De socialdemokratiska utspelen om Sverigedemokraternas påstått bruna förflutna är inte endast en grov historieförfalskning, det är en fräckhet som trotsar logik och förnuft, skriver Uffe Hansen.
Socialdemokratins förhållande till slutvinjetten i sitt namn blir alltmer pinsamt. Det är uppenbart att partiet ser demokrati som liktydigt med en värdegrund som består av åsiktstyrning och utfrysning av oliktänkande.
Stefans Löfvens utspel om Sverigedemokraternas påstått bruna förflutna är inte endast en grov historieförfalskning, det är en fräckhet som trotsar logik och förnuft. Inom det forna Sovjetdiktaturen gick det att frysa ut och slå undan benen för oppositionella genom att beskylla de för direkt eller indirekt samröre med klassfienden eller klassförrädare.
När Sveriges statsminister tar till detta fräcka trix är det häpnadsväckande och om det går hem är det ett underbetyg åt hela det politiska landskapet och en varningsklocka för alla som verkligen vill verka för folkstyre.
En historielektion visar att han kastar sten i glashus, att hans parti i flera avseenden är in smetad i den bruna myllan:
1. Socialdemokratins förste ledare, Hjalmar Branting, var pådrivande i arbetet med att instifta ett rasbiologiskt institut i Uppsala år 1920. I den debatt som följde på beslutet i Riksdagen lovsjöng andra socialdemokrater, som Arthur Engberg (utbildningsminister i den socialdemokratiska regeringen), beslutet som skulle stärka den nordiska rasen.
I samma veva skrev den sedermera socialdemokratiska försvarsministern Alan Vougt en skrift med titeln ”Rasbiologi och socialism” där han med entusiasm gav forskningen om raser sitt fulla stöd, en forskning som nazisterna tog intryck av. En av Tysklands ledande ras biologer, Hans F K Günther, tog intryck av rasforskningen i Uppsala och kom tillbaka till det nazistiska Tyskland med sina nyvunna kunskaper.
2. Under socialdemokratiska regeringar skedde en steriliseringskampanj i flera decennier av s.k. mindervärdiga raselement, något socialdemokratin talar tyst om, men som historiker lyft fram i ljuset.
3. När andra världskriget bröt ut i Europa med Tysklands krigsförklaring mot Polen den 1 september 1939 bildades en samlingsregering i Sverige under ledning av socialdemokraternas ledare, Per-Albin Hansson. Ledande antinazister kritiserade regeringen för anpassningspolitik, för att stryka nazismen medhårs: Torgny Segerstedt och Ture Nerman tog täten i angreppen och fick betala med indragna tidningar och reprimander.
Samlingsregeringen gav klartecken till den nazistiska regeringen att transportera tyska soldater på svensk mark, på våra järnvägar från det ockuperade Norge till Tyskland fram och tillbaka. Dessutom tillät regeringen att en hel tysk division, döpt Engelbrekt, fullt beväpnad fick åka genom Sverige till Finland för att sättas in i operation Barbar Ossa.
4. Samlingsregeringen gav Finland i allians med det nazistiska Tyskland stöd under hela det s.k. fortsättningskriget.
5. Ledande företrädare inom socialdemokratin hade kontakt med Per Engdahl som före och under andra världskriget gav sitt stöd till axelmakternas krigsinsatser och som sympatiserade med den italienska fascismen och hade förståelse för den tyska nazismen. Engdahl vittar om sina goda relationer med socialdemokratin i sina memoarer: Fribytare i folkhemmet.
6. Ska man följa Löfvens logik så är det besvärande att hans far tryckte och sålde nazisttidningar. Tänk er själva om media fick veta att Jimmy Åkessons pappa hade samma bakgrund som statsministerns.
Visst är detta händelser ur socialdemokratins historia, visst kan detta ses som en vinklad bild utan hänsyn till tidsandan, omständighet, beroenden eller svåra avvägningar, men varför tar inte Löfven in detta i sin bedömning av Sverigedemokraterna? Varför väljer han den råa propagandan?
Om intresse hade funnits kunde jag berättat för Löfven att Sverigedemokraternas påstått bruna förflutna är en fabel som spridits av en illasinnad journalistkår och ett politiskt etablissemang som valde lögnen framför sanningen. De i media ständiga anklagelserna om nazism var svårt att värja sig mot.
När sanningen börjar gå upp för allt fler, när alternativa medier växer så det knakar blir vår kritik mot migrationspolitiken allmänt spridd och accepterad och etablissemanget tvingas vända under galgen. Ingen kan längre svartmåla oss oemotsagda.
Vi var många som ville diskutera en ansvarfull migrationspolitik, behovet av en stabil nationalstat och vår rätt att verka för ett Sverige präglat av svenskhet, men vi blev ständigt stoppade av ett etablissemang som la locket på genom att använda naziststämpeln. Att Löfven fortsätter att göda denna lögn är ett bevis om något om det svåra krisläget vårt land befinner sig i.
Uffe Hansen