Terroristerna som slaktade prästen i Frankrike gjorde det som en del av vad de ser som jihad, det heliga kriget, sanktionerat av Koranen. Istället för att relativisera våldet kunde påven ha sagt att det bland muslimerna finns människor som vänder sig mot våld i islams namn och att dessa är våra vänner, skriver Mohamed Omar.
Två jihadister stormade en katolsk kyrka och slaktade prästen Jacques Hamel. Det hade varit en vanlig händelse och knappt väckt någon uppmärksamhet alls om den inträffat i ett islamiskt land som Irak, Syrien, Egypten eller Pakistan. Men nu skedde det i Frankrike.
Katoliker blev upprörda och sorgsna. Påven, den katolska kyrkans ledare, uttalade sig. Men fader Franciskus gjorde mer än att uttrycka sorg. Han gjorde påståenden. Han sade att det finns våldsamma katoliker och det finns våldsamma muslimer. Han nämnde en katolik i Italien som mördat sin flickvän och sin svärmor. Det är sant att det finns våldsamma katoliker. Vem skulle förneka det? Sedan sade påven att det inte är rätt att ”identifiera islam med våld”.
Men vad påven inte nämnde är att de två muslimer som attackerade en kyrka och slaktade en präst gjorde det som en del av vad de uppfattade som jihad, det heliga kriget, sanktionerat av Koranen och profeten Muhammeds undervisning. Katoliken som mördade sin flickvän och sin svärmor gjorde det inte i den katolska trons namn och hänvisade inte till katolska läror. Jihadisterna var inga vanliga mördare.
I Koranens uppmanas de troende att föra krig mot judar och kristna, att slakta dem tills de har underkastat sig den islamiska staten.
Alla muslimer följer inte denna uppmaning. Vissa känner inte till denna uppmaning, andra förnekar eller förtränger den för att den känns för besvärlig. Vissa är bara muslimer till namnet och gammal vana, men bryr sig egentligen inte om vad som står i Koranen.
Så finns det dem som tar Koranen på allvar men menar att det heliga kriget måste utropas av den legitime ledaren för en islamisk stat och att en sådan inte finns. De erkänner inte kalifen Abu Bakr al-Baghdadi.
Och så finns ytterligare andra som menar att eftersom islam är under angrepp från de otrogna västmakterna är det varje muslims plikt att ta till vapen för att ”försvara tron”. Dessa är farliga.
Men i den kristna, katolska läran finns det ingen uppmaning, hur man än vänder och vrider på skrifterna, att mörda sin flickvän och sin svärmor. Mördaren handlade i strid med kyrkan. Det vet påven.
Jesus i evangelierna är en helt annan slags gestalt än Muhammed. Jesus var en förkunnare utan världslig makt medan Muhammed var en härskare och härförare. Profeten Muhammed visade hur Koranen, boken som han mottog från Gud, skulle förstås. Han visade att uppmaningarna till heligt krig skulle tolkas bokstavligt. Muhammed tog slavar och slog ner de otrogna med svärdet.
Påven sade att både islam och katolicism har sina fundamentalister. Men mannen som mördade sin flickvän och sin svärmor var ingen katolsk fundamentalist. Fundamentalism betyder att gå tillbaka till religionens fundament, till de centrala skrifterna, och tolka dem bokstavligt. Jihadisterna var dock islamiska fundamentalister. Jihad är fundamentalt i den islamiska traditionen.
Om man med islam menar en religion som bygger på den faktiskt existerande Koranen och de faktiskt existerande texterna om profeten Muhammeds liv och lära, så är det alltså fullt möjligt att ”identifiera” betydande delar av denna religion med våld.
Påven gjorde sina påståenden trots att han borde veta bättre. Varför? Jag tror att han ville vara diplomatisk och inte göra livet svårare för de kristna i den islamiska världen. Han är en fredens man och vill inte att konflikten ska eskalera. Det är ädla föresatser. Men jag tycker inte att dessa mål ska uppnås på bekostnad av sanningen. Man ska hålla sig till sanningen.
Påven kunde i stället ha sagt att inte alla muslimer stödjer slakten av Jacques Hamel. Han kunde ha sagt att många muslimer är upprörda över slakten och att vi inte ska hålla alla ansvariga. Han kunde ha sagt att det finns godhjärtade, frikostiga och fredliga muslimer. Han kunde ha sagt att det bland muslimerna finns människor som vänder sig mot våldet i islams namn och försöker göra något åt det och att dessa är våra vänner. Dessa påståenden är sanna samtidigt som de inte provocerar världens muslimer. Det går alltså att vara klok och konciliant utan att göra osanna påståenden.
Mohamed Omar