I hårda ordalag fördömer Mattias Karlsson (SD) det naiva vurmandet för Vladimir Putin som finns på vissa håll inom nationalistiska och konservativa rörelser i Europa.
Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, konstaterar att Rysslands president Vladimir Putin inte är en nationalist, utan snarare en mångkulturalistisk imperialist. I en debattartikel 2012 gick Putin till och med så långt att han dömde ut nationalismen och olika folkgruppers strävan efter frihet och självständighet som ett ”virus”.
När Estland beslutade flytta på en staty i Tallinn som symboliserade den sovjetkommunistiska ockupationen visade Ryssland ingen förståelse för esternas nationella önskan att hävda sin nyvunna självständighet. Putin svarade istället med skarpa fördömanden och ekonomiska repressalier mot Estland.
Karlsson pekar också på att Putin kallat upplösningen av Sovjetunionen för ”århundradets största tragedi”. Vid ett tal tidigare i är berättade Putin att han behållit sitt gamla medlemskort i kommunistpartiet och att han förvarar det i sitt hem. Han förtydligade att hans medlemskap i partiet inte varit kopplat till tvång, utan utslag av hans fria vilja, skriver Karlsson.
Det kommunistiska sovjetimperiet är ett av de mest ondskefulla och mest blodsbesudlade riken som någonsin existerat. Tiotals miljoner människor mördades, torterades, sattes i koncentrationsläger och fördrevs från sina hem.
När det gäller Putins förhållningssätt till demokrati konstaterar Karlsson att de återkommande attackerna och lönnmorden på oppositionella i Ryssland är bevis för att Putin, medvetet eller på grund av oförmåga, har misslyckats med de allra mest grundläggande uppgifterna för en demokratisk ledare, det vill säga att garantera och upprätthålla yttrandefrihet och rättsstaten.
Karlsson konstaterar också att Putin vid besök i Tjetjenien deklarerat att Ryssland är den ”mest lojala, pålitliga och konsekventa försvararen av islams intressen.”
Men varför behöver Mattias Karlsson ta upp Vladimir Putins brister och tvivelaktiga politiska ambitioner?
– För mig som svensk, västerländsk, demokratisk, konservativ nationalist framstår den positiva synen på Putin som ytterst svårbegriplig.
Han menar att fenomenet inte är utbredd bland konservativa, i synnerhet inte i Sverige, men att det dock är så påtagligt att han vill kommentera det.
– Min bästa gissning är att det delvis handlar om ett utslag av den alltid lika tvivelaktiga tesen om att ”min fiendes fiende är min vän”. Detta mot bakgrund av att samma liberala krafter som attackerat Putin hårdast också är de som attackerat europeiska nationalister och klassiska konservativa hårdast och mest onyanserat.