Vi har ett Europa som glömt sin historia och är fyllt av skam och självanklagelser. Och så har vi en islamisk värld där man hellre talar om sin storhet och ära, skriver Mohamed Omar.
Ett av historiens många märkliga sammanträffanden är att jihadattacken mot New York den 11 september 2001 inträffade samma datum som det ottomanska rikets jihadkrig mot Wien år 1683.
Hade Usama bin Ladin valt dag med Wien i åtanke? Nej, det är förmodligen en slump. Al-Qaida är en salafistisk jihadgrupp med liten respekt för det ottomanska riket. I stället är det profeten Muhammed och hans heliga krigare som är förebilder. Salafismen är ju en väckelserörelse som vill tillbaka till det ursprungliga islam, Koranen och Muhammeds islam.
Men, det jag ville ta upp här, är att vid en katolsk söndagsgudstjänst den 11 september i habsburgarnas huvudstad Wien, trehundratrettiotre år efter det stora slaget som avgjorde Europas öde, varnade kardinalen Christoph Schönborn i sin predikan för att Europa är på väg att lämna sitt kristna arv och att många muslimer, liksom en gång ottomanerna, fortfarande drömmer om erövring.
Kardinalen vände sig till församlingen i Sankt Stefans-katedralen i Wien och frågade: ”Kommer det att bli ännu ett försök till islamisk erövring av Europa?”
Det var ju det slaget vid Wien hade handlat om, det ottomanska riket, det dåvarande kalifatet, ville erövra Europa och lägga det under islam. ”Många muslimer vill det”, fortsatte kardinalen, ”och de säger: ’Europa är slut’”.
Är kardinalen islamofob? Sprider han fördomar om muslimer? Nej, han påstår inte att alla som kallar sig muslimer vill erövra Europa, utan att många vill det. Och det är sant. Islam är och har alltid varit en missionerande religion. De som tror på Koranen och ser Muhammed som sin lärare ser missionsarbete som en skyldighet.
Det finns muslimer som vill erövra Europa genom mission, andra vill göra det genom svärdet. Så finns det en tredje grupp som vill att Europa ska fortsätta vara som det är. De är muslimer till namnet, och de kallar Muhammed sin profet, men de anstränger sig inte att följa hans budskap i sin helhet.
De kristna arméerna besegrade kalifens muslimska arméer utanför Wiens portar 1683. Efter detta blev muslimerna bara svagare och svagare. De förlorade ett efter ett tidigare erövrade länder som Grekland, Rumänien, Serbien och Ungern. Till slut föll kalifatet efter första världskriget.
Men att turkarna inte kunde ta Europa berodde också på någonting annat. De hade en fiende i ryggen som tog mycket kraft: perserna. Ända sedan den safavidiska dynastin tagit makten i Persien i början av 1500-talet och infört shiaislam som statsreligion hade de båda rikena legat i luven på varandra. Det sunnitiska osmanerna stod mot de shiitiska safaviderna. Lyssnar man på dagens jihadister lyfter de gärna fram detta: det är de shiitiska kättarnas fel att vi inte kunde ta Europa!
Jihadisterna jämför detta med dagens situation där det moderna kalifatet i Irak och Syrien, terrorgruppen IS, hindras från att expandera av det shiitiska Iran och dess allierade, Assad i Syrien och shiapartierna i Irak. Iranierna är inte våra vänner och vill oss inte väl, men just nu fungerar de som mur mot den salafistiska jihadismen. Vi gynnas av denna inomislamiska konflikt.
Kardinal Christoph Schönborn gör rätt i att varna, för hotet är verkligt. I de moskéer jag varit i drömmer man inte bara om ett Europa, utan om en värld, under islams banér. Jag minns när jag som muslim besökte London och kyrkor som gjorts om till moskéer. De visades upp som tecken på Europas svaghet och på att islams seger var nära förestående.
I en dokumentär i danska TV2 tidigare i år, ”Moskéer bakom slöjan”, visade man vad imamer kan säga inför dold kamera. En imam, som tidigare ansetts ”moderat”, avslöjades med att säga att muslimer kommer att erövra Europa.
Ordet som imamen Mohammad Fouad al-Barazi använde i inslaget är ”fath”, som betyder ”öppning”. Det är samma ord som i islamiska texter används om profeten Muhammeds erövring av Mecka och senare om hans följeslagares erövring av Egypten, Syrien, Persien med flera länder. Den turkiske sultan som år 1453 erövrade Konstantinopel bar hederstiteln ”Al-Fatih” eller Erövraren. Han är en hjälte i dagens Turkiet.
Mehmet som sultanen hette, är känd och respekterad över hela islamvärlden. Och han var en erövrare, inte en försvarare. Men hur många européer känner till Johan III Sobieski, den polske kung som undsatte Wien och räddade det från undergång? Inte många, och än färre hyser någon beundran för honom. Det är så det ser ut. Vi har ett Europa som glömt sin historia och är fyllt av skam och självanklagelser. Och så har vi en islamisk värld där man hellre talar om sin storhet och ära.
Mohamed Omar