Att USA ska lyckas mobilisera en västvänlig, demokratisk grupp som är tillräckligt stark att ta sig an både jihadisterna och Assad, uppbackad av Ryssland och Iran, är ytterst osannolikt. I stället riskerar USA:s stöd till rebellerna att hjälpa jihadisterna genom att försvaga regimen, skriver Mohamed Omar.
Debatterna mellan Donald Trump och Hillary Clinton bjuder på en del snaskig underhållning. Som snaskigast blev det när ljudklippet med Trumps machosnack togs upp. Trump är en show i egen rätt, men inte bara. Han har också kloka åsikter. Som när det kommer till Syrien.
Trump inser att USA inte både kan strida mot Assadregimen och mot jihadisterna. De stora väpnade grupperna i Syrien är jihadister. Det är sant att alla inte tillhör Islamiska staten, vissa tillhör också Al-Qaida i Syrien, Ahrar ash-Sham och andra. De hatar väst, framför allt USA.
Assad må vara brutal och förakta demokrati och mänskliga rättigheter, men han är inte ett hot mot västvärlden. Han skickar inte dödspatruller till våra städer. Han har heller inga ambitioner att bygga något imperium och kan inte liksom kalifen Abu Bakr al-Baghdadi mobilisera en femtekolonn i våra samhällen.
Jihadisterna däremot är ett direkt hot mos oss. Dessa delar ideologi med tiotusentals muslimer som lever i Paris, London, Berlin och Stockholm. Unga salafister, muslimer som strikt vill hålla sig till Koranen och profeten Muhammeds exempel, har lämnat Europa för att ansluta sig till det heliga kriget i Irak och Syrien. Dessa, och deras många supportrar som stannar kvar i våra länder, är ett allvarligt hot mot vår säkerhet.
Trump prioriterar därför helt rätt när han väljer krig mot jihadismen framför regimskifte. Att störta en diktator behöver inte heller leda till demokrati, eller ens en västvänlig regim. I Syrien finns en närmast obefintlig demokratisk kultur i förening med ett starkt sekteristisk hat. Sannolikheten är liten att syrierna skulle bygga ett demokratiskt samhälle om regimen kollapsar. Vi har sett att överallt där rebeller, oavsett schattering och grad av jihadistisk iver, tagit kontrollen blir det mer som i Somalia under ash-Shabab eller i Afghanistan under talibanerna.
Tragedin som utspelar sig i Aleppo där syriskt och ryskt flyg bombar är ingenting jämfört med det folkmord som skulle följa efter en rebellseger. Kristna, alawiter, druser och shiiter, ja alla icke-sunnitiska syrier skulle slaktas. Det kristna Syrien, dess kyrkor och kloster, förstöras.
Skulle USA-stödda rebeller mot all förmodan lyckas störta Assad är risken stor att dessa skulle hamna i ett fortsatt inbördeskrig med USA-fientliga jihadister. Istället för regimen mot rebeller skulle vi ha rebeller mot rebeller. Ett inbördeskrig i inbördeskriget som faktiskt redan pågått länge. Assads fall försätter också Israel i ett svårt läge. Jihadgrupper kan börja skjuta raketer över gränsen, något den nuvarande regimen, trots sin Israelfientliga retorik, kan stoppa eftersom den sätter sina egna intressen före panarabisk och panislamisk kamp.
Vår tidigare finansminister Kjell-Olof Feldt, publicerade en klok debattartikel i Svenska Dagbladet den 10 september förra året. Han föreslog att väst skulle börja förhandla med Assad. ”Det är svårt att undgå slutsatsen att den amerikanska regeringen (och biträdet Storbritannien) bär ett tungt ansvar för att inbördeskriget nu fortsätter på sitt fjärde år”, menade han.
”De var inte ensamma om att överskatta oppositionens enighet om att föra Syrien mot demokrati, inte heller de enda att underskatta Assadregimens stöd bland befolkningen och inte minst armén. Men man borde ha lyssnat på FN:s medlare och deras uppfattning om förutsättningarna för en fredlig uppgörelse, nämligen att det fanns en fungerande regering i Damaskus. Erfarenheterna från Libyen och Irak borde också ha ingått i analysen.”
Att Ryssland nu har fått ett så stort inflytande i Syrien, och även i Irak och Iran, beror på att USA inte valde rätt från början. Redan när krisen bröt ut skulle man ha satsat på att ingå en uppgörelse med Assad och slå ner det jihadistiska upproret. Det hade gett USA inflytande över regimen, man hade kunnat pressa fram reformer, och det hade hindrat Ryssland från att expandera.
Det hade dessutom medfört att krisen blivit kortvarig och många människoliv sparats. Vi hade också sluppit Islamiska statens framväxt som ledare för den globala jihadrörelsen. Så vad ska USA göra nu? Som jag ser det bör man göra precis det Trump förespråkar, alltså lämna regimen mer eller mindre i fred och satsa på att utplåna jihadismen i både Syrien och Irak, både för att det är rätt och för att inte Ryssland ska få hela kakan.
Upproret kommer inte att lyckas är min bedömning. Aleppo har, som Trump också sade, i praktiken redan fallit. Det är ryssarna och iranierna som blir de nya herrarna i Damaskus. Om USA hade hade varit smart hade även det fått vara med på ett hörn. Det börjar bli för sent.
Mohamed Omar