0   +   8   =  

Kina har 20-dubblat sina uppköp av strategiskt viktiga högteknologiska industriföretag i Tyskland under 2016. Det kan utgöra hot mot landets framtida industriutveckling menar kritiker som hellre vill se samarbete. Kinesiskt övertagande kan också öka säkerhetsriskerna för känsliga industri- och affärshemligheter.

Vid världens största industrimässa i Hannover var den största snackisen en elegant, ultrakänslig robot som kallas iiwa (intelligent industrial work assistant) och som kan hälla upp en öl eller en kopp kaffe. Under invigningen var hedersgästerna Angela Merkel och Barack Obama förtjusta över den. ”Kan den pressa citron också?” frågade Merkel.

Den nya generationen robotar är symboler för Tysklands industriella innovation och kvalitet. Men snart kanske snarare för kinesisk makt. Roboten iiwa tillverkas av det ledande innovativa ingenjörsbolaget Kuka AG. Kina är ute efter att köpa det. Via det kinesiska bolaget Midea bjöd man 4,5 miljarder euro, vilket skulle innebära det största kinesiska övertagandet av ett tyskt bolag någonsin.

Förslaget att Kina ska äga en av nationens största innovatörer har skapat utbredd oro i Tyskland, rapporterar Financial Times.

– Kuka AG är ett mycket framgångsrikt företag inom strategiska sektorer och viktigt för den digitala framtiden för europeisk industri, har EU-kommissionären Günther Oettinger konstaterat. Han uppmanade andra Europabaserade företag att lämna motbud, men inga sådana dök upp. I måndags meddelade Midea att man nu äger nära 95 procent av aktierna i Kuka AG

Nu är detta inte första kinesiska uppköpet av tysk industri. Kina storhandlar och har hittills i år 20-dubblat uppköpen på årsbasis jämfört med snittet de föregående åren. Transaktioner har skett på totalt 10,8 miljarder dollar första halvåret 2016. Kinesiska investerare köpte 37 tyska bolag under våren.

Kina satsar brett. Förra månaden köpte man ett av de mest högaktade namnen i tyskt affärsliv, lamptillverkningen inom Osram för mer än 400 miljoner euro. I februari köpte ett Peking-företag ett av Tysklands största energibolag EEW för 1,44 miljarder euro. Maskintillverkaren Krauss-Maffei köpes för 925 miljoner euro.

Fokus på Tyskland “reflekterar Kinas strategiska plan att satsa mer på innovation och högteknologi för att utveckla landet till en mer industrialiserad ekonomi”, säger Martin Reitz vid Rothschild Germany till tidningen.

Nu ringer alarmklockorna i Tyskland.

– Kinesiskt övertagande kan bli problematiskt för företag exempelvis inom bilindustrin som utnyttjar Kuka-robotar och uppgraderar dem genom internetkontakt, säger professor Roland Klose. ”Andra oroar sig över säkerheten och skyddet för känslig industri- och affärshemligheter när Kuka AG nu blir kinesiskt.”

I Storbritannien har premiärminister Theresa May har fördröjt ett godkännande av kinesiskt övertagande av kärnkraftsproducenten Hinkley Point C. Hennes medarbetare har påtalat att Kina kan använda sitt ägande i brittisk kärnkraftsindustri för att utöva utpressning genom att hota att stänga av strömmen vid en internationell kris.

Också andra kinesiska affärer där man köper känsliga utländska tillgångar har väckt krav på granskningar, särskilt från amerikanska kongressen. I januari avslog kongresskommittén CFIUS kinesiskt köp av lamptillverkningen vid Philips. I februari drog kineserna tillbaka bud på Western Digital sedan kongressen börjat granska affären.

– Det är legitimt att analysera vilka effekterna kan bli när man överför kontroll av högteknologiska företag som Kuka AG till Kina, säger Martin Reitz.

– Kina är på väg att bli världens största marknad för robotar och vi vill ta del av den tillväxtpotentialen, säger Andy Gu, vice vd i kinesiska Midea.

Det finns växande irritation i Tyskland att västerländska företag inte kan göra samma sorts affärer i Kina, där många industrisektorer är stängda för utländskt deltagande.

I Europa kan regeringar ingripa mot utländska uppköp endast om uppköp handlar om vital infrastruktur, som elnät, eller känslig försvarstillverkning.

– I Hanover beskrev Merkel Kuka AG som Tysklands framtida industri. Ska vi då sälja den som om den inte hade någon strategisk betydelse, undrar Roland Klose.