Konflikten mellan äganderätt och fri rörlighet har ignorerats av liberaler och borgerliga i Sverige. Det är dags att de tydliggör sin ideologiska hållning i denna ideologiskt avgörande fråga, skriver Dick Erixon.

När det gäller migration har många liberaler intagit en utopistisk inställning genom att förespråka fri rörlighet för människor över nationsgränserna. Det ses som en självklar liberal ståndpunkt eftersom det tolkas som strävan efter ett friare samhälle.

Men resonemanget vilar på en grov missuppfattning om klassisk liberalism. Värderingar står inte ensamma och isolerade från varandra, utan utgör en mix där olika värderingar vägs mot varandra.

Skillnaden mellan anarki och liberalismen är att den senare sätter äganderättens princip före fri rörlighet. Liberalismens frihetsbegrepp inkluderar rätten att utestänga andra från att ta del av den egna egendomen. Det gäller även gemensamt ägande i exempelvis företag eller föreningar. Liberalismen utestänger bostadslösa från att lägga beslag på, eller ockupera, andras lägenheter. Liberalismen tillåter inte att fattiga tar över, eller kapar, företag. Liberalismen accepterar inte att någon anser att de kan tömma en förenings kassa och använda medlen enligt eget tycke.

Du har enligt liberalismen inte ens rätt att ta din grannes cykel bara därför att du anser dig behöva den bättre just nu. Liberalismen omfattar äganderätten som går före frihet att göra vad man vill på flera olika nivåer. Det skiljer liberalism från anarki eller socialism.

Enligt liberalismen kan inte principen om alla människors lika värde tolkas som att alla människor har rätt till sin nästas egendom. Därför kan fri rörlighet accepteras lika lite som löntagarfonder.

Det liberaler och borgerliga partier glömt är att äganderätten gäller också för nationen. Självständiga stater har rätt att bestämma vem som får rätt att vistas i landet och vem som tilldelas medborgarskap. Liberala förgrundsgestalter som John Stuart Mill, Adam Smith och Friedrich Hayek hade inga problem med nationalstaten och att den ägs av medborgarna.

Ändå är det så de borgerliga partierna i Sverige undergräver äganderätten när de ställer sig bakom ambitionen om öppna gränser och införa mer eller mindre fri invandring. De borgerliga har här agerat som anarkister.

Enligt Hayeks spontana ordning härleds den medborgerliga äganderätten över nationen moraliskt utifrån samma principer som för privat egendom. Det du och de du lämnar över ditt arv till äger det som du skapat. Sveriges tillgångar har skapats av svenska medborgare och deras förfäder som lämnade landet i arv till dem, vilket betyder att det är moraliskt legitimt att svenska medborgare bestämmer över Sverige.

Migration innebär att existerande ägare, dvs svenska medborgare som grupp, överlämnar gemensamma tillgångare till nyanlända. Det betyder en tvångsmässig och kollektiv omfördelning av tillgångar från svenska medborgare till medborgare i andra länder.

Det är inte liberal politik. Det är inte att respektera äganderätten. Den fria rörligheten innebär att de som arbetat och betalt skatt i hela sitt liv får se sin välfärd och sin andel av det svenska samhällets gemensamma tillgångar överförd till människor som inte gjort detsamma.

Här har ett ideologisk avsteg skett inom det borgerliga lägret, där fyra av fyra borgerliga partier åsidosatt äganderättens legitimitet. Detta fundament i ett liberalt samhälle upprätthålls nu främst av det socialkonservativa partiet i riksdagen.

Det är en förklaring till att de borgerliga förlorade valet 2014 och förmodligen gör det nästa gång också.

Dick Erixon
2016-08-24