Vi borde börjar prata öppet om att Muhammed många gånger betedde sig på ett avskyvärt sätt. Muslimer är mer förlåtande än Muhammed, ja, de har helt enkelt ofta högre moral än sin profet. Med sina läppar kallar de honom föredöme, men hjärtat är inte med, skriver Mohamed Omar.

I början av augusti i år öppnade en stor konferens för arabisktalande kristna i Solna. Broder Rachid, som leder ett populärt tv-program, var där. Han är retoriskt skicklig och mycket kunnig i islam, jag har tittat på flera klipp.

Broder Rachid kommer från Marocko, han är son till en imam och fick en traditionell muslimsk uppfostran. Som ung man konverterade han till tron på Jesus. Det var ett stort steg. Och farligt. Enligt profeten Muhammed, islams grundare, ska de som lämnar religionen avrättas. I flera islamiska länder upprätthåller man Muhammeds lag.

I de länder där man inte följer Muhammeds lag i denna fråga kan det ändå vara farligt. Du kanske inte blir dömd i döden i domstol, men du kan bli dödad en fanatiker som tar lagen i egna händer, en som anser att man inte kan strunta i profetens ord.

Men så finns det också muslimer, de allra flesta skulle jag tro, som är betydligt mer förlåtande än Muhammed. Ja, som, utan att alltid erkänna det, lyssnar mer till sitt eget hjärta än till den profet de kallar hela mänsklighetens lärare och ledare och den bäste som någonsin levat.

I samband med Broder Rachids framträdande i Solna blev han intervjuad av den kristna tidningen Världen Idag (här). Han berättade där han genom att lämna islam skämde ut sin far. Relationen mellan far och son blev outhärdlig. Till sist sa Rachid:

”Vad säger Koranen att du ska göra?”

”Du vet.” sa pappan.

”Nej, jag vill höra det från dig.” sa Rashid.

”Döda dig.” sa pappan.

”Gör det då. Jag är trött på det här.” sa Rashid.

”Nej, jag kan inte.” sa pappan.

”Varför det?” sa Rashid.

”För att du är min son.”

Då sa Rachid:

”Du har ett hjärta, den gud du tillber har inget hjärta.”

Dialogen fångar precis min poäng, att muslimer kan vara mer förlåtande än Muhammed, ja, att de helt enkelt ofta har högre moral än sin profet. Med sina läppar kallar de honom föredöme, men hjärtat är inte med.

Hur många muslimer kan egentligen förmå sig att stena en kvinna till döds? Muhammed befallde vid ett tillfälle att en äktenskapsbryterska skulle dödas på detta grymma sätt. Och hon hade nyss fött ett barn. Vem kan göra något sådant förutom den som har ett hjärta av sten? De flesta muslimer skulle inte klara det, och de känner att det är orätt, men ändå är det få som vågar säga att Muhammed gjorde fel och att han inte längre bör framhållas som ett moraliskt föredöme idag.

Muhammed gifte sig med ett sexårigt flickebarn och fullbordade äktenskapet när hon var nio. I texter som anses äkta av den islamiska huvudfåran lekte hon då fortfarande med dockor. Vissa av texterna om det intima förhållandet mellan Muhammed och hans barnbrud är extremt obehagliga för en civiliserad människa, som när det berättas om hur den gamle mannen gned sitt könsorgan mot henne tills han fick utlösning innan hon blivit nio år gammal. Aisha tvättade sedan bort spermafläckar från Muhammeds kläder.

Jag vet att många muslimer som läser dessa texter känner starkt obehag, även om de inte vågar uttrycka det offentligt, kanske inte ens för sig själva. Den vanliga reaktionen är förträngning eller så dövar man sitt samvete med tanken att Muhammed inte var en vanlig man och Aisha inte vanlig flicka. De var heliga och kan inte jämföras med en vilken gubbe som helst som förgriper sig vilken flicka som helst. Saken är den att islams lag tillåter äktenskap med barn, inte bara för heliga män och heliga flickor utan för alla män och flickor. Och så har det varit genom hela islams historia. Så mycket lidande!

I flera moderna islamiska samhällen, framför allt i vissa skikt som är påverkade av västerländsk kultur, är det trots detta inte socialt accepterat att en gubbe gifter sig med ett flickebarn. Man uppvisar återigen en högre moral än Muhammed. Trots att man samtidigt utåt påstår att han var ett moraliskt föredöme. Denna schizofreni kommer igen på punkt efter punkt.

Det finns nog bara en sak som kan hjälpa muslimerna ut ur schizofrenin och det är att man börjar prata öppet om att Muhammed många gånger betedde sig på ett avskyvärt sätt. Det går inte att bara fortsätta upprepa de tomma fraserna om hans moraliska upphöjdhet, visdom och godhet, samtidigt som moderna muslimer vet, i sina hjärtan, att de själva inte skulle kunna förmå sig att stena en kvinna eller förgripa sig sexuellt på ett barn. Det kan inte, liksom Broder Rachids far inte kunde det, döda någon för att han eller honom lämnat islam. Trots att det var vad Muhammed krävde av sina anhängare.

En trivial sak. Muhammed förbjöd muslimerna att sitta vid bord där andra dricker alkohol. Ändå har jag varit med om att rättrogna muslimer, som påstår sig vilja följa Muhammed i allt, suttit kvar när en icke-muslim beställt en öl till bordet. Det beror på att de är kloka, de förstår att man inte kan följa Muhammed i allt, fast de säger att man ska och att det går. Jag syftar alltså inte på en muslim som inte kan sin religion, utan på en som kan men inte gör.

Det är därför den islamiska reformationen måste bli annorlunda än den protestantiska inom Europas kristenhet. En islamisk reformation kan ju inte gärna gå ut på att gå tillbaka till skrifterna och rensa bort sent tillkomna påfund. Då blir det katastrof. Då får vi stening och barnäktenskap.

I stället måste en islamisk reformation gå ut på att röra sig bort från skrifterna, ifrågasätta dem och öppet börja prata om att man hellre än Muhammeds moral bör följa sin egen. Så länge muslimer följer sin egen moral istället för Muhammeds, men inte pratar högt om det, så som många gör nu, blir det ingen rörelse, ingen reformation.

Det finns ju en islamisk, ”protestantisk” rörelse som har ”skriften allena” som sitt slagord. Det är salafismen och det är ur denna som de jihadistiska terrorgrupperna har uppstått, Al-Qaida, Islamiska staten och andra. Dessa säger inte bara att Muhammed är ett föredöme, de försöker verkligen kopiera hans handlingar. Därför är de farliga.

Mohamed Omar