4   +   8   =  

För första gången sedan 2005 ser Angela Merkels position ut att vara hotad. Hennes förlust i tyskt delstatsval är bara senaste exemplet på att EU rämnar på område efter område, skriver Olof Hedengren.

Inget land har gjort mer för EU och Europa än Tyskland. Det började med att dåvarande Västtyskland mer eller mindre köpte det gamla Östtyskland som under Sovjetisk ledning blivit fattigt och lika stelbent och obenäget till förändring som Sovjetsfären i övrigt. Genom att lösa in den dåvarande östtyska valutan, som i princip var värdelös, gav Västtyskland en enorm subvention till folket i Östtyskland.

Tyskland har dessutom bidragit till EU:s ekonomi och i övrigt varit lojalt mot EU-byråkratins påhitt. Många har sett det tyska beteendet som en avbetalning av den enorma skuld som Nazityskland lämnade efter sig. Det finns dock ingen rationell anledning att fortsätta skuldbelägga Tyskland och tyskarna.

Vid valet nyligen till delstatsparlamentet i Mecklenburg-Vorpommern, Merkels egen delstat, kapade det nystartade AfD, Alternative für Deutschland, åt sig fler röster än CDU som placerade sig först på tredje plats efter det socialdemokratiska SPD och AfD. En indikation på att uppstickarpartiet kan komma att ta sig in i det folkvalda parlamentet, Förbundsdagen (Bundestag) i nästa års val.

AfD är kritiska till EU, Merkels liberala invandringspolitik samt Islams ökade inflytande. Partiets framgångar är ett symtom på att allt fler tyska väljare har tröttnat på Merkels invandringspolitik under stridsropet ”Wir schaffen das”, vi klarar det! Den tyska invandringspolitiken börjar nu ifrågasättas även inifrån Merkels eget parti.

Men även på EU:s återkommande oförmåga att lösa de stora frågorna. Däremot visar EU fortsättningsvis på en utsökt förmåga att giddra i småfrågor som endast är ägnade att reta vanligt folk i medlemsländerna. Det visar tydligt att allt tidigare snack om ”subsidiaritetsprincipen” endast var en bland många lögner.

Subsidiaritetsprincipen skulle tillse att beslut fattades så nära medlemsländerna och medborgarna som möjligt. Men den fina principen har på intet sätt hindrat EU-byråkratin att besluta om vår vargjakt, våra kräftor mm.

Det senaste påhittet är att kalla grytlappar för ”personlig skyddsutrustning” varför regler skall införas för hur grytlapparna skall tillverkas! Såvitt kan bedömas skulle det dock fortfarande vara möjligt att knyppla ihop en grytlapp och ge bort i julklapp. En elegant gest från EU i subsidiaritetens och frihetens namn!

Under det senaste året har Merkels förtroende rasat från 67 till 45 procent och många anser att AfD:s framgångar i delstatsvalet kan vara en indikation angående vad som kan hända i nästa års förbundsdagsval. Andra tror dock att Merkels ställning fortfarande är så stark att hon kan komma att väljas till förbundskansler en fjärde gång.

Kritiken mot invandringen och Islam har fått näring av de fyra större terrordåd som nyligen skett i Tyskland (Köln, München, Heidingsfeld och Ansbach). Två av dåden har utförts av anhängare till den islamiska staten (IS) och tre av fyra dåd har utförts av asylsökande personer. I samband med terrordåden har Merkel kritiserats för att inte ha besökt de platser som drabbats och därmed inte visat medlidande med offren och deras anhöriga. I stället har hon kommit med teknokratiska förslag till lösningar samt skrivit debattinlägg.

Flyktingströmmen till Europa fortsätter, inte minst till Italien som hittills i år fått ta emot 11 000 migranter som kommit via havet och med 3 000 omkomna som följd. Förra året kom stora mängder immigranter till Turkiet i syfte att fortsätta till Grekland och sedan vidare över Balkan till Europas kärnländer. Omkring 60 000 migranter befinner sig i miserabla läger i Grekland.

