Nobelkommittén föredrar ”värdeordsdyrkare” och ratar kritisk prövning. I detta ”hää hää och häpp, häpp” passar Jimmie Åkesson inte in. Mikael Wiehe, känd kommunist, får emellertid plats i blå hallen i Stockholms stadshus. Det säger allt, skriver Uffe Hansen.

Så har Nobelpriset varit i centrum och alla som känner sig viktiga har fått sola sig i glansen av vetenskapen när den är som bäst. Men firandet har förlorat en del av solens glans av ett hyckleri som firar ständiga triumfer bland den etablerade politikerkåren och dess lydiga hantlangare. Svassandet för de personer, som påstår sig stå för den fria tanken, den förutsättningslösa prövningen eller vetenskapens imperativ (ex Lars Johan Heikensten), är pinsam.

Pristagarna är säkert helt ovetande om hur nobelkommittén diskriminerar Jimmy Åkesson och sedan många år låter honom bli varse hur en av dem utsedd ”rasist” ska behandlas. Att denna maktens arrogans får passera år efter år, utan att någon annan än svenska folket reagerar är en skam för det officiella Sverige.

Om pristagarna varit medvetna om vad som sker bakom den välpolerade kulissen hade de förstått att deras varningsord om bristande tilltro till vetenskapen skorrar falskt. Delar av vetenskapskollektivet fylkas runt politiker och fungerar som megafoner för kulturmarxismen. Det finns ett direkt samband mellan folks misstro och den maskopi som råder mellan etablerad politik och vetenskap. Aldrig i modern tid har klyftan mellan auktoriteter och folkmajoriteter varit större och detta är ett sundhetstecken som kräver ett rejält omtag för att ändra.

Stoppat i halsen får Åkesson det ständiga talet om ”allas lika värde”, som om det själva levde efter det. Kanske skulle ledamöterna i Nobelkommittéerna tillämpa vetenskaplig metod och beprövad erfarenhet i analys av det begreppet. Är inte principen om ”alla är lika värda” och utdelningen av Nobelpriset en självmotsägelse? Hur kan den vetenskapliga kvaliteten graderas och ett fint pris delas ut till vinnarna om alla är lika värda?

Om jag tolkar Nobelkommittén principer rätt så borde tävlingar och betyg i skolan bannas. Varför överhuvudtaget ha examina? Varför ha titlar som signalerar akademisk hierarki som student, kandidat, doktor, docent eller professor? Ingen får väl vara mer värd än någon annan?

Invändningen från Nobelkommittén är lika given som ytlig – ”alla är lika värda oavsett hudfärg, härkomst eller religion”. Borde inte Heikensten mot denna bakgrund besvara några frågor? Om alla är lika värda borde väl hela den mångfald som finns på jorden ha rätt att existera på lika villkor?

Jag utgår från att Heikensten besökt skolor i Asien och Afrika och fått se dessa länders särprägel som med vördnad och respekt lämnats över från en generation till än annan. Varför ska de med svart eller gul hudfärg få leva och verka i zoner som synbarligen är vigda endast för dem, men inget område i världen får på samma sätt finnas för vita? Varför får kristna utstå utrensningsaktioner eller terror i Asien, medan muslimer får breda ut sig genom ständig expansion i traditionellt kristna områden? Stämmer det att du anser att svenskarna inte har någon härkomst som är väl värd att värna? Vittnar inte detta om uppenbara orättvisor och strider inte den världsordning du förefaller försvara mot principen om att ”alla är lika värda oavsett hudfärg, härkomst eller religion”?

En inbjudan till Nobelfesten står inte högt på min önskelista. Heikensten föredrar ”värdeordsdyrkare” och ratar kritisk prövning av detta ”hää hää och häpp, häpp”. Åkesson passar inte in. Mikael Wiehe, som känd kommunist, får emellertid en plats i blå hallen i Stockholms stadshus och detta är en tydlig signal.

Jag förbehåller mig rätten att kritiskt granska och hårt gå till rätta med orimliga resonemang och är det något som får mig att tända på alla cylindrar är det enfald i kombination med högfärd.

Uffe Hansen