Svensk utrikespolitik har länge präglats av hyckleri, främst om neutralitet och alliansfrihet. Nu har statsministern tillfogat ett nytt lager av hyckleri, om jämställdhet och feminism där Sverige likställs med Saudiarabien.
När statsminister Stefan Löfven kryper för diktaturen Saudiarabien säljer han ut kvinnors ställning genom att relativisera rättigheter. Svenska regeringen står inte upp för sina värderingar i mötet med främmande samhällssystem.
I Saudiarabien sa statsministern, ”Det finns på båda sidor hinder för kvinnors deltagande”. Som om kvinnors ställning där var jämförbara med kvinnors ställning här.
Det är inget annat än att bagatellisera kvinnoförtryck och håna den svenska jämställdheten.
Agerandet är häpnadsväckande och måste uppmärksammas därför att statsministern deklarerat att han leder ”världens första feministiska regering” och tillämpar en ”feministisk utrikespolitik”.
Det gör statsministerns agerande i Saudiarabien till värsta sortens hyckleri. Det är typiskt för nutidens politiska etablissemang. Man står inte för någonting annat än sina egna privilegier. Man framhäver sig som ”goda” och bättre än andra. I ord. Men i handling är man skenheliga, lögnaktiga och fega.
Men måste Löfven framhäva det svenska och västerländska vid besök i Saudiarabien? Nej, egentligen inte. Handel mellan länder måste kunna ske även om man ogillar andras samhällssystem.
Det är hyckleriet som sticker ut. Agerandet i Saudiarabien är så genomskinligt, inte mot saudierna men mot svenska folket. Storvulna ord som krymper ihop till ingenting när de utmanas. Så avslöjas de styrandes svaga ledarskap, deras oförmåga att bygga förtroende i den egna befolkningen.
Sluta fjanta runt om ”feministisk utrikespolitik” om den inte betyder något. Tala istället om att Sverige är starkt beroende av handelsutbyte, och att vi handlar med djävulen själv om det gynnar våra intressen. Det vore ärligt och det skulle skala av den tröttsamma skenheligheten som förgiftar den politiska debatten.
Svensk utrikespolitik har alltför länge präglats av en förljugenhet som skadar inte bara trovärdigheten för de politiker som rattar lögnerna utan också för vårt land i omvärlden. Utländska aktörer genomskådar ändå vad de vackra orden betyder i praktiken – ingenting.
Diskussionen om Sveriges position och samarbete i utrikes- och säkerhetspolitik är malplacerad. Ta debatten om Nato. Ska vi gå med eller inte? Den frågan är för tidigt väckt med tanke på att vår försvarsbudget är pinsamt låg. Oavsett om vi vill förbli alliansfria eller gå med i Nato, måste försvarsanslagen upp till två procent av BNP. Det är helt nödvändigt, antingen därför att vi behöver ett starkt eget försvar om vi ska göra alliansfriheten trovärdig, eller om vi vill uppfylla inträdeskraven för medlemskap i Nato.
Att diskutera Nato utan en budget som kraftigt ökar försvarsanslagen är meningslös. Det är fakta. Tänk om fakta kunde börja betyda något i utrikespolitiska diskussioner.
Dick Erixon
2016-10-25