En grundläggande motsägelsefullhet dominerar bilden av statsminister Stefan Löfven i den längre intervju som Dagens Nyheter publicerar och som berör att de politiska etablissemangen jobbar i allt hårdare motvind.
Statsministern får frågor kring de nya opinionsvindar av nationalism och populism, som DN kallar dem i intervjun. Att dessa vindar blåser upp till orkan över det partipolitiska landskapet visades av Donald Trumps valseger i USA förra veckan. Statsminister Stefan Löfven medger nu att de gamla partierna har misslyckats med att fånga människors oro.
– Ja, uppenbarligen är det så. Vi måste erkänna det. Det är inget att hymla om. Vi ska inte tala om folk eller till folk utan från folk, så som folk uppfattar det.
Det säger mannen som för bara några veckor sedan anklagade Sverigedemokraterna och därmed deras väljare som nu uppgår till en femtedel av folket för att vara nazister.
Hur ska det gå till att ”erkänna” något inför folk som man först förolämpat på grövsta möjliga vis?
Först spottar han på miljoner medborgare, sedan lägger han huvudet på sned och säger sig vilja ”förstå” dem.
Politik är en förtroendebransch, sa hans företrädare Fredrik Reinfeldt strax innan han svek allt och alla genom att först utropa Sverige som en öppen frizon dit hela världen kunde komma och ta vad de ville ur den statliga skattkistan, för att sedan på valnatten omedelbart avgå och lämna ett politiskt och moraliskt konkursbo efter sig.
– Bilbränder, brottslighet, bostäder som inte finns eller bostadsområden som är bedrövliga, arbetslöshet – detta ser människor, säger Löfven. ”Då måste vi fullt ut säga att, ja, det är så illa och det måste vi göra något åt. Men det går inte med en enkel lösning.”
Nej, enkla lösningar är det inte, men ganska självklara. Bostadsbristen för unga som vill flytta hemifrån blir värre om flera hundra tusen nya människor kommer till Sverige. Vad är Löfvens tanke? Jo, att kommunerna i första hand ska ordna bostäder åt de nyanlända, vilket gör att den egna befolkningen kommer i sista hand. Är det svenska politikers uppgift, att ordna bostad åt alla andra än den egna befolkningen?
Så länge Löfven och det politiska etablissemanget inte kan bygga fram lika många nya bostäder som migranter man ger uppehållstillstånd, har de politiska etablissemangen rakt och mycket tydligt sagt: vi skiter i svenska folket!
Att dessa etablissemang är så cyniska och inskränkta att de tror att landets befolkning inte ser vad de gör, är pinsamt. Politiker valda i Sverige ska självfallet se till att den egna befolkningen får bostäder i första hand. Vem i hela friden ska annars göra det?!
Bostäder är bara ett konkret exempel. Samma resonemang gäller för skolans kvalitet, för sjukvård, pensioner, omsorg och brottsbekämpning. På alla vitala områden sviker de gamla partierna. Allt blir sämre, därför att dessa etablissemang vill gör mer åt utländska medborgare än åt det egna landets medborgare.
De politiska etablissemangen lever i en bubbla med höga löner och goda förmåner. De behöver inte stå i bostadskö. De har livvaktsskydd och behöver inte utsättas för kriminalitet. De behöver aldrig någonsin känna av bristerna. Men folket som valt dem utsätter man för värsta sortens förnedring.
Där finns kärnan i den allt hårdare kritiken som folk riktar mot gamla makthavare. Sådant går inte prata bort. Det handlar nämligen om verkligheten, inte om rosa ideologiska drömmar.
Dick Erixon
2016-11-17