Korruption är något som associeras med tredje världen och fenomenet debatteras sällan i medier. Per Kornhall menar dock i en ny bok att korruptionen är tilltagande, och att det finns systemfel som orsakar detta. Även om det finns en del frågetecken, belyser den en förbisedd diskussion.
Ordet korruption nämns sällan i svenska sammanhang. Ordet existerar inte ens i svensk lagstiftning (även om man kan dömas för sådant som uppenbart är korruption – t.ex. tagande av muta). Den flitige debattören Per Kornhall menar dock, att det är ett underskattat och växande problem. Han har skrivit en bok om ämnet, Korruption i Sverige (Leopard förlag 2016).
Kornhall är ursprungligen forskare i botanik, men har därefter skrivit åtskilliga böcker. Han fick upp ögonen för frågan om korruptionen i Sverige, då han var chefsstrateg i Upplands Väsby. Hans åsikt om sin tid där är, att politisk lojalitet var viktigare än kompetens och integritet.
Kornhall medger att korruptionen i Sverige är liten ur ett internationellt perspektiv, men att det finns risk att den håller på att öka. Dessutom mäter de flesta internationella undersökningar bara korruption på central nivå, när den mesta korruptionen sker på kommunal nivå. Till detta kommer att svenskarna uppfattar korruption som ett större problem än invånarna i de övriga nordiska länderna.
Vad är då korruption? Författaren citerar flera definitioner och argumenterar för att en insnävning av definitionen kan leda till, att vi inte ser problemets vidd. En träffande och kortfattad definition som citeras kommer från Transparency International: ”Korruption är att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel.”
Ett antal skandaler på kommunal nivå behandlas, där kommunen brustit i sina upphandlingsrutiner, då de bjudits på till exempel resor av privata företag. En allmän slutsats tycks vara att rutinerna på kommunal nivå är sämre och att korruptionen är som störst där.
Det inskärps dock att det också förekommer oegentligheter på statlig nivå. Skandaler från Trafikverket och SLU lyfts fram. Ett närmast löjeväckande exempel är de korruptionsskandaler som nyligen avslöjats inom Riksrevisionen, den myndighet som är tillsatt att övervaka andra myndigheter.
Vilka orsaker finns det då till korruption och vad kan man göra åt det? Att det kan uppstå problematiska band emellan kommunala beslutsfattare och privata företag, är ett gammalt och känt problem som är svårt att helt undanröja. Kornhall menar emellertid att det kan finnas skäl till att korruptionen ökar också på statlig nivå.
Ett sådant problem ser han i den styrmodell som kallas New Public Managment, där verksamheter i stället för att utgå ifrån professionalism, bedöms från olika statistiska mätindikatorer.
Detta kan skapa falska incitament. Om till exempel sjukvården mäts efter antalet patientbesök, kanske man gör onödiga men snabbt avklarade sådana. Ett annat exempel kan vara om ett universitet får medel för varje godkänd student, skapas ett starkt incitament att godkänna alla studenter, oavsett prestation.
Boken har sin styrka i det att den avslöjar, hur marknadens band till politiken kan korrumpera den, och hur falskt marknadstänkande kan leda fel. Där Kornhalls analys borde kompletteras är där man tydligare måste slå åt vänster. Han belyser inte den politiska korruptionen som framförallt Socialdemokraterna, men också Alliansen under sin tid vid makten, stått för, där uppenbart inkompetenta myndighetschefer utsetts på politiska meriter. Jag skulle gärna se ett kapitel också om den rent politiska korruptionen, där människors kompetens bedöms efter sina åsikter.
Det finns också en del besvärande sakfel. Mindre allvarligt är att det hävdas att korrosion och korruption är närbesläktade ord (de går tillbaka på helt olika latinska verb). När det däremot hävdas att Carl Bildt tog över regeringsmakten efter Göran Persson (det skall självklart vara efter Ingvar Carlsson), är det ett sakfel av en sådan dignitet att jag inte förstår att någon lektör inte har sett det.
Men mindre fel skall inte skymma helhetsintrycket. Det är en viktig och välskriven bok som belyser en bortglömd diskussion.
Simon O. Pettersson