Generalsekreteraren Yasri Khan vägrar att svara på frågor. Hur ska man tolka hans tystnad? Jag har svårt att se det som något annat än att han hade en åsikt är kontroversiell i Sverige och att raka svar skulle kunna skada hans rykte, skriver Mohamed Omar.

För några veckor sedan intervjuades Yasri Khan, före detta miljöpartist, i P1-morgons intervjupodd. Han är mest känd, eller snarare ökänd, för att av islamiska skäl vägra ta en kvinnlig TV-reporters utsträckta hand. Inom traditionell islamisk lag är det syndigt att röra en kvinna.

Khan var när detta inträffade kandiderade han till Miljöpartiets högsta partistyrelse. Men en tuff granskning av hans värderingar i både etablissemangs- och alternativmedia ledde till att han avgick. Detta verkade visa att en strikt tolkning av islamisk lag var viktigare för Khan än partiets inställning till jämställdhet.

Khan är fortfarande generalsekreterare för Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR), en skattefinansierad organisation som grundades av Mehmet Kaplan, den före detta miljöpartistiske bostadsministern som tvingades avgå efter att hans kopplingar till antisemitiska, islamistiska och fascistiska rörelser uppdagats.

Ett utmärkande drag hos Khan är att han undviker att svara på frågor om vad han själv vill. Jag hade en debatt med honom på Facebook om religionsfrihet redan 2012. Under Almedalsveckan det året visade Khan stolt upp bilder från en manifestation för religionsfrihet som hans organisation SMFR anordnat i Almedalen.

I manifestationen ingick islamisk bön i grupp på torget. Enligt traditionell islam ska ju en muslim be fem gånger per dag enligt en bestämd ritual, och det är extra förtjänstfullt att be i grupp. Detta fick mig att undra hur Yasri Khan ställer sig till de kristnas religionsfrihet i islamiska länder som till exempel Saudiarabien. Anser han att kristna har rätt att fira gudstjänst på ett torg i Riyadh?

Trots upprepade påstötningar vägrade Khan att svara. Han kom i stället med undanflykter. Debatten fortsatte så i ett annat forum på Facebook. Jag frågade då om han anser att en muslim har rätt att lämna sin religion. Han vägrade återigen att svara.

Jag tyckte det var anmärkningsvärt att en ordförande för en organisation som säger sig stå för religionsfrihet, ja, som till och med anordnar manifestationer till stöd för religionsfriheten, inte kan ge klara och tydliga besked om en så grundläggande sak som att var och en har rätt att anamma eller lämna vilken religion man vill. Jag bad inte Khan säga att det är önskvärt att en muslim lämnar sin religion utan bara att han eller hon har RÄTT att göra det.

Hur ska man tolka Khans tystnad?

Jag har svårt att se det som något annat än att han hade en åsikt i denna fråga som är kontroversiell i Sverige och som skulle kunna skada hans rykte. För om han trodde på religionsfrihet vore det väl bara att säga det, eller hur? En annan tolkning är att de muslimer han tror sig representera inte skulle bli glada om han tog ställning för religionsfriheten, det vill säga han är själv inte är så fundamentalistisk men känner att han måste ta hänsyn till de mer fundamentalistiska gräsrötterna.

Vi vet att Khan försvarar skilda badtider för män och kvinnor. När Cecilia Strömberg på Sveriges Radio i intervjun den 11 november frågade Khan om hans egen åsikt i frågan, det vill säga skulle han själv föredra blandade eller skilda bad, vägrade han återigen att svara. Hur ska man tolka hans tystnad? Ja, det är samma sak här. Antingen tycker han att det är rätt att män ska bada med män och kvinnor med kvinnor eller så vill han inte stöta bort de muslimska gräsrötter han tror sig representera.

Min uppfattning är dock att Khan själv har en fundamentalistisk syn i dessa frågor, att det är orsaken till hans tystnad. Varför tror jag det? Jo, eftersom hans vägran att ta en kvinnas utsträckta hand säger mig att han tar profeten Muhammeds instruktioner på stort allvar.

