Flodvågor av propaganda

Rättvisa är att aldrig vika en tum från kravet att uppfylla skyldigheter för att få rättigheter. Propaganda om universella rättigheter är inget annat än ett försök att realisera en utopi. När ska tro i politiken ersättas av verklighetsförankring, frågar Uffe Hansen.

Jag fylls av hopp om framtiden när alltfler människor i Europa trotsar etablissemangets kaskad av propaganda och genomskådar det verkliga syftet med deras ondska, att målet är att förstöra allt vad som fornstort var, att medlet är att monopolisera verklighetsbeskrivningen. Det som passerar en bioduk, på din TV-skärm eller ljuder genom radion, allt som möter våra ögon i reklam och på den etablerade pressens textrader sker inte av en slump. Det är välregisserat och därför har opinionen blivit förledd, nationalstaterna i Europa kullkastade genom en omvandling utan motstycke i vår civilisations historia.

Det är lika viktigt att avslöja etablissemangets dimridåer och fräcka lögner.

I USA fortsätter propagandan mot Donald Trump och den är livligt påhejad av det svenska etablissemanget. Syftet är att även den svenska oppositionen ska känna sig stukad – skyldig genom association. Senast i raden är uppmärksamheten kring en pakistansk forskare, Khizr Khan, som kom till USA som gäststuderande under 1980-talet. Budskapet är att invandrare är välutbildade och för mottagarländerna offervilliga. Khans son dog i kriget för USA i Irak för den frihet de påstår sig slåss för mellan floderna Eufrat och Tigris. Att Irak förvandlats till en totalt splittrad och söndrad stat glöms bort.

Signalen Hillary Clintons gäng vill skicka ut är att invandring är ekonomiskt lönsam och att Trump inte hedar personer som offrat sig för USA. Clinton glömmer de generationer av offer européerna på amerikansk mark levererat i hundratals år och i relation till pakistansk pliktuppfyllelse för USA är detta en rännil. De sopar också snabbt under mattan de terrordåd som skett i civilisationernas eviga och skoningslösa skugga. Att vara ekonomiskt lönsam är en svår ekvation att med visshet konstatera, men observera att ingen ur Clintons läger för fram några reservationer t.ex. att den överväldigande majoriteten av de senaste tre decenniernas migranter från södra halvklotet till norra delarna är lågutbildade och har s.k. lågkvalificerade jobb.

Att Khans son offrat sitt liv i kriget i Irak är otvetydigt, men allt detta skjuter över målet när svensk etablerad press på ett försåtligt sätt vill överföra detta fall som en läxa för svenska kritiker av den förda migrationspolitiken.

Generellt är inte invandringen från utomeuropeiska länder till Sverige lönsam. Den har bidragit till ökad splittring, det har fått förödande konsekvenser för löner och allmänna villkor inom flera näringsgrenar: transportnäringar, servicenäringar m.m. Den dränerar de offentliga finanserna och berövar vårt land medel för produktiva investeringar.

Ingen migrant kommer att kunna mäta sina eventuella offer för Sverige med den ursprungsbefolkningen levererat. Bosättning i Norden har varat i tusentals år och alla som levt här länge skulle inte stå livs levande utan oceaner av offer eller kalla det pliktuppfyllelse. Detta skiljer USA från Europa och detta är en avgörande skillnad som får en motsvarighet till Khanhistorien att framstå som pinsam att exploatera för ett etablissemang på ständig reträtt.

Det kommer alltid att framstå som orättvist att migranter får samma rättigheter som ursprungsbefolkningen och det är anstötligt att föra fram detta som krav på rättvisa. Hur kan det vara rättvist att bortse från skyldigheter när rättigheter ska delas ut? Inget försäkringsbolag, som eftersträvar att överlevna på en marknad, kan ha detta sätt att förhålla sig till rättvisa som utgångspunkt för sin verksamhet.

Ingen försäkring tål att för många som utnyttjar den och för få som gör rätt för sig. Rättvisa är att aldrig vika en tum från kravet att uppfylla skyldigheter för att få rättigheter. Propaganda om universella rättigheter är inget annat än ett försök att realisera en utopi. När ska tro i politiken ersättas av verklighetsförankring?

Uffe Hansen