2   +   8   =  

Om arabvärldens främste poet kan uttrycka sig kritiskt om islam då är det naturligtvis inte läge för DN och Åsa Beckman att beskylla honom för islamofobi eller rasism, även om han hoppas att IS blir ”Islams sista suck”, konstaterar Olof Hedengren.

Att kritisera islam ses av vår politiskt korrekta vänster – dvs de flesta av våra tidningars kulturskribenter, vänsterpolitiker m.fl. – som ett allvarligt brott i form av islamofobi, rasism etc. Vänsterns omfamnande av islam är en pervers invertering: 1) araber och judar avskyr varandra, 2) USA stödjer Israel, den judiska staten, 3) vänstern är emot USA och 4) i konsekvens därmed emot Israel och judarna. De flesta muslimer är också kritiska till USA och Israel och därför har vänstern och muslimerna funnit varandra. Det handlar naturligtvis inte om vänsterns intresse för eller kunskap om religion.

Islamkritiska böcker, artiklar och publikationer har regelmässigt ratats av den svenska pressen. Därför reagerade jag på att DN:s biträdande kulturchef, Åsa Beckman, plötsligt levererade en försiktigt hållen recension av boken Våld och Islam (Volante, 2016) av den syriskfödde poeten, författaren och ständigt Nobelpristippade Al Ahmed Said Asbar, alias ”Adonis”, av många betraktad som den främste nu levande arabiske poeten.

Boken är upplagd som ett samtal mellan Adonis och hans kvinnliga samtalspartner Houria Abdelouahed. Adonis tilldelades 2016 års Dagermanspris och där den framlidne vänsterintellektuelle Arne Ruth ingick i priskommittén. Motiveringen till priset lät; ”för ett författarskap där lidelsen för den arabiska poesin bortom religion och politiska strömningar blottlägger diktkonstens frigörande väsen”.

Från de ”rättrådiga” hör man ofta att det inte är islam som är problemet utan snarare enskilda muslimers vantolkningar av islam. Enligt Adonis ”Våld och Islam” är islams tillblivelse intimt förknippad med våld. Vidare; islam är ett maktverktyg och våldet har stöd i Koranen. IS fortsätter endast den tradition av våld och maktutövning som islam grundlade och som gått som en röd tråd genom dess historia. Våldet är förödande för den troende människan. Adonis säger; ”Våldet dödar inte bara det självständiga tänkandet utan gör också den muslimska människan mindre mänsklig! Hon tvingas tro utan att ställa frågor om profeten, vare sig på det religiösa, intellektuella eller sociala planet. Våldet blir i den meningen heligt.”

Vidare; Islam har dödat poesin! Koranen fördömer poeterna och betraktar poesin som en avvikelse och ett bedrägeri. Men poesin säger sanningen då den inte är ideologisk utan ifrågasätter och öppnar oändliga horisonter att utforska.

Författaren och hans samtalspartner hoppas att IS är ”Islams sista suck”. En nåd att stilla bedja om.

Anledningen till att Åsa Beckman vågade skriva recensionen är naturligtvis att Adonis är uppbackad av hela litteraturetablissemanget och nämns i Nobelprissammanhang. Risken att Beckman skulle bli stämplad som islamofob och få vänsterpöbeln på sig var noll. Det är kusligt att sådana omständigheter krävs för att sanningen skall blottläggas. Med tanke på vad som nyligen skett i yttrandefrihetsfrågan i samband med en viss tidningsutgivares deltagande i Bokmässan är det en smula ironiskt att Adonis med medhjälpare skall uppträda just på mässan.

Det finns en sak som förenar medlemmarna i det politiskt korrekta etablissemanget och det är feghet. Om arabvärldens främste poet kunde uttrycka sig så kritiskt angående islam då var det naturligtvis inte läge för Åsa Beckman på DN att beskylla honom för islamofobi eller rasism. Hon kunde svälja det utan att riskera ändalykten och det är just det som är ”skönheten” med det politiskt korrekta. Du behöver inte räkna med kritik från de som räknas i Din värld. Liksom döda fiskar flyter de rättrådiga med strömmen!

Olof Hedengren