Ofta benämns Sverigedemokraterna som ”inte ett parti som andra”. Denna kritik vände partiledaren Jimmie Åkesson till en tillgång i helgens tal i Västerås inför nära tusen partiföreträdare.
I sitt tal till partiets kommun- och landstingskonferens tog Jimmie Åkesson upp att politiska motståndare och massmedier ofta säger att Sverigedemokraterna ”inte är som andra partier”. Och att de betraktar detta som något negativt, som något partiet kritiseras för.
– Vad är poängen med att likna alla de andra partierna? Varför ska vi då ha olika partier? Varför ska vi ha ett eget parti om vår politik inte skiljer sig från de andra partiernas politik?
Jimmie Åkesson menar att det är ett märkligt resonemang som bottnar i en oacceptabel likriktning. Han menar att det säger något om klimatet i vårt land och kanske för hela västvärlden idag.
– Det säger något om det socialliberala etablissemangets syn på samhället. Självklart har vi demokrati, yttrandefrihet, flerpartisystem, fria val – men ni ska tycka som vi gör. Gör ni inte det är ni konstiga. För dem som ingår i detta socialliberala etablissemang är det konstigt att inte vara som dom, att inte tycka precis som dom och inte ha samma vision som dom.
Åkesson ställer inte upp på denna ambition om likriktning.
– Vi måste visa för dom att poängen med att ha demokrati är att vi har olika åsikter och skiljer oss åt i värderingar. Det är inte konstigt, det är själva poängen. Därför ska vi inte ta åt oss av den här sortens kritik. Vi ska istället bejaka vår olikhet. Vi ska övertyga så många väljare som möjligt att det är vår olikhet som är den bästa olikheten.
Analysen är intressant och speglar vilken stor utmaning Sverigedemokraterna är för det åsiktsmonopol som länge styrt landet när det kommer till realism i globaliserings tid och om att värna de traditioner och normer som gjort Sverige till Sverige och som de andra partierna vill kasta ut.
Partiet breddar på ett dramatiskt sätt den politiska konfliktytan. Att värna de som arbetat och slitit ett helt liv i Sverige, framför nyanlända som inte bidragit med någonting, är att starta konfrontation med de gamla partierna som anser motsatsen vara det solidariska. Ja, att bara i beslutande församlingar hävda att svensk kultur ska ha en särställning i Sverige, är en konfrontatorisk bredsida med stor sprängkraft mot de andra partierna som alla tycker att andra kulturer är bättre än den svenska, om den svenska ens finns.
Visst har de andra partierna, som i Almedalen i somras, börjat försöka låta som Sverigedemokraterna. Man har börjat tala i patriotiska ordalag om Sverige. Men det ska mer ses som att de erkänner att Sverigedemokraterna har en poäng och att man av taktiska skäl känner sig tvingade att säga dessa ord som partierna inte framfört sedan före 1968.
Denna breddning av konfliktytan är en förklaring till att de andra partierna är så upprörda och kritiska. Man har tvingats ut på politiska värderingsfält man trott var döda och begravda: svenska normer, seder och traditioner. Deras dröm om kosmopolitisk enformighet håller på att gå i kras. Och med en sådan kraft att de inte ens försöker försvara den. Istället angriper man dem som avslöjar de kosmopolitiska drömmarna som de galna utopier de är.
Sverigedemokraterna vill inte vara som andra partier. Man vill inte krypa för byråkraterna i Bryssel. Man vill inte ha öppna gränser som hotar att rasera välfärdssystemen. Men istället vill man slå vakt om rättigheterna för dem som är födda i, arbetar och bidrar till och ställer upp för den samhörighet och gemenskap som är Sverige.
Att det innebär att Sverigedemokraterna ”inte är som andra partier” anser Jimmie Åkesson att man ska vara stolta över. Det är en styrka i att på detta sätt kunna ta motståndarnas kritik och vända den till en tillgång.
Dick Erixon
2016-10-30