Det konservativa alternativet i svensk politik är bredare och djupare än vad som framkommer i nyhetsflödet. Med detta alternativ kan den socialliberala konsensuskulturen brytas och globala trender utmanas, skriver Dick Erixon i ledare.
Reaktionen mot globaliseringens avigsidor är temat i månadsmagasinet Axess. Ur analyserna växer motiven fram till varför Sverige behöver en stark socialkonservativ rörelse.
Det finns två inre dynamiker som dominerat tänkandet i vårt samhälle, som genom ett slags cirkelresonemang äter upp vår civilisation inifrån.
1. Globaliseringen bidrar till uppluckringen av kulturella gränser och i förlängningen ett minskande av den traditionella mångfalden. Globaliseringen skapar en likriktning som utplånar kulturella särdrag. Därför ser vi nu, för att använda Torbjörn Elenskys ord i Axess, “en global reaktionär megatrend”.
Mot denna dynamik invänder endast konservativa, som vill bejaka nationella traditioner och kulturella livsmönster. Såväl liberaler som vänster har i konsensus drivit på utvecklingen mot likriktning, inte minst inom Europa.
2. Nedmonterandet av traditionella auktoriteter är den andra dynamik som förtär vår civilisation. Drivande i denna nedmontering har varit krav på maximal individuell autonomi och kritiskt tänkande mot varje budskap från auktoriteter. Men som Håkan Boström skriver i Axess, ”Föreställningen om maximal autonomi underminerar sig själv”.
Mot denna dynamik invänder endast konservativa, som hävdar att normer krävs för att vägleda människor. Såväl liberaler som vänster har i konsensus gjort allt för att bryta ner normerna i samhället. Vägen till anarki är utstakad.
Det konservativa uppdraget är därmed att utmana liberaler och socialister om dessa två dynamiker, och ändra kursen på samhällsutvecklingen i flera viktiga avseenden (dock inte om demokrati, fri- och rättigheter och rättsstat, lägger jag till så att ingen behöver missförstå).
Uppdraget är både monumentalt, att förändra människors och systemens tänkande, och ytterst kontroversiellt, eftersom det i grunden utmanar de gamla makthavarna. De gamla makthavarna gör allt för att smutskasta den konservativa rörelsen.
Även de som förstår samhällsutvecklingen och analyserar den rätt, riktar kritik mot exempelvis konservativa aktörer som Sverigedemokraterna. Elensky anser det ironiskt att västvärldens universella tänkande, manifesterad i upplysningen, åternationaliseras. Man sänker därmed anspråken, vilket han tycker är sorgligt.
Boström anser det problematiskt att konservativa har en tendens att ”bejaka en rent känslobaserad retorik” och vara ointresserad av resonemang och dialog.
Men invändningar som dessa är ju sådana som borde diskuteras i en öppen idé- och samhällsdebatt, istället för de tillmälen och personangrepp som idag fyller svenska medier.
Dick Erixon
2016-11-03
Se mer: Chauvinism eller berättigad samhällskritik? och Konsensuskulturen har tömt politiken på energi.