Den socialistiska desperationen

Att vänstern nu tar sats från tårna i sina angrepp på Sverigedemokraterna och dessutom gör det med samma krigstaktik som tidigare gruvligt misslyckats, visar på hur tomhänt man står, skriver Olof Hedengren.

Det blir allt mer tydligt att den sittande regeringen, stödd av kommunisterna, på allvar börja inse att den troligen förlorar makten 2018. Nu genomförs därför en samordnad vänsteraktion där Sverigedemokraterna (SD) skall utmålas som värre än hin håle och därigenom skrämma de borgerliga partierna att inte ta i SD med tång.

Detta är förvisso inget nytt utan har pågått sedan SD blev att räkna med rent parlamentariskt och i opinionen. Hittills har denna strategi skändligen misslyckats och snarast stärkt SD som parti. Att vänstern nu tar sats från tårna med samma krigstaktik visar på hur tomhänt man står.

Aftonbladet är ett lydigt redskap för vänstern och driver nu en kampanj ”Det svenska hatet” där man engagerat Gellert Tamas att skriva en drapa vars enda syfte synes vara att svärta ned SD och deras företrädare, i synnerhet Kent Ekeroth. Den odrägligt politiskt korrekte och fjantige Alex Schulman hakar gladeligen på och kletar på Ekeroth en naziststämpel på grund av hans syn på invandringen.

Det är ett ytterst okänsligt, osmakligt och kränkande påhopp, inte minst med tanke på att Kent Ekeroth är jude efter sin mor och ett antal av hans och hans tvillingbrors familjemedlemmar mördades av nazisterna i Auschwitz. På denne Ekeroths axlar har vänstern lagt skulden för inte endast HATET utan även för Breiviks massmord på Utöya mm.

Flera av lättmatroserna hoppar på tåget. I Agenda anklagar socialdemokraten Veronica Palm reflexionslöst SD för att vara såväl rasistiskt som nazianstruket. På andra sidan bordet står kristdemokraternas Sara Skyttedal. Palm säger sig vara uppriktigt orolig och himlar med ögonen. KD:s ledare Ebba Busch Thor har uttalat sig och sagt att SD inte är ett rasistiskt parti. Skyttedal menar klokt nog att även om det finns rasister bland Sverigedemokraterna och ett rasistiskt och nazistiskt förflutet kan man inte efter den rekonstruktion partiet genomgått kleta på partiet som sådant denna stämpel.

Det är trots allt kanske 20 procent av svenska folket som sympatiserar med SD. Palm menar att allianspartierna måste svära på vänsterns sekulära altare att inte söka stöd hos SD efter nästa val då det skulle innebära att vänstern ramlade av sina taburetter. Så kan Palm naturligtvis inte säga utan hänvisar till vad som sägs vara Kristdemokratins grundläggande värderingar med mänskliga rättigheter och kristen etik. Sedan när började Palm bry sig om kristendomen och dess etik?

Även Moderaternas ledare Anna Kinberg Batra får sig en släng av sleven då hon svarar svepande på frågan om hon vore beredd bilda regering med stöd av SD. Kinberg Batra har tyvärr den egenheten att nästan aldrig svara klart och redigt på en fråga utan plockar fram entoniga och inövade robotliknande svar.

Palm har rätt i att borgerligheten har beröringsskräck för SD. Den ende som visat lite ”guts” är Jan Björklund som försiktigtvis antydde att det vore klädsamt att även SD i kraft av sin storlek borde bjudas in när Löfvén kallar till partiöverskridande överläggningar. För denna fullt rimliga inställning har han dock fått sina fiskar varma.

När träbocken Löfvén får frågor om opinionsundersökningar som inte gått sossarnas väg hänvisar han alltid till valresultat. Det är enligt honom endast valresultatet som räknas vilket förvisso är helt korrekt.