Och i samma textsamlingar där man kan läsa att Muhammed förbjöd män och kvinnor att hälsa kan man också läsa att det är förbjudet för en muslim att lämna sin religion och att män och kvinnor som inte är gifta eller nära släkt inte får umgås utan måste segregeras.

Enligt Koranen, islams heliga skrift, ska man som muslim följa Muhammeds instruktioner. Och det är vad Khan gör när han vägra att ta en kvinnas utsträckta hand. Varför skulle detta gälla, men inte Muhammeds förbud mot att lämna islam och mot att blanda män och kvinnor? Det är detta samtal om islamisk tro som Khan inte vill ha. Åtminstone inte öppet så att andra kan höra.

Khans otydliga inställning till religionsfrihet märktes också i ett panelsamtal om livsåskådning hos S:ta Katharinastiftelsen. Han fick frågan: Hur ställer du dig som muslim till att Saudiarabien avrättar ateistiska bloggare?

Khan kunde inte ge ett klart och tydligt besked. I stället började han surra om ”rättssäkerhet”. Jag fick intrycket att det råder tvivel om huruvida det saudiska rättsväsendet går att lita på ur ett shariaperspektiv, snarare än att det är helt fel, i alla lägen, att avrätta avfällingar. Det är alltså okej avrätta dem, precis såsom hans profet befallde, bara man gör det på ”rättssäkert” sätt.

Jag hoppas att jag feltolkar Khan. Men, som sagt, att han så nitiskt vill följa sin profet när det kommer till förbudet att skaka hand med kvinnor öppnar för möjligheten att han även vill följa honom i andra frågor.

Ett tidigare språkrör i Miljöpartiets ungdomsorganisation Grön ungdom, Semanur Taskin, är också företrädare för SMFR och mera öppen med sin åsikt om skilda badtider. I en debattartikel i Aftonbladet (10/3 2016) förespråkade Taskin segregerade bad i Sverige och om den islamiska huvudduken ”hijab” skrev hon: ”Jag har inte hört en enda som blivit tvingad att bära hijab.”

Ja du, säg det till kvinnan som blev mördad på ett asylboende i Mariannelund för att hon inte ville ha hijab. Inte i Saudiarabien eller Pakistan utan i jämställdhetens Sverige. Hon ströps medan parets dotter såg på. Mannen knöt sedan hijaben över hennes ansikte. Säg det också till Walaa i Hedemora som nyligen misshandlades för att hon inte var ”traditionellt klädd”.

I en intervju med Khan för den malajsiska medieplattformen Astro Awani den 27 januari 2014 berättas om ett malajsiskt, muslimskt par i Sverige som anklagats för att ha misshandlat sina barn eftersom dessa vägrat be sina böner. På grund av misshandeln hade socialtjänsten tagit hand om barnen.

Men i artikeln beskrivs inte misshandeln som det stora bekymret, det stora bekymret är istället att barnen placerats i en svensk, icke-muslimsk fosterfamilj. Det är också så Khan, vars föräldrar kommer från den malajiska folkgruppen i Thailand, ser på situationen. Hans oro handlar om barnen som nu tvingas leva i en svensk familj. Det är viktigt att fler muslimska familjer ställer upp som fosterfamiljer, säger han, så att barnen får leva i ett hem som är ”halal”, det vill säga med en livsstil som är i enlighet med sharia.

“We hope more Muslim families come to the fore and register so when there are cases where Muslim children are forced to be put into the state’s custody, they have a proper place to live. This is important because these children need to be in a home that is halal compliant”, säger Khan.

Det är inte halal att ta en kvinnas utsträckta hand. Nej, det är haram. Och enligt traditionell islamisk lag är det också haram, en synd, att lämna islam och att bada tillsammans, män och kvinnor.

Mohamed Omar