Djävulsdansen fortgår i eskalerande takt

Svensk politik har förvandlats till en slags Venezuelansk djävulsdans där partier dansar ringdans i ett allt snabbare tempo så att såväl de dansande som väljarna blir yra i mössan. I ringens mitt står djävulen inkarnerad, Jimmie Åkesson.

Regeringen åstadkommer i princip ingenting konkret. Dess jobbpolitik har havererat och de svåra frågorna begravs i ”utredningar” eller skjuts på framtiden.

Immigrationskrisen är inte över den har endast börjat. Löfven hänvisar åter till förhoppningar på EU vad gäller immigrationskrisen i Europa. Har inte ett antal EU-länder markerat att man inte är intresserade av att åläggas flyktingkvoter? Har inte EU misslyckats komplett med ”migrationspolitiken”?

Löfven är en mästare på att inte ta ställning i specifika frågor utan uttalar sig svepande och obegripligt i de flesta sammanhang. ”Vi har ett samhällsbygge” var en fras Löfven använde i den nyligen genomförda partiledardebatten. När det gäller jobbpolitiken framförde han att ”arbetslösheten minskar och det är bra”, som om det berodde på regeringens politik och inte på den allmänna konjunkturutvecklingen.

Löfven säger sig bygga på ”den svenska modellen”. I hans värld är en del av modellen att politikerna inte skall kladda med lönebildningen. Lägre ingångslöner för enkla jobb är ett begripligt sätt att skapa mer arbetstillfällen och minska bidragsberoendet. Men som gammal fackpamp så går Löfven i armkrok med den välmående LO-ordföranden, Karl-Petter Thorwaldsson.

Det verkar vara tabu att i Sverige diskutera EU i allmänhet. Storbritannien ska lämna EU. Oenigheten mellan medlemsländerna är större än någonsin. Men vår regering tar aldrig upp EU-frågan. EU har som alla byråkratier till slut börjat vittra sönder och ägna sig åt frågor som är perifera och ideologiska, långt ifrån de akuta samhällsproblemen.

Alla kommissionärer måste ha något att göra och för att visa sig på styva linan föreslå ”reformer” och ”direktiv” att pracka på medlemsstaterna. Det är därför det kommer så mycket dumheter från EU-byråkratin.

Den senaste dumheten är att EU:s organ mot rasism och intolerans (European Commission Against Racism and Intolerance eller ”ECRI”) lägger skulden för ökade motsättningar i samhället på att massmedia rapporterar om muslimsk inblandning i terrorhandlingar.

Arbetet inom ECRI har letts av den svenske advokaten Christer Åhlund. Enligt ECRI har Brexitfolkomröstningen ökat främlingsfientligheten i landet. Det vore därför klädsamt enligt EU att massmedia inte berättade om vilka som ligger bakom terrordåd eller vilka islamisternas motiv är.

ECRI-rapporten rekommenderar därför Storbritannien att genomföra förändringar i press- och yttrandefriheten samt inrätta en statlig myndighet för att ”utförligt utbilda” journalister i tolerans! Något så urbota dumt och odemokratiskt borde leda till storm mot EU och dess vänsterideologiska ambitioner. Men icke. Inte ett pip från de svenska EU-ivrarna ty enligt dem är ju EU ett ”fredsprojekt”.

Debatten om ”vinster i välfärden” har gått överstyr och visar hur Löfven, Sjöstedt, Fridolin & Co inte har en blekaste aning om hur marknadsekonomi fungerar. Den offentliga sektorn betalar privata aktörer för att bedriva verksamheter på ett sätt som ger den kvalitet på tjänsterna som kan krävas, oavsett om verksamheten bedrivs i privat eller offentlig regi.

Vad de privata företagen får betalt har kalibrerats mot vad motsvarande tjänster de facto kostar i offentlig regi. Sjöstedt försöker slå i den av honom dumförklarade allmänheten att pengar som betalas in i den privata välfärdssektorn direkt ”slussas vidare” till ägarna som har sina tillgångar i olika skatteparadis. En typ av propaganda vi känner igen från Stalintiden. Entreprenörer är vår tids ”kulaker” och ”utsugare”.

