Det är en paradox att när reformationen och Martin Luther ska hedras efter hans brytning med katolska kyrkan hamnar allt ljus på – påven.
När Lutherska världsförbundet i Lund vill uppmärksamma reformationen 31 oktober bjöd man in katolska kyrkans överhuvud. Påven Franciskus är på Sverigebesök exakt 499 år efter att prästen Martin Luther publicerade 95 teser i sin kamp för att återföra kyrkan till tron och rensa bort korrupta inslag, som avlatsbrev.
Luther betonade varje människas förhållande till Gud, utan omväg över präst och kyrkoorganisation. Han översatte bibeln från latin till allmänhetens modersmål så att alla själva skulle kunna ta del av evangeliet.
Den protestantiska kristendomen hade sedan sin störste härförare i Gustaf II Adolf som å det protestantiska Europa deltog i 30-åriga kriget för att befriade halva Europa.
Självklart är det ett bevis på den kristna världens styrka att man talar om försoning och ömsesidig förståelse. Det är ett bevis på framsynthet att man kan lägga stridigheter åt sidan, inte minst jämfört mot vissa andra religioner.
Men det är ändå märkligt att påven Franciskus får så stor uppmärksamhet vid ett evenemang som ordnas för att minnas Martin Luther och reformationen.
En förklaring till att katolska kyrkan så totalt kommit att dominera ett protestantiskt högtidlighållande är att den katolska kyrkan fortfarande tror på Gud. Den Svenska kyrkan är i en djup identitetskris och skäms över Jesus.
Så sent som för några månader sedan hävdade höga byråkrater i Svenska kyrkan att Jesu kors är en provokation mot muslimer och därför ska döljas. De som visar sin protestantiska tro är hänsynslösa och främlingsfientliga, tycktes budskapet från Svenska kyrkans ledning vara. En sådan kyrka är naturligtvis inte intressant att uppmärksamma.
Det är därför påven och katolska kyrkan dominerar när en gemensam kristen tillställning genomförs. De tror ju på sin religion. De är ärligare och rakare.
Det vore en välgärning om den ekumeniska samhörigheten kunde få alla kristna kyrkor att höja profilen. Inte bara att tro på sin religion utan också på global nivå försvara de många kristna som förföljs runt om i världen.
Även vi som har svårt att tro på Gud har kristendomen att tacka för vår fredliga och välståndsskapande civilisation. Västvärlden är hela mänsklighetens motor när det gäller allt från vetenskap och teknik till samhällsorganisation och rättvisa. Västvärldens andliga och moraliska grund är kristendomen, även om – eller snarare tack vare – att politiska makten är sekulär. Utan kristendomen hade vi inte haft de framgångar vi haft under århundraden.
Dick Erixon
2016-11-01