Mitt råd till de borgerliga är att inte över huvud taget uttala sig om tänkbara framtida regeringsbildningar utan, liksom Löfvén, hänvisa till det kommande valet och att det är alldeles för tidigt att spekulera kring regeringen efter nästa riksdagsval. Det är ju faktiskt två år kvar till nästa val och mycket kan hända under tiden fram till dess. Och ett svar enligt förslaget är ju tämligen avväpnande.

Varför ansätts inte Löfvén för att hans regering stöder sig på kommunisterna? Jag säger kommunisterna eftersom V är ett kommunistiskt parti och inget annat. Här finns det rötter i folkmord och förtryck, ett förtryck som varade 70 år.

Om Löfvén konfronterades med frågan skulle han säkert svara att partiet tagit avstånd från sitt förflutna. Jo, men det har ju även SD gjort. Dock har V inte tagit mer avstånd från sitt förflutna än att man kan läsa följande i partiets program:

Under vinjetten ”Gemensamt ägande och ekonomisk demokrati” kan vi läsa följande;

”Beslut som fattas i bolagsstyrelser är ofta betydligt viktigare för människors konkreta livsvillkor än beslut som fattas av folkvalda församlingar. Det är inte rimligt. Kapitalisternas makt måste brytas för att demokratin skall kunna fördjupas och breddas. De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former”.

Vidare i det ”kommunistiska manifestet”;

”Ur medborgarperspektivet är det samhälleliga ägandet avgörande. Genom kommunalt eller statligt ägande ges de demokratiskt valda församlingarna ett övergripande ansvar för produktionen av varor och tjänster. Därmed blir det möjligt att låta samhällsnyttan styra verksamheterna i stället för den kortsiktiga vinstmaximeringen”!

Vårt kommunistiska parti har ju inte med något om skenrättegångar, nackskott och arbetsläger. Sådant brukar inte sättas på pränt och komma först när makten är vunnen. Men klart är att Vänsterpartiet fortfarande är i högsta grad kommunistiskt då man vill ersätta marknads- eller blandekonomin med att staten skall äga produktionsmedlen.

Det ovan sagda borde slängas fram så snart sossarna begär besked från borgerligheten angående eventuella regeringsbildningar 2018. Hur kan Löfvén formellt samarbeta med ett parti som säger nej till marknadsekonomin och förespråkar planekonomi? Räcker inte erfarenheterna från Sovjetunionen och dess vasallstater för att avföra ett sådant ekonomiskt system från dagordningen?

Upprepa denna fråga till leda så snart hymlande politiker som Palm sticker upp nosen i samarbetsfrågan. Borgerligheten är alldeles för ängslig och betraktar uppenbarligen kommunismen som en naturlig del i ett regeringsunderlag.

Apropå kommunism. Snart kommer den redan överspelade utredningen om ”vinster i välfärden” under ordförandeskap av socialdemokraten Ilmar Reepalu. Reepalu engagerade välfärdsexperten Joachim Landström som tydligen kom fram till slutsatsen att hela den s.k. välfärdssektorn skulle förstatligas om Reepalus förslag genomfördes.

Den ende som kan glädjas av detta budskap är väl kommunistledaren Jonas Sjöstedt och hans partikamrater. Det är ju Sjöstedt som så illfundigt lockat in den mer trögtänkte Löfvén i denna fälla.

Det skall bli intressant att se om Löfvén ställer sig bakom förslaget i utredningen och där uppenbarligen det statistiska underlaget för bedömningen av lönsamheten i välfärdssektorn är helt missvisande.

Jag hoppas att borgerligheten säger blankt nej och föreslår att förslaget förpassas dit det hör hemma, i papperstuggen. Företagarna i Sverige borde gå man ur huse och demonstrera mot att rent kommunistiska och konfiskatoriska idéer smugit sig in i den röd-gröna regeringen liksom skedde när marxisten Rudolf Meidner, LO:s chefsekonom, kom med sitt löntagarfondsförslag.

Sverige förtjänar en bättre regering.

Olof Hedengren