Inflödet har dock dämpats till följd av det famösa avtal EU ingick med Turkiet i mars i år. Att EU med sina höga principer angående demokrati, mänskliga rättigheter, jämlikhet mellan män och kvinnor mm ingår avtal med en diktatorisk och alltmer islamiserad stat som på lösa eller obefintliga grunder fängslar mediafolk, åklagare, domare, lärare och oppositionella är inte ägnat att öka EU:s trovärdighet.

Enligt uppgift har EU lovat att turkiska medborgare kan resa in i EU utan visum. Till yttermera visso fortsätter tydligen förhandlingarna om turkiskt EU-medlemskap. Regeringen i Ankara är upprörd över att EU inte reagerade tillräckligt snabbt och starkt i samband med det militära kuppförsöket. EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, som det så högtidligt heter, italienskan Federica Mogherini besökte nyligen Ankara. Där uttryckte hon ”EU:s sympati och respekt för de demokratiska institutionerna i Turkiet”. Vilket fruktansvärt hycklande.

EU har misslyckats totalt att hantera immigrationskrisen. Till detta skall läggas att så snart EU fattar beslut i en stor fråga som innebär ekonomiska påfrestningar på de enskilda medlemsländerna så vägrar ett antal länder att följa beslutet. EU har ingen auktoritet när det gäller och kan endast nå framgång genom att muta trilskande medlemmar. Det finns i praktiken ingen solidaritet eller kollegialitet mellan medlemsländerna. Alla vill ha utan att ge!

Den allmänna meningen i Europa synes vara att ju fler immigranter desto större risk för terrordåd. Majoriteten av flyktingar och migranter sedan 18 månader tillbaka i tiden är muslimer vilket i sin tur leder till den närliggande slutsatsen att det är Islam som är roten till det onda. Det gäller främst immigranter från Afghanistan, Irak och Syrien.

Särskilt starkt är detta resonemang i Österrike, Frankrike, Nederländerna och Ungern. Även ”mainstream” politiker i Tjeckien, Polen och Slovakien ser en fara för den kristna civilisationen i den stora invandringen av muslimer. Tyskland såg länge ut att stå emot men proppen flög ur då Merkel öppnade gränserna för en miljon immigranter 2015. Enligt Merkels inrikesminister finns det 500 militanta islamister i Tyskland!

Min tro är att EU de närmaste åren kommer att skakas i sina grundvalar beroende på;

1) Bristande auktoritet gentemot de enskilda medlemsstaterna.
2) Oförmåga att hantera de stora och svåra frågorna.
3) Fortsatt irriterande pet i perifera frågor (typ kräftor, vargar, grytlappar).
4) Medlemsstaternas önskan att kontrollera sina egna gränser och reglera invandringen.
5) Ständigt växande EU-byråkrati och behov av ytterligare medel från medlemmarna.
6) Det går att bryta sig ut. Vi har inte sett slutet på Brexit, men oavsett hur det går, kommer det ge argument för att lämna.
7) Allt fler medlemmar är allt mer kritiska.
8) En omsvängning i Tysklands EU-politik efter Merkel. En motsvarande omsvängning i flera Europeiska länder.

Det är svårt att se några direkta fördelar med en stor del av det EU sysselsätter sig med. USA trycker på då man anser det bekvämt att ha en part att förhandla med i diverse frågor. Nu verkar det dock som allt annat än säkert att handelsavtalet TTIP med USA blir av.

De många överbetalda tjänstemännen och inhemska politiker som har med EU att göra och får resa till Bryssel och äta gåslever och dricka goda viner kämpar naturligtvis emot. Men snart skall den stora notan betalas, inte minst för de generösa finansiella stöden till svaga banker, 30 miljarder till Turkiet, mm, mm.

”Read my lips!”

EU är en ”dead duck”

Olof Hedengren