När etablissemang inom politik, media och näringsliv distanserar sig från sina landsmän ökar avståndet mellan de styrande och folket. Det blir inte bättre när dessa eliter demonstrerar sin egen godhet genom att låta andra bära konsekvenserna av den.

Den amerikanska kolumnisten Peggy Noonan skriver i Wall Street Journal att de etablissemang i västvärlden som vill göra en god gärning genom att ta emot många migranter från Mellanöstern och Afrika inte själva tar konsekvenserna.

Hela bördan av stora kulturella utmaningar läggs på vanligt folk som lever med små marginaler och inte har resurser att möta dessa utmaningar. De politiker, medier och kulturpersonligheter som uttalar starkt stöd för ökat mottagande blir inte det minsta påverkade av den. Inget i deras liv påverkas negativt.

De mäktiga visar ingen tecken på att de bryr sig om detta. När medel- och arbetarklass får stå tillbaka och börjar reagera kritiskt, då kallar människor i toppen av samhället detta för ”främlingsfientligt”, ”trångsynt” och ”rasistiskt”. De från folket avskilda som fattar besluten och inte betalar något av priset kallar sig ”humanister” och ”försvarare av mänskliga rättigheter”.

Denna klyfta mellan toppen och folket ser vi överallt i väst, skriver Noonan. Det finns i etablissemangen liten lojalitet gentemot de egna landsmännens situation. Man saknar intresse för hur det går för dem som man inte umgås med. Och nu börjar folk inse att de mäktiga i sin själviskhet och förvridna moralsyn har övergett dem.

På Wall Street brukade man göra uttalanden om vad som behövs för en bättre välståndsutveckling i landet, idag ser man sig mer som världsmedborgare. Marknaderna är globala.

I Silicon Valley finns knappast idéer om ”det nationella intresset” närvarande. Med tankar i mer abstrakta och globala banor saknas intresse för det egna landet.

I Hollywwod skyddar de förmögna sina egna barn från de sjuka kulturella och moraliska budskap man själv producerar på filmduken. Men de har inget emot att de mindre bemedlade och trasiga familjerna tillgodogör sig de negativa budskapen om amerikanska värderingar.

Näringsliv, teknologi och kultur identifierar sig allt mer sällan med sitt hemland och det som händer där. Det är märkligt att våra eliter överger idén om att de tillhör en nationell gemenskap, att de har band och ansvar för något större än dem själva, att de borde känna lojalitet till sina landsmän eller åtminstone respekt, skriver Peggy Noonan. Hon är en skarp iakttagare.

Själv anser jag att vi nu ser ett nytt klassamhälle växa fram. Förr var det de få som utnyttjade de många för att åstadkomma stora överskott för egen del. Nu är det de få som för att framstå som godhetsapostlar och humanistiska hjältar dumpar alla konsekvenser av sin påstådda godhet på de många.

Västvärlden har inte råd med godhetsapostlar som inte ser till konsekvenserna eftersom de själva smiter ifrån dem och aldrig utsätts för de avigsidor som alla andra i allt högre grad känner av och i allt mindre utsträckning accepterar.

Det är dags att vända utvecklingen och åter prioritera solidaritet och sammanhållning inom den nära, nationella gemenskapen. Utan egen trygghet och förutsägbarhet på hemmaplan, urholkas den tillit som krävs för att kunna vidga vyerna. Världen börjar i den egna farstun.

Dick Erixon
2016-08-16

Se mer: Wall Street Journal i How Global Elites Forsake their countrymen.