Regeringens utredning om vinst i välfärden är ett angrepp på västerlandets grundbult – äganderätten. Vänsterpartiet vill inte enbart ta ifrån ägarna av företag i välfärdssektorn rätten att förfoga över sin egendom, man vill förstatliga all företagsamhet, skriver Olof Hedengren.
I politiken handlar det om att hitta en snärtig ”one-liner” som låter rimlig och slår an, inte minst hos de fåkunniga. Juholt körde med ”barnfattigdom” för att beveka sitt parti men det fungerade inte. Jonas Sjöstedt var listigare med slagorden; ”Bort med vinsterna i välfärden”.
Efter Riksdagens sommaruppehåll är det dags att ta del av den utredning som Sjöstedt pådyvlade statsminister Löfven. Vänstersossen Ilmar Reepalu fick utredningsuppdraget att ”ta fram förslag på ett nytt regelverk för offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster” och han bestämde sig tidigt för vad slutresultatet skulle bli; ”Det finns ett tydligt behov av att reglera möjligheterna till vinstuttag” (DN 2016-03-18).
Jag skrev i en tidigare krönika att det inte behövdes ett snille för att förstå att hela upplägget är dömt att misslyckas och det enda som möjligtvis kan komma ut av det hela är skarpare regler för tillsyn och kvalitetsmätning. Såvitt jag känner till finns det inget som pekar på att privat verksamhet inom detta område upplevs som sämre av brukarna än motsvarande verksamhet i offentlig regi.
Jag tar dessutom för givet att de resurser som tillskjuts av offentliga medel maximalt motsvarar kostnaden för motsvarande tjänster i offentlig regi. Det är således från vänsterns sida fråga om ett rent politiskt schackdrag och vilket borgar för att den utredning vi får se efter sommaren är opportunistisk och tendentiös. Likväl, när väl tärningen är kastad och slagorden färdigformulerade kommer utredningen att skapa politiskt käbbel och oseriös retorik samt nya lager av fördyrande och alienerande byråkrati.
Allvarligt är att Stefan Löfven i Almedalen skärpte tonen vilket jag tror förklaras av rent taktiska skäl. Bekvämast för honom är att i sinom tid kunna skylla på riksdagen då jag svårligen ser att en majoritet kan uppnås, utan att känna till detaljerna i utredningen. Det är knappast nödvändigt då vänsterflanken talar om ”begränsade vinster”, ”utdelningsrestriktioner” och att ”vinster merendels skall återinvesteras i verksamheten”.
Sjöstedt och vänstern sitter fast i den kommunistiska kvicksanden. Vänsterns grogrund är ett omänskligt och förnedrande system där makt var rätt och individens fri- och rättigheter obefintliga. Ryssland var ett utpräglat agrart land när bolsjevikrevolutionen kom. De självägande bönderna motsatte sig att tvingas in i statliga kolchoser. Lenins motdrag var att kalla alla bönder, stora som små, för kulaker (”storbönder”) och saklöst avrätta dem. Det sovjetiska systemet ur vilket vänsterpartiet ursprungligen hämtat sin näring var dömt att misslyckas men det krävdes; folkmord i en aldrig tidigare skådad omfattning, häpnadsväckande produktivitetsfall och byråkratisk ineffektivitet innan systemet kollapsade. Minst två generationer tvingades till fattigdom och skräck innan vägs ände nåddes.
Västvärlden har dominerat vår jord under 500 år och skapat ett aldrig tidigare skådat välstånd. Det råder ingen tvekan om att marknadsekonomi samt fri- och rättigheter för medborgarna varit av helt avgörande betydelse för denna utveckling. En nödvändig, om än inte tillräcklig, förutsättning för fungerande marknadsekonomi är privat ägande.
Kloka statsmän har under århundranden insett detta vilket tagit sig uttryck i bland annat; Englands Bill of Rights (1689), den amerikanska självständighetsförklaringen (1776), den franska revolutionen (1789) med Förklaringen om medborgarnas rättigheter. I Förklaringens artikel 2 sägas att rättigheterna avser; rätt till frihet, egendom, personlig säkerhet samt rätt till motstånd mot förtryck. I artikel 17 sägs; ”Då rätten till egendom är en okränkbar och en helig rättighet kan ingen fråntas vad honom tillhör om det inte uttryckligen krävs av ett i laga ordning prövat och såsom nödvändigt fastställt allmänt behov med en i förväg given rättvis ersättning”.
Äganderättens helgd finns även intagen som en del av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna 1948. I artikel 17 sägs; ”Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra samt att ingen godtyckligt får fråntas sin egendom”.