Om de privata bolagen kan leverera en lika bra eller bättre tjänst till en lägre kostnad än inom den offentliga sektorn uppstår vinst som naturligtvis måste kunna disponeras av ägarna. Det är själva kvintessensen med marknadsekonomin som gett Västvärlden ett välstånd som vida överträffar Sjöstedts planekonomiska värld.

Det visar sig att av de 50 sämsta skolorna i Sverige drivs 47 i kommunal regi.

Men inte bryr sig Sjöstedt eller den lika okunnige Fridolin om det. Kanske begriper Löfven detta, men han har låtit sig spelas in i ett hörn av Sjöstedts offensiv i frågan. Allianspartierna kan naturligtvis inte acceptera ”vinstförbud i välfärdssektorn”, det är lika absurt som Rudolf Meidners förslag en gång om ”riktade fondemissioner” (en anomali i kvadrat). Sverigedemokraterna är också emot och enligt Vänsterns Sjöstedt har de mutats med middagar av utsugarna, kulakerna eller ”direktörerna”. Sjöstedt, åk till ett socialistiskt land och håll Dina okunniga och välfärdsnegativa predikningar där.

Miljöpartiet har rimligtvis blivit irrelevant. Samtliga deras ”heliga” vallöften från 2014 har svikits; brunkolen, den fria invandringen, förbifart Stockholm, Bromma flygplats och ökade (om än helt otillräckliga) anslag till försvaret. Inte undra på att Löfven tycker att Mp är ”mycket regeringsdugliga”, d.v.s. hans nickedockor. Finns det en icke-socialist som kan tänka sig att rösta på detta numera helröda och principlösa parti?

Om inte stora delar av alliansen skall kasta sig i vänsterns knä kommer det inte att kunna bildas en icke socialistisk regering utan SD:s stöd.

Detta faktum har lett till desperation hos Löfven & Co. Med hjälp av media (bland andra Aftonbladets ”boy scout” Anders Lindberg) skall nu Anna Kinberg Batra förmås ”garantera” att en borgerlig regering inte ska kunna bildas om den förutsätter stöd från SD. Lindberg skriver att; ”De demokratiska partierna” har en skyldighet att försvara ”den liberala demokratins principer” och ”allas lika värde” från fascistiska och rasistiska idéer”.

Vad skriver karln? SD är tydligen inte ett demokratiskt parti trots att människor röstat på dem i demokratiska allmänna val. Den ”liberala demokratin” accepterar tydligen inte parlamentarismens principer. I vänsterns absurda värld är endast de demokratiska som tycker som vänstern.

Reinfeldts största ”synd” var att anamma miljöpartiets invandringspolitik. Han svek därmed sina kärnväljare och bonade golvet för Sverigedemokraterna. Om M nu skulle börja flirta med Socialdemokraterna är nog Kinberg Batras saga all och SD kan ytterligare växla upp sin tillväxttakt.

Svensk politik har förvandlats till en slags Venezuelansk djävulsdans där alla partier utom SD dansar ringdans i ett allt snabbare tempo så att såväl de dansande som väljarna blir yra i mössan. De ringdansande inbillar sig vara ”de goda”. I ringens mitt står djävulen inkarnerad, Jimmie Åkesson. Sotsvart med en eldgaffel i högsta hugg!

Som medborgare skäms man över vår statsministers pinsamma framträdanden. Han saknar förmåga att analysera och svara på frågor under dansens gång. Han får nöja sig med kryptiska, inövade, intetsägande utsagor. Då Löfven varit fackpamp får ingen politiker ta upp frågor om lönnivåer som en del i jobbskapandet, t.ex. lägre ingångslöner. Det är endast Löfven och LO-bossen som kan dessa mystiska frågor.

Om man skulle tillämpa samma logik som Löfven borde han inte få uttala sig i särskilt många frågor med tanke på hans begränsade såväl sakkunskap som bildning. Det är bedrövligt att den icke-socialistiska majoriteten i riksdagen inte kastar ut Löfvens regering redan nu. Att vänta i två år blir en dyrbar underlåtenhetssynd som vi som land inte har råd med. Skulden är Alliansens, inte Sverigedemokraternas.

Olof Hedengren