De farligaste revolutionärerna är inte de som gapar och skriker på gatorna, utan de som genom filosofiskt bakhåll smyger på samhället genomgripande förändringar.
Dagens Nyheters ledarredaktion tycks vara sådana revolutionärer. Istället för att kritisera det faktum att Svenska kyrkans ärkebiskop skriver debattartiklar om ”fred” med Muslimska brödraskapets kontaktmän i Sverige, instämmer DN i att Sverige är alldeles för svenskt. Onsdagens ledare ”Goda grannar” slutar med en extrem och fundamentalistisk slutsats, om än sammetslent formulerad:
…i ett modernt samhälle är det inte självklart att just minoriteterna ska tvingas stå tillbaka.
Innebörden av detta kan inte vara annat än att den svenska majoritetsbefolkningen ska stå tillbaka för kulturer från Mellanöstern och Afrika.
Men man låtsas inför läsaren att detta inte är dramatiskt eftersom ”det är enkelt att enas om att hot och våld är oacceptabelt”. Men, låt oss för en sekund ställa oss frågan vad resultatet blir om det inte skulle visa sig vara enkelt att enas med Muslimska brödraskapet, IS, Hamas, Hizbollah, Irans ayatollor, saudiska wahabiter och deras supportrar i Europa och Sverige om att våld är oacceptabelt?
Bara för en sekund.
Vad tycker DN då? Om minoriteten som inte ska ”tvingas stå tillbaka” vill avrätta döttrar som inte lyder, döda homosexuella, slakta alla judar och fängsla alla som kritiserar profeten Muhammed?
Vad tycker den stora tidningens redaktion då? Om det inte är enkelt att förenas i en stor gruppkram? Det är en sak att vilja ha öppna gränser och varje år ta emot hundratusentals människor som vill komma, något helt annat om det behöver innebära att svenska samhällets grundvalar ska förändras. Oberoende av hur många eller få nyanlända Sverige tar emot är det en central principfrågan huruvida den rådande svenska kulturen ska värnas och vara normgivande eller om de nyanländas medhavda kulturella mönster ska bli alltmer vägledande för hur vi lever och verkar i Sverige.
Det som sker i svenska förorter visar med all önskvärd tydlighet att det inte är en ”enkel” uppgift att enas, ens om de mest grundläggande reglerna för samförstånd och samexistens. Ändå skriver DN:s ledarredaktion som om det vore så. Man lever i en bubbla av fina, vackra och självklart önskvärda förhoppningar. Men om jultomten inte finns? Hur kan vuxna och samhällsengagerade människor gå in i en låtsasvärld och inbilla sig att verkligheten ser ut så som man hoppas och önskade att den borde se ut?
Men faktum är att DN, en ledande medial röst i Sverige, uppmanar svenska folket att låta minoriteterna träda fram. Förortens mönster ska inte motarbetas, det ska lyftas fram som ett ideal för hela landet. Minoriteter ska inte stå tillbaka. Det ska däremot svensk kultur om samförstånd, demokrati och rättsstat. Allt i den sköna toleransens namn.
Borde det inte vara en tankeställare för DN att människor som lämnar Mellanöstern och Afrika gör det därför att de hoppas få ett bättre liv i väst och i Sverige? Är det då inte något i svensk kultur, tradition och historia som är mer framstående än den verklighet som råder i Mellanöstern och Afrika?
Hur kan man komma fram till att det bästa vore om en mer framstående civilisation står tillbaka så att de samhällsmönster som människor desperat vill lämna istället kan kliva fram i Sverige?
Det finns ingen logik i resonemanget, annat än självhat, förakt för det svenska och en barnatro på att allt främmande är mer vackert än det svenska.
Som tur är kan svenska folket i allmänna val välja om man vill fortsätta på denna revolutionärt utopiska väg eller om Sverige ska byta kurs och stärka de framgångsrika svenska och västerländska traditioner som möjliggjort vår frihet och vårt välstånd.
Dick Erixon
2016-08-13
Se mer: DN-ledaren Goda grannar, SvD-ledare i Muslimska brödraskapet udda val av kyrkan.