När ska sabotaget mot Sverige upphöra?

Statsminister Stefan Löfven erkänner att socialdemokratin varit dåliga på att lyssna på folk, ta deras oro på allvar – årets understatement. Problemet är att han och de andra inom etablissemangen varit lomhörda länge och att de faktiskt fortsätter i samma hjulspår.

Löfvens uttalande ska inte ses som ett erkännande av sina egna misstag. Inte heller är det en klapp på axeln tilldelad de som höjt varningsord i massinvandringens tidevarv. Han vill endast legitimera sin egen kovändning i migrationspolitiken.

Det som var vår humanitära plikt som inte hade någon gräns, blev en nödbroms som snart skulle upphöra, men som nu saknar en bortre parentes. Solidariteten förutsatte plötsligt att andra länder ryckte in.

Risken är att Löfven kör samma knep som Fredrik Reinfeldt – vilseleda väljarna genom att deklarera att det är hög tid att lyssna på Sverigedemokraternas väljare, men aldrig på deras framröstade ombud, inte en tum, inte en millimeter till en aktiv sverigedemokrat. Synbarligen ska utfrysningen av Sverigedemokraterna som parti fortsätta.

Det kostar emellertid att under lång tid undanhålla fakta, svartmåla oppositionen och i politiken vela hit och dit. Om Löfven ändå menar allvar måste han våga särskåda verkligheten, se konsekvenserna av en påtvingad samhällsförändring som slår blint och inte lämnar någon oberörd. Frågan är endast om han är mäktig uppgiften, men jag bjuder gärna på några råd.

Mitt första råd är att se baksidorna med den migrationspolitik han tillsammans med övriga sjuklövern drivit och aldrig förefaller att i grunden överge. Han kan börja med att erkänna hyckleriet med användning av ord som humanitet eller medmänsklighet och samtidigt fördela begränsade resurser orättvist.

Människor som har råd att köpa smugglare för att ta sig till Sverige rimmar väl ändå inte med honnörsorden? Jordens nödställda som aldrig har en chans att komma till Sverige kan se sig i himlen efter hjälp från Löfven, åtminstone om man jämför med den hjälp som Sverigedemokraterna har budgetutrymme att ge på plats eller i närområdet.

Att år efter år försvara den socialdemokratiska migrationspolitiken och passivt se hur denna orättvisa fortsätter, är perverst.

En bra bit på vägen mot minskad misstro som av Löfven bedöms vara oro är att sluta använda ord som human eller medmänsklig när politiken leder fel, när försämringarna drabbar alla i ett samhälle blint, när panik eller förlamande passivitet präglar dagspolitiken.

Han borde vara mer självkritisk. Det är hans politik som lett till en folkvandring riktad mot vårt lands samlade resurser som han villigt delar ut, det är han som signalerat att Sverige är ett för alla välsignat schlaraffenland.

Hade han varit förankrad i verkligheten hade socialdemokratin för länge sedan insett att människor från världens alla hörn skulle möta utanförskap, arbetslöshet, bilbränder, skottlossning eller en vida spridd narkotikahandel. Det samhälle de länge mött är ett i hög grad automatiserat och digitaliserat samhälle där goda språkkunskaper är vägen in på en redan före deras ankomst konkurrensutsatt arbetsmarknad.

Mitt andra råd är att sluta betrakta svenska folket så som Alfons Åberg ser på den påhittade Molgan och förstå att svenska folket finns. Det finns dokumenterat i källorna i våra arkiv, det är en levande realitet, ur källorna strömmar släktled fram och bär vittnesbörd om offer, plikt för vårt land.

Han måste sluta vända ryggen mot alla som drabbas av en krympande välfärdskaka. Våra pensionärer som fått se sin standard gå tillbaka trots utlovade förbättringar. Funktionshindrade som inte längre får den hjälp de förtjänar i ett välfärdssamhälle.

Han och hans gelikar inom kommuner och landsting måste sluta sin desperata jakt på intäkter för att täcka självförvållade utgifter. Jag kan upplysa Löfven om att ”Molgan” faktiskt kan bli arg. Parkeringsavgifter, biltullar och ökat skattetryck är inget som inger förtroende, inget som lättar bördorna för de väljare som flyr hans parti.

Socialdemokratin har byggt sin framgång genom att lyssna. Tyvärr är detta en egenskap som gått förlorad. Jag förstår om väljarflykten är plågsam, men den är självförvållad.

Jag menar att Löfvens utspel kan liknas vid händelser på en tågstation. Tågets vagnar fylls av passagerare som är på väg bort från de etablerade partierna. Stinsen och lokföraren är övertygade sverigedemokrater. Löfven har svarat och fortsätter att svara väljarna genom att sabotera rälsen, tågen och trakassera stinsen och lokföraren. Varför ska väljare på flykt sätta sin tilltro till åtgärder som saboterar för alla som endast vill ta sig fram i tillvaron?

Uffe Hansen