Skogsägare som förvaltat svensk skog i generationer uppmanas av myndigheter att sälja fastigheter istället för att avverka. Denna syn måste utmanas och vi som politiker behöver tydligare stå upp för rätten till att bruka skogen och försvara den ”svenska skogsmodellen”, skriver riksdagsledamot Anders Forsberg (SD).

En planerad avverkning i Ölme, Värmland, stoppades ifjol när länsstyrelsen sa nej med hänvisning till att den rödlistade svampen bombmurklan fanns i området. Just bombmurklan är en av fem svampar som är nationellt fridlysta i Sverige. Bombmurklan hör hemma i relativt torra områden av granskogsmark med mosstäcke där den får näring genom att bryta ner granbarr.

Statusen för bombmurklan är så kallat ”sårbar” inom ramen för vad Artdatabanken kallar hotad men av den lägsta klassen. Men dör svampen verkligen ut efter avverkning? Mycket tyder på att så inte är fallet. Det är också värt att notera att svampen räknas endast som missgynnad i Finland (alltså inte rödlistad) trots att den är mer sällan förekommande än i Sverige. I Sverige har man klassat den som sårbar trots att vi har goda förekomster och vi har redan vidtagit stora åtgärder för att den ska bevaras.

Den drabbade skogsägaren, menade att beslutet skulle få stora ekonomiska konsekvenser, överklagade beslutet till Mark- och miljödomstolen, där det blev ett nej. Nu ligger ärendet för avgörande i Mark- och miljööverdomstolen.

I yttranden till domstolen så skev Länsstyrelsen i Värmland att markägaren skulle redovisa varför och med vilka skäl han avsåg att skörda det aktuella skogsskiftet, och om det inte finns andra möjligheter. Till exempel genom att sälja en del av sin fastighet eller ta nya lån(?!).

Naturvårdsverket konstaterade i sitt yttrande att den aktuella avverkningen innebär en risk för påverkan på bombmurklans bevarandestatus men tar som myndighet inte ställning till om markägaren har rätt till ersättning för det intrång i äganderätten som ett sådant avverkningsförbud innebär.

Samtidigt pågår en likartad process i Gävleborg, där Skogsstyrelsen med stöd av Länsstyrelsen har förbjudit avverkning på fem skogsfastigheter. Avverkningarna anses nämligen påverka lavskrikans bevarandestatus negativt. Lavskrikan är en kråkfågel som förekommer i granskog äldre än cirka 60 år från Dalälven och norrut.

Vi har alltså ett läge där skogsägare inte kan skörda sin skog på grund av myndigheternas agerande, men heller inte ersätts för att han eller hon tvingas avstå att bruka sin egen fastighet.

Med EU-inträdet fick vi Art- och habitatdirektivet samt Fågeldirektivet. Direktiven, ifall det följs strikt, innebär att allt skogsbruk i praktiken är förbjudet. Det innehåller nämligen ett förbud mot att störa fåglar eller skada deras häckningsplatser oavsett var de befinner sig. Implementeringen av direktivet i svensk lagstiftning främst genom artskyddsförordningen går dessutom – särskilt vad gäller fåglarna – betydligt längre än vad direktivet säger.

Visst det kan finnas skäl att fortsatt freda vissa områden från avverkning och det är viktigt att skogspolitiken fortsatt balanserar miljömålen mot produktionsmålen. Men nuvarande utveckling indikerar att det pågår en positionsförskjutning inom aktuella myndigheternas syn på skogsbruket. Här måste vi som politiker tydligare stå upp för rätten till att bruka skogen och försvara den ”svenska skogsmodellen”.

Skogspolitiken måste i högre grad ta skogsägarnas intressen tillvara så att skogsbruk kan bedrivas över hela landet. Det handlar till exempel om sänkta skatter på drivmedel till jord- och skogsmaskiner.

Vi måste bygga skogspolitiken mer på frivillighet och kunskap snarare än detaljstyrande lagar och regleringar. En sådan politik bidrar till en levande och livskraftig landsbygd och tar till vara den viktiga råvarubas och biologisk resurs som skogen utgör.

Anders Forsberg
Riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesman (SD)