Myndigheterna ska inte längre ägna sig åt sin kärnverksamhet utan sprida regeringens politiserade värderingar om normkritik, mångkultur och snäva sin på tolerans, skriver Olof Hedengren.
Allt skall politiseras och användas i indoktrineringssyfte enligt vänsterns agenda. Snart skall ingen myndighet eller institution, som skolan, polisen, muséerna, kyrkan, public service media, fokusera på sin grundläggande uppgift. Man skall istället marknadsföra det mångkulturella samhället som ett paradis, undervisa tjänstemännen i ”värdegrund” (d.v.s. vänsterns värderingar), ”alla människors lika värde” (med undantag av de som vänstern ogillar), ”könsneutralitet”, ”rasifiering” och ”queer”. För de flesta synnerligen oklara begrepp.
Nyligen har fyra svenska museer – Etnografiska, Östasiatiska och Medelhavsmuseet i Stockholm samt Världskulturmuseet i Göteborg – samordnats under en ledare eller som det heter Överintendent. Här har naturligtvis vår kultur- och demokratiminister, Alice Bah Kuhnke, sitt finger med i spelet.
När omorganisationen presenterades vid en presskonferens sades knappast ett ord om världskulturen utan intrycket var att museerna var en del i den socialistiska regeringens inrikespolitik. Museernas verksamhet skulle präglas av ”normkritiskt tänkande”, ”hållbarhet”, ”identitetspolitik” och tolerans för mångkultur.
Överintendenten Follin påpekade att ”exkluderande krafter knackar på dörren så att jobba med tolerans- och demokratifrågor kunde inte vara viktigare”. Experternas inflytande på museerna skall minska och personalen utbildas i queer- och rasifieringsfrågor.
I vänsterns värld handlar kulturpolitik om att få människor att ”tänka rätt”. Men en levande demokrati kräver tvärtom att man slår vakt om det fria meningsutbytet och kunskapens egenvärde.
Vår vänsterregering kan inte åstadkomma så mycket då den saknar en majoritet i riksdagen. Däremot har regeringen den så kallade utnämningsmakten vilket möjliggör att placera ideologiskt likatänkande politruker på strategiska poster i de statliga myndigheterna.
Ytterst ansvarig för museifrågorna är Alice Bah Kuhnke, en charmig salongslejoninna som gärna sätter sitt rivmärke på politiskt korrekta och socialistiska ”reformer”. När förslaget till reformering av museerna presenterades möttes det dock av stark kritik, bland annat från riksdagsledamoten och tidigare demokratiminister Birgitta Ohlsson (L) samt författaren och journalisten Ola Wong.
Kuhnke räknade snabbt ut att hon skulle kunna hamna i en svår debatt med starka, välartikulerade röster och var inte sämre än att hon snabbare än en kameleont bytte färg. Hon skrev en artikel i SvD (5/10) där hon argumenterade helt tvärs med vad som tidigare framkommit av överintendent Follin. Ett föredöme i politisk ”flexibilitet” eller skall vi säga populism eller politisk ohederlighet.
Det är inte endast museerna som våldtagits av vänstern. Chefen för polisen, Dan Eliasson, har tillsatts av vänsterregeringen. Han är snarare politruk än polis och har tillåtits stöka till vår ordningsmakt på ett till synes irreparabelt vis och som trots detta tillåts fortsätta med sitt ”smooth talk” medan myndigheten sjunker som ett läckande skepp.
Och så har vi kyrkan som också våldtagits av vänsterfolk. Det senaste provet på förfallet är att Svenska kyrkan inte omedelbart och kraftfullt gick ut och beklagade när islamister skar halsen av den 86-årige franske katolske prästen Jacques Hamel.
När en grupp svenska präster tog ett eget initiativ till ett upprop att under det kristna korset som symbol protestera mot det islamiska illdådet så bemöttes man med kritik från Svenska kyrkan. Argumentet var att man inte skulle ”exploatera” det kristna korset då det kunde väcka anstöt hos muslimer.
Detta bristande mod var allt annat är kristligt men tyvärr symtomatiskt för ärkebiskop Antje Jackelén och den bisarra biskopen i Stockholm, Eva Brunne. Vår ärkebiskop slingrade sig som en grön mamba när hon i teve försökte förklara kyrkans inställning. Man kan endast rekommendera biskoparna att läsa den nyutkomna boken ”Våld och Islam” av Al Ahmad Said, alias Adonis, som varje år nämns som en Nobelpriskandidat.
Låt oss ta ”public service” som ytterligare exempel på en förödande politisering. Den nyutnämnda SVT-direktören Jan Helin, tidigare Aftonbladet, försvarade Bokmässans försök att bojkotta tidningen Nya Tider. Han ansåg vidare att representanter för Nya Tider inte skulle tillåtas debattera i TV. Helin har en bandspelare i magen som upprepar politiskt korrekta slagord på beställning. Det är skrämmande att en framstående representant för statlig TV förordar att snöpa tryck- och yttrandefriheten. Helin har mannens yttre apparition som en gotländsk varpakastare men är i själ och hjärta ytterst omanlig och feg.
En trotjänare inom Utbildningsradion, Per-Axel Jansson, kritiserade ledningen som ville göra djupintervjuer med medarbetarna angående deras sexualitet och religiösa preferenser. Jansson menade att radion skulle ge sjutton i att gräva i anställdas privata sfär och endast se till kompetens vid rekryteringar. Jansson åkte ut med huvudet före!
Politisk korrekthet har blivit en religion trots att det snarare är en sjukdom som förgiftar samhällsklimatet och leder Sverige allt längre ut på det sluttande planet. De borgerliga partierna med Anna Kinberg Batra i spetsen står vid sidan av och låter allt passera och där ett antal borgerliga politiker till och med smittats av sjukdomen. Ynkedom är ordet.
Olof Hedengren