Delstatsvalet i Tyskland i helgen visar att den breda folkliga kritiken mot EU ökar i snabb takt. Bryssel borde ta chansen i samband med förhandlingarna om Brexit och i grunden reformera EU till ett mellanstatligt samarbete, skriver Dick Erixon i ledare.
Igår debatterade brittiska parlamentet ett medborgarinitiativ där fyra miljoner britter kräver att det ordnas en ny folkomröstning om brexit. Europaministern David Davis sa att det inte kommer att ordnas någon ny folkomröstning ”för att vissa människor inte gillade det första svaret”. Några försök att förhala eller motarbeta det brittiska folkets vilja kommer inte att ske, sa han.
Få tror att premiärminister Theresa May avser att göra något annat än att fullfölja folkets besked. Däremot kan hon fördröja överlämnandet av landets formella utträdesansökan enligt paragraf 50 i Lissabonfördraget till efter nyår.
Fokus ligger på den begränsade frågan om vilken relation Storbritannien kommer att begära så som icke-medlem. Mycket talar om att man inom ramen för WTO vill förhandla fram ett eget frihandelsavtal med EU, så som Kanada har gjort.
Men det vore mer intressant om hela EU-projektet omförhandlades. Det finns starka opinioner i flera medlemsländer mot den maktkoncentration som skett till Bryssel. I nyckellandet Tyskland visade helgens delstatsval att även tyska folket är starkt kritiska till nuvarande ordning inom EU.
En viktig stridslinje är huruvida en stat kan uppnå frihandel med varor och tjänster, utan att också acceptera fri rörlighet för människor över gränserna. I senaste BBC-programmet Dateline London diskuterades detta.
Steve Richards, journalist och programledare i BBC, menade att brittiska regeringen ägnar sig åt önskedrömmar.
– De kommer att köra hårt i förhandlingarna. Man kommer att sträva efter det ouppnåeliga, det vill säga begränsningar av den fria rörligheten samtidigt som finansministern sagt att man vill ha full tillgång till den inre marknaden. Detta med argumentet att frihandel är av ömsesidigt intresse. Regeringen rider högt på detta önskescenario. Vi vet inte ännu vad EU:s motdrag blir, men jag tror regeringen kommer att få en chock när de möter EU. De kommer inte att tillåta fri tillgång till inre marknaden.
Annalisa Piras, tidigare korrespondent for italienska L’Espresso, instämde.
– Britterna måste förstå att man inte kan säga, ”jag vill gifta mig med dig, men förbli singel”. Om du vill ha tillgång till fria marknaden, måste du ha fri rörlighet. De två kan inte separeras. De brittiska väljarna röstade alltså för en lösning som inte finns. Och EU kommer inte att ändra sig.
Men det finns inga ekonomiska teorier som förutsätter fri rörlighet av människor för att uppnå frihandel. Tvärtom visar historien att handel har utvecklats mellan länder även om man bibehållit strikt passkontroll och även visumförfarande för människors rörlighet.
Att inte vilja separera dessa två principer är ett politiskt påhitt, inte en ekonomisk nödvändighet.
Är verkligen Bryssel beredd att fortsätta undergräva förtroendet för EU genom att hårdnackat hålla fast vid att sammanlänka frihandel med fri rörlighet? Att separera de båda, och dessutom låta medlemsländer själva avgöra vilken grad av fri rörlighet man vill acceptera, skulle kunna vara ett första steg att i grunden reformera Europasamarbetet och åter göra det mellanstatligt.
Genom att i samband med Brexitförhandlingarna stöpa om EU och överge de överstatliga ambitionerna, skulle Europasamarbetet kunna bli den otvungna och mellanstatliga gemenskap som flertalet kan ställa upp på.
Dick Erixon
2016-09-06