Den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna 1950 slår också fast i det första protokollet (Paris 1952) att varje fysisk och juridisk person skall ha rätt till respekt för sin egendom. Undantag kan medges i det allmännas intresse under förutsättning av att undantaget anges i lag som följer folkrättens grundsatser. Det är Europadomstolen som ytterst tolkar Europakonventionens bestämmelser. Noterbart är att även aktier ses som egendom som omfattas av konventionens skydd.
Även Sveriges konstitution innehåller regler om egendomsskydd i Regeringsformens 2 Kap., 18 §. Skyddet är inte utan sidovillkor och den som vill studera en socialistisk lagstiftningsteknik där den enskildes rätt endast är tomma ord rekommenderas att ta del av den svenska Miljöbalken. Vi har nyligen sett exempel på uppseendeväckande maktmissbruk och korruption hos flera av våra centrala myndigheter.
När det gäller Miljöbalken så är det korruptionen inom länsstyrelsernas ”miljöenheter” som står ut. Som ett exempel; genom att ”slå fast” att hälften av Sveriges yta är ett så kallat ”Riksintresse” har man med ett penndrag förvandlat den enskildes rätt till en nullitet. Under länsstyrelsernas ledning har även Havs- och vattenmyndigheten, miljödomstolarna och miljöåklagarna dragits in i denna ännu icke avslöjade korruptionshärva. Något för Uppdrag granskning att ta tag i.
Ägandet har ett så kallat intrinsikalt värde, det vill säga ”ett värde i sig”. Några sådana värden existerar inte hos kommunister och det är därför Sjöstedts ideologi upplevs som så människofrånvänd. Materialismen dödar det ideella i filosofisk mening!
Den siste Sovjetledaren, Michael Gorbatjov, förstod inte vad marknadsekonomi eller privat företagsamhet var. Han lättade på locket till förtryckets tryckkokare och blåstes bort på nolltid av den heta ångan. Sjöstedt vet nog vad marknadsekonomi är och kan åtnjuta Västvärldens välståndsalstring. Men icke förty vill han byta system till en lätt version av det sovjetiska.
Den franska filosofen Proudhon ställde 1840 frågan ”Qu´est-ce que la propriété”? (Vad är egendom?) och besvarade själv frågan med; ”la propriété, c´est le vol” (Egendom är stöld!). Detta är Sjöstedts parti i ett nötskal.
Djupt inne i Vänsterpartiets partiprograms mörkaste vrår finner man följande meningar; ”Kapitalets makt måste brytas för att demokratin skall kunna fördjupas och breddas. De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former”.
Sjöstedt vill inte endast ta ifrån ägarna av företag i välfärdssektorn rätten att förfoga över sin egendom. Han vill förstatliga all företagsamhet. Han är en ulv i fårakläder och detta förhållande borde framhållas och tydliggöras för väljarna.
Vi talar i dagsläget mycket om skolan samt lärarnas kvaliteter och kunskaper. Lärarkåren liksom journalistkåren är stöpta i socialismens eller kommunismens stearin. Lärarnas riksförbund påstår sig ha gjort en undersökning som visar att en majoritet (71 %) ställde sig bakom att ”allt överskott som genereras i en förskola skall återinvesteras i skolverksamheten”. Lärarhögskolan är, liksom för övrigt journalisthögskolan, säte för socialistisk indoktrinering. Är det då förvånande att vi har en lärarkår där en stor andel – påhejad av institutioner, myndigheter och fackföreningar runt skolan – prioriterar helt andra saker än ämneskunskaper?
Om den svenska vänstern mot förmodan skulle lyckas att införa konfiskatorisk lagstiftning gällande ägandet i privata ”välfärdsföretag” kan regeringen räkna med stämningar och skadeståndsanspråk som vi aldrig tidigare sett. Såväl lagstiftning som internationella konventioner om mänskliga rättigheter ger som vi sett de drabbade skarp ammunition i sådana kommande rättstvister. Dessa risker har naturligtvis jurister påtalat för Löfven och därför är hans ”positiva attityd” med största sannolikhet endast ett spel för galleriet. Därför måste man angripa statsministern baserat på hans officiella retorik när den dagen kommer. Är det verkligen socialdemokratisk politik att kasta sig i armarna på en tvättäkta kommunist som Sjöstedt?
Borgerligheten, om vi nu kan tala om en sådan, måste redan nu mobilisera för att när Reepalurapporten kommer klippa ullen av Sjöstedt och mota Löfven och miljöpartiet i grind. Skyddet för äganderätten är själva fundamentet i ett fritt, demokratiskt och framstegsbejakande samhälle och måste därför försvaras med näbbar och klor.
Olof Hedengren