Boktryckarkonstens genombrott på 1500-talet gav Erasmus av Rotterdam möjlighet att sprida sitt arbete. Om detta handlar årets facklitterära Augustpris.

Jag kritiserade nyligen det skönlitterära Augustpriset. Det facklitterära priset lyckades detta år bättre.

Nina Burtons Gutenberggalaxens nova (Bonniers 2016) skildrar utifrån en av tidens giganter, Erasmus av Rotterdam, boktryckarkonstens genombrott och den tid som den uppstod i. Det var en era som minner om vår tid, präglad av internetrevolutionens alla implikationer, som ännu knappast kan överblickas.

Nina Burton (f. 1956) har doktorerat i litteraturvetenskap, men har senare blivit en frifräsare, och skriver icke-akademiska böcker av essäistisk, eller kanske till och med journalistisk, karaktär. Intresset för Erasmus föddes i ett antikvariat i Basel, en stad där Erasmus uppehållit sig under perioder, och som dessutom med sin placering i det neutrala Schweiz ofta varit en fristad för det fria ordet och oppositionellt tänkande. Sedan dess har hon ägnat sig åt, att fördjupa sig i hans värld och följa hans spår i Europa.

Titelns första ord, Gutenberggalaxen, syftar på tiden som Erasmus levde i, som fick sin särart av Johannes Gutenbergs tryckpress och den medierevolution som den skapade. Det är en periodisering som inte är självklar – religiösa och politiska indelningsgrunder är vanligare. Men det är ett intressant grepp som inte utan vidare bör avfärdas.

Mycket av den idéutveckling som skedde kan inte föreställas, utan de spridningsmöjligheter som här uppstod. Martin Luther skall ha sagt, kanske apokryfiskt, att Gud uppfunnit tryckpressen för att reformationen skulle kunna vinnas.

Det andra ordet, nova, syftar på att Erasmus var epokens starkast lysande stjärna, geniet framför andra. Han föddes kring 1466, således ungefär jämngammal med boktryckarkonsten. Hans växte också upp bland böckerna, då hans far var präst och kopist, efter hand också med tryckpressen som hjälp. Hans egen utbildning skedde i klostermiljön, dit han sändes tidigt.

Han blev en ovanlig munk, förde ett kringflackande liv som humanist, författande alla möjliga sorters skrifter. Burton framhåller särskilt hans insats som satiriker, pedagog och bokutgivare. Men viktigast av allt var kanske stilen. Han skrev böcker som föreslog till exempel 50 olika sätt att säga ”god morgon”. Det viktiga var inte så mycket innehållet som formen, genom att variera uttryckssättet kunde man få fram exakt rätt nyans och dessutom uttrycka sin egen personlighet.

Den väldiga succé hans böcker med tiden kom att göra möjliggjordes helt av boktrycket. Tidigare tog kopiering av böcker, som var tvungna att skrivas av för hand, ofantlig tid i anspråk, och, då den utfördes av klostermunkar, blev den i praktiken i hög utsträckning begränsad till kyrkans behov. Nu fanns det helt andra avsättningsmöjligheter för böcker, särskilt om man kunde skriva underhållande som Erasmus.

Det fanns också större möjligheter att kritisera makten. Erasmus blev med tiden, liksom Martin Luther, alltmer kritisk till kyrkans inriktning. Han insåg, också i likhet med denne, att det behövdes någon form av reformation, men det exakta innehållet var långt mer oklart. Martin Luther blev med tiden också alltmer kritisk till Erasmus som han uppfattade som en bländande stilist, men som inte hade något att säga.

I efterhand kan det tyckas uppenbart att boktryckarkonstens införande var ett framsteg för mänskligheten. Möjligheten att sprida litteratur och kunskap ökade plötsligt explosionsartat. Ja, förutsättningarna för en litterär kultur uppstod egentligen i och med detta.

Men ur dåtidens perspektiv kunde man nog se visa faror. Förutom att de vackra handskrivna medeltidsböckerna konkurrerades ut, riskerade läsandet att förändras. En mångfald av trycksaker riskerar att distrahera läsaren från det väsentliga och göra läsandet slarvigt (det tog egentligen flera hundra år innan böckerna blev så många att det skedde).

Dessutom förlorar samhällets auktoriteter kontrollen över informationen. Detta ledde både till att berättigad kritik mot makten kunde komma fram, men också att substanslösa svärmare plötsligt fick större spridningsmöjligheter för sina tokerier.

Vi står inför en liknande medierevolution i dag. Den nya skärmtillvaron har förvisso faror. Människors förmåga att ta till sig längre och komplicerade texter kan skadas av denna ständiga stimulans. Det väsentliga riskerar också att förloras bland idiotier och skräp.

Men jag väljer ändå att se positivt på den medierevolution som internet innebär. Relevant samhällskritik får helt andra möjligheter att ta sig förbi den politiska korrekthetens grindvakter. Denna publikation är bara ett exempel.