Finansministern Magdalena Andersson ger en ljus bild av ekonomin inför höstens budgetarbete i regeringen. Men hon är överoptimistisk enligt flera bedömare.
Skatteintäkterna ökar och utgifterna blir lägre än tidigare prognoser. Framförallt har antalet asylsökande sjunkit kraftigt sedan regeringen lade om migrationspolitiken. Migrationskostnaderna väntas bli 10 miljarder lägre 2017 och 23 miljarder lägre 2018 jämfört med den bedömning som regeringen gjorde i våras. Då räknade man med 100.000 asylsökande 2016, nu tror man på drygt 30.000.
Uppstramningen av migrationspolitiken har därmed förbättrat framtidsutsikterna betydligt. Även om asylinvandringen fortsatt utgör en avsevärd ekonomisk belastning, har prognosen fram till 2020 förstärkts med över 100 miljarder kronor i minskade utgifter efter omläggningen, säger finansminister Magdalena Andersson.
”Nu målar man upp en situation där arbetslösheten trendmässigt sjunker. Det inbegriper att man måste tro starkt på en väl fungerande integrationspolitik. Där tycker jag att det finns ett stort frågetecken fortfarande om integrationspolitiken kommer att fungera”, säger SEB:s chefekonom Robert Bergqvist till TT.
Regeringens mål att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 kommer inte att infrias. Den egna prognosen ligger nu på 6,2 procent för 2020, vilket är betydligt högre arbetslöshet än i länder som Tjeckien och Tyskland där man rör sig strax över 4 procent.
Även om vissa kostnader beräknas bli lägre står också Sverige inför ett stort behov investeringar i infrastruktur. Vägnätet behöver byggas ut och breddas över hela landet. VA-nätet är i stort behov av renovering och utökad kapacitet. Järnvägsnätet är svårt eftersatt och behöver stora investeringar i ny kapacitet och ny teknik för att klara framtidens efterfråganr. Trycket på offentliga tjänster som vård, skola och omsorg ökar med större befolkning och fler nyanlända.
De sociala kostnaderna växer på grund av migrationsrelaterad arbetslöshet och höga sjuktal. Det urgröper det ekonomiska utrymmet för stat och kommuner. Därför kommer resursbristen att vara synlig och smärtsam på en rad statliga kärnområden.
Dessutom har Sverige passerat krönet på en högkonjunktur. I goda tider borde regeringen spara i ladorna inför sämre tider. Men staten går med underskott.