Nuvarande utveckling innebär att svenska modellen attackeras från flera håll samtidigt. Den omfattande invandringen börjar nu märkas, såväl i försämrad välfärd som förlorad tillit till samhället. Forskare varnar att laglösheten i 53 förortsområden bara är början på den anarki Sverige kan komma att uppleva framöver.
Framtidsforskaren Mårten Blix vid Institutet för Näringslivsforskning ger i artikeln Sveriges modell för välfärden är i kris, en saklig beskrivning av odiskutabla fakta:
– Räknat per capita har Sverige tagit in fler än tre gånger så många flyktingar som Tyskland. Och summerar man all invandring från slutet av 1990-talet handlar det om cirka 1,5 miljoner människor eller en tredjedel av alla sysselsatta.
– Sverige har bland världens högsta lägstalöner samtidigt som många flyktingar har låg utbildning illa anpassad till vår arbetsmarknad. Det är en synnerligen dålig kombination. Skillnaden i sysselsättningsgrad (år 2013) mellan inrikes och utrikes födda i Sverige är 30 procentenheter, den största i EU. För kvinnor är skillnaden exceptionellt stor, 40 procentenheter.
– Konsekvenserna är att finansieringen av välfärden hamnar på en allt mer sluttande backe.
– I Sverige har tilliten hittills varit stor. Det har varit en oerhörd styrka för ekonomin och en central del av samhällskontraktet. Men rättssamhället är allt mer ifrågasatt. Polisen har redan identifierat 53 särskilt utsatta områden där staten har abdikerat sin nattväktarroll och tillåter gäng att styra.
När han kommer till lösningar handlar det dock om att sänka löner och att välfärden inte ska vara garanterad för medborgarna. En övergång till ett nyliberalt samhälle förespråkas där de som redan tjänar på globaliseringen får än bättre ekonomi, medan de som förlorar på globaliseringen blir av med än mer av sin trygghet. Om så inte sker kommer ”arbetslöshet och laglöshet i utanförskapsområdena bli en allt mer explosiv mix som kan få kravallerna från Husby 2014 att te sig jämförelsevis milda. Samhällskontraktet är hotat.”
Men varför är det vanligt folk som ska betala för att migrationen undergräver ekonomin och samhällskontraktet? Varför ska de välavlönade etablissemang som skapat dessa enorma påfrestningar på välfärd och gemenskaper komma undan?
De som förespråkat migration är de som nu måste visa sin solidaritet och avstå en betydande del av sin privatekonomi för att finansiera det kaos man skapat. Det är inte pensionärer, lågavlönade och småföretagare som ska straffas för etablissemangens historiska ansvarslöshet. Det är dessa etablissemang som måste öppna plånboken.
Skattesystemet måste reformeras. Ett grundavdrag på 150.000 kr skulle vara ett första steg att underlätta för de mest utsatta. Första uppgiften för medborgare är att försörja sig själv och närstående. Skatt ska betalas först när försörjningen genom eget arbete är uppfyllt. I motsvarande grad får skatterna höjas för dem som tjänar på globaliseringen. Kanske borde också en diskussion inledas om samhällstjänst för höginkomsttagare på äldreboenden, gruppboenden, flyktingförläggningar och andra institutioner? Där skulle man kunna få utlopp för den solidaritet som man så gärna talar om men har så svårt att omsätta i personliga uppoffringar.
Det är dags för etablissemangen att sluta prata och börja betala.
Dick Erixon
2016-11-14