Moderaterna är ett parti i kris för att de försatt Sverige i ett ohållbart läge. Den ”omsvängning” som de påstår att de genomgår är föga trovärdig. Väljarflykten från Moderaterna har bara börjat, skriver Uffe Hansen.
Så länge jag kan minnas har Moderaterna varit liberaler och de har lämnat konservatismen bakom sig. När de gick från att kalla sig Höger till att bli ett moderat samlingsparti signalerade de en pågående anpassning till vänstern, till liberalismen.
Samtliga partier i Riksdagen såg därefter konflikter som samhällets drivkraft, som tillspetsat blir en strid mot etablerade institutioner: familjen, nationen eller etablerade traditioner.
Moderaternas föregångare gav upp rollen som ett radikalt alternativ till vänstern redan en bit in på 1900-talet. Runt sekelskiftet 1900 utmanades vänstern av en konservativ motkraft. Den hade social dialog på sitt program med välfärdssatsningar och samtal mellan parter på arbetsmarknaden som utgångspunkt. Nationen var en grundsten som borgade för stabilitet och samverkan.
Arbetarrörelsen insåg efter första världskriget att högern faktiskt kunde vinna gehör i breda folklager för sitt alternativ till den revolutionära vänster. Socialdemokratin gick från klasskamp till samverkan, från nationen som borgarklassens förtryckarinstrument till fosterlandets försvarare. Moderaternas föregångare retirerade och accepterade en plats som företagarnas och de mer välbeställdas parti.
Historiska utblickar kan vara intressanta för att få en bakgrund.
Jag menar att Moderaternas nuvarande ”omsvängning” sker för att de förlorar väljare och de vet att väljarflykten endast börjat. Partiet har inga hållbara lösningar på de problem de själva varit med om att skapa. Den självklara lösningen har gått dem förbi – gränsskydd. Att försvara sina gränser har alltid varit centralt för en statsmakt, att värna de egna medborgarnas rätt och rättigheter en grundläggande uppgift, men i båda fallen har hela det politiska fältet svikit och sviker.
Moderaterna är särskilt illa ute, eftersom de går vänsterns ärenden. Det är redan känt att de upprätthåller decemberöverenskommelsen genom att låta vänstern sitt i orubbat bo och höja skatter och avgifter för moderata kärnväljare. Deras trovärdighet är dessutom hotad genom att försvarsfrågan glidit dem ur händerna – hur kan någon med trovärdighet göra gällande att de satsar på försvaret, samtidigt som ockupationen pågår med höga rop om asylrätt eller med uppmaningar till svenska folket om att öppna sina hjärtan?
För alla som trott att Moderaterna är konservativa, att partiet värnar familj, nation och tradition kom Reinfeldts period vid makten som en jordbävning, men för mig är han endast ett led i ett borgerligt förfall som pågått länge.
Jag medger emellertid att han utmärker sig i översitteri och maktfullkomlighet. Ingen moderat har före honom raserat så mycket på så kort tid. Först skriver han en bok om det ”sovande folket” som måste ses som en krigsförklaring mot välfärdsstaten, tryggheten för många vanliga svenskar. Därefter så håvar han lättvindigt in skattepengar genom att behålla sitt avgångsvederlag som tidigare minister trots nytt arbete och lön i egen verksamhet. Kan fräckheten och hyckleriet vara tydligare?
Ingen har glömt att det var moderaterna som satt vid makten när massinvandringen fick en ny dimension som bäst stavas: förnedring av Sverige som Sverige.
Det finns en risk att den moderata omsvängningen i migrationsfrågan endast är en taktisk manöver, att de räknar med att segern är bärgad – en raserad välfärd och en omvandling av Sverige som kommer att ta en paus, men som är oåterkallelig.
Mats Svegfors, tidigare chefredaktör för Svenska Dagbladet och chef för Sveriges radio, är en känd moderat som öppet deklarerat ditt förakt för alla som värnar Sverige som Sverige. Jag minns en konferens i Västerås i Mälardalens Högskolas lokaler strax efter förra valet till Riksdagen och då Sverigedemokraterna fått några platser i församlingen. Arrangören var länsantikvarien i området och Svegfors var inbjuden i egenskap av landshövding. Han framhöll att Sverigedemokraterna intåg i Riksdagen inte ändrade takten i omvandlingen av Sverige, ett mångkulturellt systemskifte och förklarade att ingen kan vända den förändringen.
Ingen som hörde Svegfors kunde ta miste på hans glädje över att andelen med svensk bakgrund ständigt blir färre. Lägre födelsetal och hög invandring bäddar för en slutlig seger över det för Svegfors förhatliga svenska Sverige. Även om han ventilerade att tiden tickade för honom och hans framtidsvision, trodde jag redan då att han underskattade problemen t.ex. med brottslighet, sämre välfärd och en minskad trygghet och den effekt detta skulle få på opinionen.
Moderaterna är ett parti i kris för att de försatt Sverige i ett ohållbart läge. Mot denna bakgrund är det otillräckligt med tomma ord och ingen handling. Jag ser endast de ständiga angreppen på våra trygghetssystem där de endast ändrat sig från att ge utlänningar förmåner utan krav på motprestation till löften till väljarna om att även utlänningar har skyldigheter. Magert och föga trovärdigt.
Uffe Hansen