Vi-mot-dom är en allt starkare känsla som snart helt dominerar samhällsdebatten. ”Vi” är journalistkåren och de rödagröna politikerna i skön förening, ”dom” är vänsterns motståndare, populister och extremister som utmanar det goda.

Hur tätt allierade alla nyhetsredaktioner är med de rödgröna framgår av den senaste affären med Moderaternas digitala kommunikatör Delmon Haffo. Denne skämtade genom att säga det förbjudna i en mikrofon han trodde var avstängd. Han har nu sparkats och hans chef har degraderats.

Men upprinnelsen till att han skämtade om just statsrådet Annika Strandhäll (S) har försvunnit och statsrådet tillåts av G-P och TT bli den som avdömer hur man ska se på affären. G-P publicerar TT-artikel där det heter:

Delmon Haffos angrepp kom efter att Strandhäll på skämt twittrat att hon funderat på om amerikanska män borde tas ifrån sin rösträtt, apropå Donald Trumps valseger. Strandhäll misstänker att den hårda tonen är en del av en strategi som till slut gick över styr.

För G-P och TT är Haffo den skyldige, och Strandhäll kommer inte bara undan utan får kommentera utvecklingen som en domare.

Men vänta lite nu. Att kasta ur sig ett nedsättande epitet mot statsrådet tillhör naturligtvis inte god ton, även om det var ett skämt. Men är det verkligen god ton att förespråka att män ska bli av med rösträtten därför att de röstar fel, även om det också var ett skämt?

Att attackera demokratins grundregel och dessutom i tydlig hatfylld underton, framfört av ett statsråd borde ge skäl till följdfrågor.

Varför ifrågasätts inte Strandhälls skämt, medan Haffos skämt tas på fullt allvar? Varför kommer Strandhäll på idén att män inte borde få rösta?

Svaret är vi-mot-dom. Massmedierna ställer till etthundrafemtio procent upp på de rödgröna och deras syn på feminism, migration mm. Det är medierna och rödgröna som är ”vi”, de goda som vill så väl. Däremot tillhör moderater, dessa högermänniskor, ”dom”, de onda.

De goda ”vi” vill utveckla samhället, de onda ”dom” bedriver populism och missnöje.

”Vi” tar ansvar, ”dom” utnyttjar väljarna.

”Vi” vill väl, ”dom” är främlingsfientliga, rasister, nazister.

Ändå hävdar dessa ”vi” i medier och rödgröna kretsar att de inte hatar. Att de inte polariserar. Att de inte är ansvariga för den ”hårda tonen”.

Men det är ju just genom sitt narcissistiska självförhärligande där uppe i sina elfenbenstorn som massmedier och rödgröna ständigt förstärker hatet och motsättningarna genom att stämpla ut den snabbt växande del av samhället de ser som ”dom” oacceptabla.

Att Strandhäll inte kritiseras för sina antidemokratiska och manshatande skämt, utan tvärtom upphöjs till att kommentera den hårdare tonen, bevisar hur blinda etablissemangen är för sina egna tillkortakommanden och sin totala avsaknad av insikt om vår tid.

Dick Erixon
2016-11-22