Sverige får sin plats i FN:s säkerhetsråd efter att S-regeringen köpslagit med flera auktoritära regimer, bland dem Etiopien. I utrikespolitiken finns inga etiska gränser, förklarar utrikesminister Margot Wallström.
Flera medier har avslöjat dokument som visar att statsminister Stefan Löfven och andra regeringsföreträdare sökt stöd hos en rad, i vissa fall auktoritära, länder. Länderna hoppas i flera fall att i gengäld få olika former av stöd från Sverige.
Etiopien vill i utbyte mot att rösta på Sverige till FN:s säkerhetsråd få Sveriges stöd i omröstning om generaldirektör i FN-organet Unesco, ett val som sker först nästa år.
När utrikesminister Wallström av Sveriges Radio får frågan om det finns etiska gränser för vad man kan göra, svarar hon, ”Det finns inga sådana givna gränser, utan det handlar ju om att vi säger att vi stöttar er som kandidat för säkerhetsrådet, mot att ni stöttar oss i nåt annat sammanhang.”
Det börjar nu gå upp för fler att stora delar av världen styrs av korrupta och skrupelfria regimer, och att dessa har majoritet i Förenta Nationerna, FN.
Så har det alltid varit, men nu med globaliseringen har två förändringar skett, dels har korruptionen kommit närmare, dels har de auktoritära regimerna höjt sin svansföring och pressar väst.
De ickedemokratiska ländernas obehagliga beteende framträder tydligare för oss när det sker alldeles inpå oss. Förr fanns dessa länder långt borta, så långt bort att vi inte såg skiten. Globaliseringen har fört oss alla närmare varandra och de avigsidor som dominerar i stora delar av världen börjar då att lukta illa.
Därför är det angeläget att västvärlden med sina värderingar om demokrati och rättsstat håller ihop. Att smutskasta den nyvalde amerikanske presidenten är kontraproduktivt. Det ger korrupta regimer och diktaturer än större spelrum.
Samtidigt kan vi inte komma ifrån att vi i västvärlden måste göra affärer med de smutsiga regimerna. Både genom ekonomisk handel och politiska uppgörelser.
Vi behöver dessutom klargöra hur vi värnar demokrati och rättsstat när ickedemokratiska regimer inte längre ber om ursäkt för sin vulgaritet, utan tvärtom börjat pressa tillbaka västvärlden och våra värderingar i kampen om vem som ska få dominera internationell politik.
Väst, och inte minst Sverige, har förkärlek för att sprida bombastiska och indignerade moraliska uttalanden i ord omkring sig. Ord som hela världen vet ingenting betyder i praktiken. Wallströms medgivande om att etiska aspekter i praktiken inget betyder i internationell politik är slående. Det innebär att alla de uttalanden om vad vi anser “oacceptabelt” bara gör oss till åtlöje.
Istället borde vi säga mindre, men när vi verkligen agerar göra det med största möjliga beslutsamhet. Minns amerikanske president Theodore Roosevelts råd: ”tala mjukt, men bär på en stor påk” (speak softly, and carry a big stick).
Idag gör väst tvärtom: fördömer, klagar och kräver i stora bokstäver – men gör absolut ingenting. Ett skäl är att de flesta västländer inte längre har något militärt försvar som kan sätta kraft bakom orden. Ett annat är att man inte heller använder andra maktmedel, som sin ekonomiska styrka i förhandlingar med aktörer i mindre demokratiska regioner.
Om väst inte vill fortsätta vara clowner på världsscenen bör vi nog ändra strategi.
Dick Erixon
2016-11-16
Se mer: Sveriges Radio i Sverige jagade stöd för FN-plats hos auktoritära länder.