En effekt av den pågående normupplösningen är att allt, precis allt, blir konfliktfyllt. Något så enkelt och vardagligt som att hälsa på motsatta könet blir extremt kontroversiellt. Normupplösningen sår split mellan människor i samhället. Polariseringen ökar. Tilliten sjunker. Konflikterna blir fler och allt hårdare.
Detta är inte “svenska modellen”. Det är tragiskt att se hur förtroendet mellan människor, det som varit unikt starkt i Sverige och Norden, nu håller på att erodera. Allt i den politiska korrekthetens och den gränslösa toleransens namn.
Vid sidan om hur man hälsar är kläder också en omstridd fråga. Stor uppmärksamhet har givits åt att Frankrike infört förbud mot “burkini”, dvs kvinnor som badar utomhus fullt påklädda. I Svenska Dagbladet skriver Ivar Arpi under den talande rubriken: I lagens namn: klä av dig!
Att sitta på stranden och bada fullt påklädd utomhus i sjö och hav kan inte skada någon. Ett sådant förbud har inget tydligt samhälleligt motiv. Därför är det felaktigt. I offentliga simhallar och bassänger kan dock kläder vara ett hygieniskt problem. Då måste omtanke om övriga badgäster möjliggöra ett förbud mot att bada fullt klädd i bassängerna.
På samma sätt finns naturliga skäl att begränsa friheten att klä sig hur man vill överallt. Det är märkligt att polisen har svårt att få gehör för att förbjuda rånarluvor och heltäckande slöjor på arenor. Att dölja sin identitet genom att täcka ansikte är en förändring av normer (det har ju aldrig förr varit kutym att dölja sin identitet) som inte borde tillåtas. Det beteendet ökar risken för våld mot andra människor, och borde därför kunna förhindras på allmän plats. Och undantag för slöjor skulle urholka riskminimeringen eftersom slöjor då kan utnyttjas i kriminella intressen.
I vissa yrken blir det också fel att skylta med allehanda personliga preferenser om politik, kultur och religion. Uniformskrav, dvs av arbetsgivaren föreskriven klädsel, måste kunna formuleras under arbetstid. Exempelvis innebär slöjor där elever inte ser lärarens ansikte under lektionstid en kvalitetssänkning som går ut över eleverna.
Vid olika situationer borde alltså olika regler gälla. Förr var det självklart, eftersom så gott som alla i landet kände till seder och normer och förstod dem. Nu är det inte så att alla vet. Det betyder inte att de ska bort, utan att de behöver tydliggöras. De behöver motiveras. Det betyder inte att de måste ifrågasättas. Normerna är till för att underlätta möten mellan människor. De underlättar för alla att orientera sig i vardagen och minskar polarisering. Om de behöver tydliggöras, bra. Låt oss göra det.
Dick Erixon
2016-08-26