Tillnyktringsprocessen efter Fredrik Reinfelds öppna-era-hjärtan-filosofi pågår, om än långsamt, inom Moderata samlingspartiet. En av förre statsministerns närmaste män dömer nu ut den politik som fördes som cynisk.
Jag hyser respekt för dem som kan erkänna att de gjort fel. Vi är alla människor som kan göra fel, vilka positioner vi än uppnår. Att Mikael Sandström, dr i nationalekonomi och statssekreterare i statsrådsberedningen under alla år som Reinfeldt var statsminister, nu i nättidskriften Kvartal fullständigt dömer ut Alliansens migrationspolitik är en intressant händelse, även om han lämnat partipolitiken.
Han kritiserar hur migrationen hanteras, både av förra och nuvarande regering.
1) De signaler ledande svenska politiker sänt har ökat migration till Sverige.
Att prata om solidaritet och öppna gränser blev till uppenbara locktoner som svenska politiker (och Angela Merkel i Tyskland) riktade mot Mellanöstern och Afrika och som fick många där att tro att de hade ett paradis som väntade på dem och ville ta emot dem.
2) Stor migrationsinvandring gjorde att humaniteten i mottagandet bröt samman.
De som starkast talade om öppna gränser var således de som stod för den minst humanitära politiken. De lockade sårbara människor i en fälla. Det fanns inget paradis, inte ens tak över huvudet.
3) Det vore cyniskt att återgå till öppna gränser. Sandström skriver:
”Vi måste acceptera att det inte går att återvända till den politik som skapat krisen. Vi har bortsett från att det är omöjligt att ha fri eller mycket liberal invandringspolitik i ett land med en välfärdsstat och hög ekonomisk levnadsstandard, i en värld med stora ekonomiska skillnader. Så länge det är ekonomiskt bättre att leva som tillståndslös i Sverige än som fattig i Marocko kommer fattiga marockaner att vilja söka sig hit. Om vi inte vill acceptera att det skuggsamhälle som redan finns ytterligare växer, måste vi vidta åtgärder för att hindra människor från fattiga länder att komma hit. Det är inte cynism att påpeka detta. Det som är cyniskt är att låtsas att det inte finns ett dilemma.”
4) Anhöriginvandringen innebär att 2016 inte är ett extremt år, utan det nya normala
Sandström konstaterar att huvuddelen av dem som väntar på asylprövning inte omfattas av det strängare försörjningskravet, eftersom det inte ska tillämpas på dem som ansökte om asyl före lagens ikraftträdande. Därför kommer anhöriginvandringen att bli en ny stor våg av nyanlända. Därför måste familjeåterförening bli svårare för den som fått uppehållstillstånd i Sverige.
5) Bidragsberoendet kommer att fortsätta vara stort
”Hur vi än gör måste vi dock räkna med att en stor grupp aldrig kommer in på arbetsmarknaden, utan kommer att vara permanent bidragsförsörjd.”
6) Kulturkrockarna kommer att bli fler
”Många av dem som kommit till Sverige under senare år kommer från klansamhällen. Det går inte att räkna med att de normer som präglar klansamhällen omedelbart ska förändras genom att svenskt uppehållstillstånd beviljats.”
Sandström skriver att ”populistsvaret är inget svar, utan en protest.” Det finns ingen reset-knapp. Hans artikel ska tolkas som en varningsklocka.
Så som en av Fredrik Reinfeldts närmaste män förnekade han och regeringen dessa problem och avfärdade bryskt dem som varnade och kallade dem rasister. ”Jag skäms för att jag medverkat i riksmobbning av dessa debattörer”, skriver han.
Jag tillhör dem som avfärdades och jag arbetar nu för att Sverige ska få ett nytt socialkonservativt ledarskap, just därför att jag tappat allt hopp om de gamla partierna. När en Timbro-medarbetare frågade mig varför jag gått till Samtiden och därmed SD-sfären, blev mitt korta svar: ”jag har tröttnat på alla lögnerna”.
Ledarskap kan inte bygga på utopier, önsketänkande och lögner. Det är just den sorts politiskt drömmande som flera gånger i mänsklighetens historia resulterat i misär och världskrig.
Nu krävs ledarskap som ser verkligheten sådan den är, med alla sina begränsningar, och pragmatiskt och oglamoröst skapar hyggligast möjliga förutsättningar för svenska folket.
Dick Erixon
2016-12-03
*
Se mer: Kvartal i De goda föresatserna och haveriet utan återvändo.
*