpla Sverigedemokraterna som ett högerparti. Under den senaste kampanjen om minimikrav på arbetsrättsskydd i samband med offentliga upphandlingar frammanas föreställningen om högerspöket i Riksdagen. Socialdemokratin silar emellertid mygg och sväljer kameler.

Det är inte Sverigedemokraterna, det är socialdemokratin som leder arbetet med det svenska inträdet i den europeiska unionen (EU) år 1994. Guld och gröna skogar utlovas. Billigare mat, fler jobb och listan kan mångfaldigas. Inga varningar om entreprenadskedjor som gör det omöjligt att spåra vem som anställer vem eller om ett kollektivavtal följs eller inte. Tystnad om ett ökat arbetskraftsutbud och de effekter detta får för löntagarnas förmåga att ställa krav på bra arbetsvillkor – mister arbetsgivaren en står det tusen åter är ett uselt förhandlingsläge. Röd förvåning eller rodnad när Lavaldomen föll i EU och körde över den svenska kollektivavtalsmodellen.

I vårt östra grannland Finland insåg regeringen att deras kollektivavtal kunde skyddas genom en allmängiltighetsförklaring och därmed jämställa kollektivavtalen med lag, men i Sverige blundade den svenska arbetarrörelsen, endast en guldkantad framtid utlovades.

Sverigedemokraterna är det enda partiet som alltid verkar för ett minskat arbetskraftsutbud. Om migrationspolitiken och Sveriges förhållande till EU från början dikterats av SD hade villkoren för svenska löntagarna varit på samma höga nivå som före EU-inträdet och vi hade inte hört talas om en Lavaldom. Härtill hade en SD-politik som ser asylströmmen för vad den är minskat påfrestningarna på de offentliga finanserna och ytterligare reducerat arbetskraftutbudet. Med bättre offentliga finanser hade det funnits pengar till en anständig a-kassa som ett skydd vid arbetslöshet eller för de som behöver byta jobb, ställa om.

De moraliska pekpinnarna från den röda arbetsrörelsen är ett tragiskt exempel på deras maktfullkomlighet – den avslöjar deras von oben attityd. Socialdemokratin litar nämligen inte på kommunernas förmåga att på egen hand vid upphandlingar se till att bra villkor ska gälla för de som får uppdrag inom verksamheten, de tror att EU:s direktiv ska lösa allt åt de ”hjälplösa och handlings oförmögna” kommunala tjänstemännen. Jag vill påminna arbetarrörelsen om att till skillnad från er respekterar vi det kommunala självstyret och tror inte på maktens förflyttning allt längre bort från de människor som berörs.

För mig blinkar alla varningslampor rött när maktens arrogans tar sig friheter som drabbar andra än de själva. Socialdemokratin spelar i elitserien när det gäller att tala om för vanligt folk vad de ska tycka och tänka, hur de ska använda sin pengar och göra sina livsval. Det är lätt för minister S, Ylva Johansson, att förmana kommunerna att ta sitt ”solidariska ansvar” och bereda försörjning, bostad och livsrum för asylmassornas framtid när det endast är de som helt på egen hand krattat manegen för invasionen. Hon talar tyst om att kommunen är alla kommuninvånarna som hon riktar sin vidriga uppmaning till. Det är som att be någon annan städa när man själv har skitat ned, det är som att låta de inbjuda gästerna betala för sitt eget kalas.

En granskning av socialdemokratins senaste utspel om SD som arbetarfientligt parti visar att de återigen ger sig på svenska småföretagare, som de inte betraktar som arbetare. Det är småföretagare som drabbas hårdast om EU:s krav vid offentliga upphandlingar realiseras i Sverige. Jag tillhör sedan två årtionden småföretagarnas skara och vet hur villkoren kan se ut: långa arbetsdagar, kort semester och pressade marginaler. Det är inte lätt för de som inte lever under denna ständiga press att förstå att pådyvlade regler är ytterligare en arbetsbörda och att högre kostnader kan vara skillnaden mellan att anställa någon eller göra allt arbete på egen hand. Även egenföretagare behöver ett anständigt arbetsliv.

Det är för mig helt främmande att inte betrakta småföretagarna som arbetare. Jag kommer från bruksorten, Oxelösund, och min far arbetade treskift på järnbruket under ett långt yrkesliv. Med den kunskap jag har fått med stigande ålder vet jag att min arbetstid är lika omfattande som min fars.

Sverigedemokraterna är för mig det nya arbetarpartiet. De gör inte åtskillnad mellan småföretagare och löntagare, tjänstemän eller arbetare på verkstadsgolvet. De förstår att nationalstaten är alla arbetare i vårt lands främsta skydd och säkerhet. Socialdemokratin gör allt för att vinna tillbaka de väljare som föredrar Sverigedemokraterna med en världsfrånvänd globaliseringschock. Det senaste försöket att vända opinionen är en Pyrrusseger – socialdemokratin är fortfarande i mina ögon arbetarfientligt med sin politik för att avveckla nationalstaten och alienera svenska arbetare i sitt eget land.

Uffe Hansen