På det sätt som uttrycket ”allas lika värde” används blir det till hån mot brottsoffer och fattigpensionärer. Det fungerar som billig härskarteknik och är innehållslösa ord från dem som försöker ta enkla godhetspoäng, skriver Tomas Brandberg.
”Det här strider mot principen om alla människors lika värde.” Orden uttalades som en fatwa av Nike Nylander, SVT:s nyhetsankare på Aktuellt, och avsåg ett uttalande från Mattias Karlsson under en debatt. Anses man bryta mot denna princip blir man alltså korrigerad av public service, en institution i allmänhetens tjänst. Men ingen vänsterpolitiker kommer någonsin att bli tillrättavisad på samma sätt.
”Allas lika värde” är en av den svenska debattens värsta floskler och därtill ett lömskt uttryck som saknar ordentlig definition och därför kan användas godtyckligt av makthavare. Begreppet står exempelvis i centrum för Medieutredningens förslag för hur mediestöd ska fördelas i framtiden, men det är bara ett av många exempel.
Bakom den berömda frasen ”vi som står för allas lika värde” döljer sig en motsägelse, eftersom syftet är att avgränsa och exkludera.
Udden är alltid riktad mot någon man vill utesluta från gemenskapen, som alltså inte har samma värde. Man utesluter vanemässigt Sverigedemokraterna från olika sammanhang med hänvisning just till ”allas lika värde”.
Säger man högt att man röstar på sverigedemokraterna stämplas man som rasist, fascist och nazist och riskerar problem på sin arbetsplats och med familj och bekanta. Både vänstern och många borgerliga deltar i och applåderar denna vuxenmobbning, det handlar ju om ”allas lika värde”.
Jag har på allvar försökt förstå vad själva idén går ut på. Jag noterar att sjuklöveranhängare gärna trycker upp ”allas lika värde” i ansiktet på SD:are när de vill glida undan en obekväm diskussion. ”Alltså, jag står för allas lika värde.”
Allas lika vadå och hurdå!?
Vad innebär det egentligen? Fri invandring? Öppna gränser? Femtio tusen eller hundra tusen asylmigranter per år?
Varför inte två hundra tusen i så fall? Och varför premiera flyktingsmuggling och människohandel genom massmigration till Sverige istället för hjälp i närområdet till dem som behöver det allra mest?
Uttrycket användes tidigare flitigt för att försvara asyl och välfärd resten av livet i Sverige åt alla som uppgav sig komma från vissa regioner där förhållandena är dåliga.
När denna politik logiskt nog rasade ihop för ett år sedan borde man ju ha anpassat retoriken och ödmjukt erkänt att innebörden av ”allas lika värde” hade förändrats. Men man låtsas som ingenting och använder fortfarande denna tomma floskel som ett sätt att förtrycka meningsmotståndare, medan innebörden är mer oklar än någonsin.
Vi har i Sverige pensionärer som knappt har råd med mat, sjuka som får allt sämre vård och kriminella som går fria för att polisen inte har resurser att utreda deras brott.
För många får ”allas lika värde” då en provocerande innebörd i och med att tiotals miljarder spenderas på att utan motprestation erbjuda omfattande service åt främmande människor som inte ens vill uppge sin identitet.
Det framhålls ibland att ”värde” är en felöversättning av ”dignity” (alltså ”värdighet”) i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
I vilket fall är det omöjligt för ett välfärdsland att ge alla människor i hela världen samma rättigheter som medborgare, ja det enda sättet är faktiskt att börja avskaffa medborgarens rättigheter. Steg har tagits i den riktningen, men det skulle i slutändan leda till allas lika kaos och misär.
”Allas lika värde” är alltså inget annat än exempel på billig härskarteknik, innehållslösa ord från folk som saknar ordentliga argument, enkla godhetspoäng från priviligierade medelklassmänniskor, makthavarnas vapen mot oliktänkande och samtidigt ett stort hån mot brottsoffer och fattigpensionärer.
Och när samhällets förlorare av samhällets vinnare avfärdas med hänvisning till ”allas lika värde”, ja då är väl deras frustration inte så svår att förstå?
Tomas Brandberg